Återigen svallar känslorna hos många inom ridsporten. Nu handlar det om Svenska ridsportförbundets beslut att över ett par års tid fasa ut barn under 13 år från att tävla på elitnivå. Alltså rida mästerskap och serier såväl på nationell som internationell nivå. Det kommer att utarma sporten. Det dödar glädjen. Det är ”maffian” som styr förbundet som har hittat på det här. Det kommer så många befängda kommentarer från vuxna som, till synes, är vettiga människor i andra sammanhang.
Låt oss vara ärliga. Det är inte som så, som en ytterst välbeställd mamma påstår, att tävlande med ponny på högsta nivå är ett roligt äventyr för alla att ta del av. Det handlar om en liten klick vars föräldrar har ekonomisk styrka att låta sina barn ha ett upplägg för sin ridning som är få förunnat. Samma dag som Svenska ridsportförbundet kom ut med den här nyheten så såg jag ett klipp från en av ridklubbarna här i min kommun. Det var från deras luciafirande. Fyra elever som med lektionshästar red en så fin liten kadrilj – det är ridsporten så som den är när den är som bäst.
Och det här att b-ponnyaveln helt plötsligt helt skulle avstanna … Det avlas väl ändå för att ta fram ridbara trevliga, hållbara ponnyer som barnen kan ha en säker och rolig tid tillsammans med. Om sedan någon av dessa ponnyer når mästerskapsnivå är det en välkommen bonus. Det är väl inte som så att uppfödare, oavsett storlek på hästarna, avlar för att få fram SM-hästar och att resten av hästarna kasseras?
Jag har ridit sedan jag var tio år. Jag har haft egen häst i cirka 40 år, alltid på hobbynivå. Startat i såväl hoppning, dressyr och fälttävlan i lätta klasser. En hobbyryttare ut i fingerspetsarna. Jag tycker det är superkul att träna och tävla någon gång ibland. Men det har blivit allt tuffare – för jag har helt enkelt inte råd längre. Jag bor på landet vilket innebär att jag har en stallhyra som är långt under den som de i storstäderna har. Men låt mig ändå försöka uppskatta vad min häst kostar mig i månaden:
Stallhyra inklusive strö och grovfoder: 3 000 kronor
Ridhusavgift: 400 kronor
Skoning: 1 200 kronor
Veterinär (vaccin, tandkoll mm): 1 000 kronor
Försäkring: 1 200 kronor
Träning: 1 200 kronor
Kraftfoder, mineraler, lucern: 1 500 kronor
Summa: 9 500 kronor
Observera då att jag inte tagit med vad det kostar mig i drivmedel att ta mig fram och tillbaka till stallet. Vad transporten kostar. Extra utgifter för veterinär när något händer, för det gör det ju alltid. Inget för equiterapeuten som regelbundet känner igenom hästen. Inga tävlingar, utflykter, kurser med mera.
Medellönen i Sverige 2025 är någonstans runt 37 000-40 000 beroende på hur man räknar. Efter skatt är det strax under 30 000 kronor kvar. Man kan ju fundera på om det är rimligt att en tredjedel av inkomsten ska gå till att försörja ponnyn eller hästen.
Det här det är, tror jag, vad som får antalet utövare att minska, inte om 12-åringar får rida SM – folk har helt enkelt inte råd!
Annika Grundberg, chefredaktör
(Det här är en krönika, åsikterna är skribentens egna)
Foto: Lotta Karlsson