Det gick inte svenskarnas väg alls i världscuphoppningen i Oslo. Jens Fredricson var bäst då han fick åtta fel med Diarado´s Rose Elith. Vann gjorde Sanne Thijssen, Nederländerna, med Cupcake Z.
Det var tog ända till det 18:e ekipaget innan någon klarade av grundomgångens 13 hinder felfritt. Det var just Sanne Thijssen som klarade av det och efter henne följde ytterligare tio felfria ritter. I omhoppningen var Sanne först ut med Cupcake Z och hon satte upp en vägvinnande galopp och ingen skulle lyckas komma i kapp henne.
– Det här förväntade jag mig inte. Jag vet att det kan hända. Allt kom så snabbt och det var små marginaler så det var väldigt svårt. Min plan var att vara snabbast, min häst kan vara verkligen snabb. Hon är väldigt flexibel i sin galopp. Andra delen av banan, jag kunde inte ha ridit snabbare, säger hon efteråt.
– Jag tänker alltid att man får göra sitt bästa och går det inte som man tänkt så får man gå vidare och lära av sina misstag.
Sanne är 26 år och hästar är hela hennes liv.
– Det är hästar 24/7 som ni alla vet. Jag har stor passion för hästarna, har man inte det tror jag inte att du kan jobba med det här. Jag är baserad hos min sponsor och driver min egen verksamhet. Jag vill göra något för mig själv och det finns inte riktigt plats hos pappa.
En som försökte slå Sanne var pappa Leon Thijssen med Hello men han var både långsammare, fick med sig fyra bommar och slutade på elfte plats.
En annan familjebatalj i omhoppningen var den mellan far och son Gulliksen. Där gick Johan-Sebastian segrande ur striden och han slutade trea med Equine America Harwich VDL. Pappa Geir kom på femte plats med Island V G. Den som tryckte sig in mellan Johan-Sebastian och Sanne var Yuri Mansur, Brasilien, som med Qh Alfons Santo Antonio tog hand om andra platsen.
– I dag var det en svår bana. Jag hade en plan i omhoppningen som jag höll mig till. Min häst är inte snabbare än så så jag är jätteglad, säger Johan-Sebastian efteråt.
Han hade även systern Victoria med i klassen men hon gick inte vidare från grundomgången.
– Vi alla i familjen vill vara vårt bästa och vi hjälper varandra. Jag tror att det är det som gör oss så framgångsrika, säger han.
Victoria Gulliksen är baserad i Belgien medan Geir och Johan-Sebastian har verksamhet på samma gård i Norge.
– Jag trivs att bo i Norge. Det är lite längre till tävlingarna men det fungerar bra, säger han.
Geir Gulliksen är för många synonym med norsk hoppsport och han var också med på presskonferensen, liksom banbyggaren Elio Travagliati och Morten Aasen, tävlingsledare.
– Först och främst tack till arrangören som gör detta möjligt. Det här handlar om inte bara om den här tävlingen utan om norsk ridsport. Den här tävlingen behövs för norsk ridsport, säger Geir Gulliksen.
Han berömmer banbyggaren.
– Det har varit svåra men ridbara banor, säger Geir och även banbyggaren är nöjd.
– Jag är väldigt nöjd för hästarna hoppade bra och det är två unga ryttare i topp, säger han.
Tävlingsledare Aasen har mycket att vara glad för. Första gången i en ny arena och publikrekord. Att det strulat lite är väl bara att räkna med vid en premiär.
– Jag är så stolt över vad vi har gjort och att sitta här bredvid Sanne och Johan-Sebastian. Att se de unga komma upp. Sporten behöver nya, entusiastiska ryttare, säger han.
– Publiken har varit fantastisk och vi är stolta över att få vara en del av världscupen.
Så hur gick det då för svenskarna? Carl-Walter Fox världscuppremiär blev nog inte som han hoppats. Efter att Eka Navy Jack dragit på sig ett antal rivningar valde han att utgå. Även Erika Lickhammer-van Helmond valde att utgå med I. Come Tessa VhL. Stoet blev alldeles för stark och Erika valde att tacka för sig. Så bästa svenska ekipage blev Jens Fredricson med åtta fel tillsammans med Diarado´s Rose Elith.
Foto: FEI/Kim Lundin
Tidigare på Equestrianwords:
Inför världscupen i Oslo