Helena Torkelsson är veterinär och uppfödare. Hon har en bakgrund som djurskyddschef på Jordbruksverket och är i dag avdelningschef på Växa Sverige. I ett blogginlägg, som vi fått lov att dela, ger hon sin syn på de nya journalförings- och rapporteringskrav för veterinärer som håller på att införas och som skapat stor debatt. Något av en storm i ett vattenglas enligt Helena Torkelsson.
”Det är så lätt att bli upprörd när det står att veterinärvården kommer bli dyrare och att det är Jordbruksverkets fel. Då rinner sinnet till hos mer än en.
Man skriver inlägg, och man skriver under protestlistor och delar vidare. För det här känns ju inte bra. Stora, starka och mäktiga Jordbruksverket mot små djurägare – det är som gjort för att bli arg.
Men är det sant det som målas upp? Har du hela bilden? Vet du ens mot vad du protesterar mot och skriver under? Egentligen alltså.
Jag har gjort ett försök att ta reda på vad detta handlar om. Lite mer nyanserat då. Du behöver inte hålla med, och du får protestera mot vad du vill, men du får gärna läsa min bild av detta.
Den händelse jag skriver om är nya journalförings- och rapporteringskrav för veterinärer. Det finns en del nytt i detta, men faktiskt inte så mycket som man skulle kunna tro av det som skrivs.
Veterinärer är skyldiga att föra journal över sitt arbete. Så har det varit länge, och det ska alla djurägare vara glada för. Det tror jag inte att jag behöver motivera för de flesta. Idag för de flesta veterinärer sin journal digitalt, vilket underlättar på många sätt. Vad journalen ska innehålla som minst regleras av föreskrifter.
I många år samlades något som heter djursjukdata in. Det har jag skrivit om flera gånger i bloggen:
stuterikry.blogg.se – Vad är inte ärftligt?
stuterikry.blogg.se – Klövhälsodata och djursjukdata
stuterikry.blogg.se – Att avla för friska djur
stuterikry.blogg.se – Djurhälsodata som gör skillnad
Om du läser de gamla inläggen så kommer du kunna se några av de mervärden som djursjukdata ger, eller snarare gav. För insamlingen av djursjukdata stängdes ner för cirka två år sedan. De nya föreskrifterna angav att endast uppgifter om antibiotikaförbrukning skulle redovisas till myndigheterna. Detta var ett nytt EU-krav, som steg för steg skulle införas för olika djurslag.
Att ha koll på antibiotikaanvändning, och att se till att den är rimlig och klok, är en viktig fråga för både djur och människor. Antibiotikaresistens är ett av de allra största hoten mot vår hälsa redan idag, och värre lär det bli.
Så det är klart att man behöver ha koll på detta. I Sverige ligger vi väldigt bra till, men fint att det kommer regler för att få med fler på banan i detta viktiga arbete.
För svensk del blev det dock så att det blev flera steg bakåt och inte framåt med de nya reglerna. För ett framgångsrikt förebyggande arbete, som vi bland annat har på nötkreatur, behövs mer än bara antibitookaförbrukning. Det behövs diagnoser och dessa kopplade till besättning och individ, och därmed också härstamning. På så vis kan vi avela för friska kor, och vi kan arbeta förebyggande effektivt.
Så långt är man inte för de flesta djurslag, men jag hoppas att hästaveln ska följa efter, för det skulle kunna ge så mycket bra. Idag har hästar individuella nummer, och att få in dem ihop med diagnoser vore toppen.
Jag är en av de som har kämpat för att djursjukdata skulle komma tillbaka för nötkreatur, och från de första 1 oktober i år samlas djurhälsodata in (nästan samma sak med nytt namn). Det betyder mycket!
För de veterinärer som för journal digitalt innebär de nya reglerna väldigt små saker i praktiken (att hästanläggningar ska ha ett nummer är en regel som funnits i flera år och har egentligen inte med dessa nya regler att göra). En del journalsystem är ännu inte fullt ut anpassade till de nya reglerna, som sjösattes med rätt kort framförhållning. Men det tänker jag att det kommer ordna sig och är inget skäl att skriva protestlistor.
För de veterinärer som bara har pappersjournal blir det merarbete, eller så börjar man skriva diigitala journaler. Överkomligt det med, tycker jag.
Så sammantaget väldigt mycket buller för lite småstrul i en övergångsfas. Jag tror inte alls att detta kommer ta massor av mer tid än innan, eller driva kostnaderna. Däremot skulle jag önska att hästägrna såg sin chans att få mycket bättre underlag för sund avel genom sina avelsorganisationer – det vora ju bra för både hästar och deras ägare,
Och ja, jag tycker också att vi kan förenkla regler och minska byråkrati. Det finns mer att göra. Men jag tror inte hat och ilska är vägen.”