
I somras tvingades Jeanette Ehrnrooth ta det svåra beslutet att avliva en av familjens hästar. På klinik var den 17-åriga Frans så smärtpåverkad av trolig tunntarmsomvridning att han inte kunde stå upp. En operation var ingen garanti för att han skulle bli bra och det skulle krävas lång konvalecens. Därför togs beslutet att, för hästens bästa, låta honom somna in. Men när de vände sig till Agria för att få ut livförsäkringen blev det stopp, de anser att man skulle ha låtit operera hästen.
Det blev många samtal och mejlväxlingar med Agria som hårdnackat stod fast vid sitt beslut. I början på året skickade Jeanette därför ett öppet brev till Agrias vd.
– Det handlar inte om frågor rörande villkoren i försäkringen utan om principen. Agria slår sig gärna för bröstet när det gäller att värna om hästvälfärden. Men då måste de också vara mindre fyrkantiga i sina bedömningar, säger Jeanette Ehrnrooth till Equestrianwords.
Vi har fått tillåtelse att publicera brevet som ni kan läsa nedan. Under brevet Agrias bemötande från Sverigechefen Patrik Olsson.
”ÖPPET BREV TILL AGRIA
Att: vd David Haak
AGRIA HÅLLER HÖG SVANSFÖRING I HÄSTVÄLFÄRDSFRÅGAN – MEN I PRAKTIKEN BRYR MAN SIG INTE OM HÄSTENS BÄSTA
Tidigt på morgonen den 5 juni 2024 inträffar varje hästälskares mardröm.
En älskad häst, vi kallade honom Frans, hittas på morgonen svårt medtagen av kraftig kolik/tarmvred.
Att få upp Frans på benen ter sig först omöjligt. Han är så smärtpåverkad och medtagen. Men till slut lyckas det.
Frans leds till ridhuset men lägger sig nästan omgående ner igen. Veterinär i fält anländer. Trots förenade ansträngningar kan vi inte få Frans att resa sig. Veterinären får göra den inledande rektalyseringen medan han ligger ner. Hon beskriver att tunntarmarna ligger som ”tjocka luftfyllda cykelslangar ovanpå tarmpaketet”. En sannolik tunntarmsomvridning alltså, med dålig prognos. Den målande beskrivningen etsar sig fast i mitt medvetande.
Frans får starkast möjliga smärtlindring och kramplösande. Till slut orkar han resa sig och börjar mödosamt promenera runt i ridhuset. Under den närmaste timmen varierar hans tillstånd. Undertecknad ber veterinären ha avlivningsutrustningen till hands. Han ska inte behöva lida så som innan en gång till.
Men den maximala smärtlindringen och kramplösningen har en tillfällig effekt och det beslutas i samråd med veterinär i fält om il-transport till det närmaste djursjukhuset. Veterinären vinkar av oss med orden att hon hoppas Frans ska klara transporten. Med facit i hand skulle vi ha låtit honom somna in hemma, det är det enda jag ångrar.
Väl framme på Hallands Djursjukhus försöker Frans omedelbart lägga sig ner i undersökningsspiltan. Smärtan och kramperna är tillbaka och blir bara värre. Han får undersökas i boxen och på gången i stället men rektalyseringen är svår. Trots nya doser av kraftig smärtlindring och kramplösande försöker han hela tiden lägga sig ner och det är inte säkert för veterinären att arbeta nära honom. Prover visar på cirkulationsrubbning och blod i bukvätskan vilket enligt veterinären indikerar att något gått sönder inuti honom. Även denna beskrivning etsar sig fast. Frans är väldigt medtagen och oerhört smärtpåverkad trots att han är kraftigt drogad.
Undertecknad tillsammans med försäkringstagaren pratar med veterinären. Får information om c70% chans vid grovtarmsomvridning och c30% chans vid tunntarmsomvridning (det sannolika enligt vår uppfattning pga tidigare undersökning). Konvalecensperioden vid operation för hästen uppskattas till ett halvt år med inledningsvis boxvila och sedan en längre period av sjukhage ensam.
Frans är 17 år och van att gå ute dygnet runt i flock under sommarhalvåret. Även vinterhalvåret går han i stor hage dagtid med sina hästkompisar. Han har haft ett bra hästliv. Det känns inte rätt att utsätta honom för så mycket smärta, lidande och begränsningar som en buköppning (med risk för komplikationer som t.ex. bråck) och senare konvalescensperioden innebär. Framförallt inte med den dåliga framgångsprognosen som en tunntarmsomvridning (vilket är det sannolika) innebär.
Vi fattar beslutet att låta honom somna in och några minuter senare lämnar vår älskade Frans det här jordelivet. Trots den avgrundsdjupa sorgen, smärtan och saknaden känner vi starkt att det är rätt beslut. En hästälskares ansvar att inte utsätta ett älskat djur för onödigt lidande. Veterinären stöttar oss i vårt beslut.
MEN – det gör inte Agria. När vi begär ut hans livförsäkring får vi i instans efter instans svaret att det inte är bevisat att han inte hade kunnat leva vidare efter en operation. Och att vi eftersom vi inte valde alternativet operation inte har rätt till någon ersättning från livförsäkringen.
Det känns som ett slag i magen. Hur kan Agria som säger sig värna hästvälfärd mot ovanstående bakgrund anse att operation och långt lidande hade varit det bästa alternativet för vår älskade Frans? HUR? Dessutom känns Agrias ståndpunkt som en tydlig kritik mot oss som tog beslutet om Frans; ni tog fel beslut, han hade eventuellt kunnat leva vidare, med vilken livskvalitet och vilken grad av lidande vet vi inte, men han hade eventuellt kunnat leva vidare, är den signal vi får av Agria.
Skäms Agria, det här synsättet har inget med hästvälfärd att göra!
Undertecknad har varit kund hos Agria i ett decennium och har i nuläget 5 hästar(varav två tävlingshästar på mästerskapsnivå) försäkrade hos Agria. Jag betalar varje år en ansenlig summa i premier. Jag kommer att avsluta samtliga livförsäkringar. Det ni på Agria säger i och med ovanstående är ju att de är värdelösa.
Hade det varit enkelt att byta veterinärvårdsförsäkringar (utan att få reservationer) hade jag också flyttat dem till ett annat bolag. Med den skeva synen på hästvälfärd vill jag inte att Agria ska ha mina pengar. Mitt försäkringsombud är däremot fantastiskt. Men i det här läget kunde inte ens hon rädda situationen. Några framtida hästar kommer jag inte att försäkra hos Agria.
Min relation till Frans? Jag ägde honom och min dotter tävlade honom till och med 2022. Sedan lämnade vi över tyglarna till goda vänner i närområdet men avtalade skriftligen att Frans vid pensioneringen några år senare skulle komma tillbaka till oss. Jag hoppades att han och jag skulle få fina pensionärsdagar och turer ihop. Mitt engagemang i Frans avslutades aldrig. Jag och min dotter fanns tillsammans med hans nya familj vid hans sida de sista timmarna i livet och jag stod bredvid när han somnade in. Beslutet togs gemensamt av försäkringstagaren och mig. Vi var och är överens om att det tunga beslutet vi fattade hade Frans bästa för ögonen. Det kommer vi alltid att tycka även om inte Agria gör det.
De senaste sju månaderna sedan Frans dog har vi förgäves försökt förklara detta för Agria, men bemötandet har varit iskallt. Jag tycker nu att det är dags att visa omvärlden hur Agria verkligen ställer sig i hästvälfärdsfrågan. Därför väljer jag att offentliggöra Frans sista timmar i livet.”
Agria bemöter kritiken
Så här skriver Agrias Sverigechef Patrik Olsson i ett mejl till Equestrianwords:
”Vi vet att det är mycket känslosamt när djur blir allvarligt sjuka. Agria arbetar varje dag genom exempelvis dygnet-runt-öppen sjukvårdsrådgivning för att bistå djurägare i svåra situationer. Förbättrad djurvälfärd är det som driver oss i det dagliga arbetet. Vi beklagar den här sorgliga historien, det är alltid tragiskt när en häst avslutar sina dagar.
Vi kan däremot inte kommentera det enskilda ärendet utan enbart kommunicera vad som gäller generellt för att få ersättning vid en livskada. Det är också viktigt att framhålla att Agria enbart kommunicerar ärenden med den aktuella försäkringstagaren, inte med andra intressenter kring djuret. Det gäller för alla försäkringsärenden. I detta fall var det inte brevets författare som stod som försäkringstagare för den aktuella hästen.
För att få ersättning vid en livskada krävs att hästen insjuknar så allvarligt att den dör eller måste avlivas efter bedömning av veterinär. I de fall där prognosen för överlevnad vid fortsatt behandling anses god av behandlande veterinär kan inte ersättning betalas ut till försäkringstagaren. Ur ett hästvälfärdsperspektiv bör hästar med god överlevnadsprognos få en chans att bli friska igen och i bästa fall leva några extra år.
I eventuella fall där djurägaren inte är nöjd med utfallet av vår bedömning, lyfter vi fallet igen i flera olika steg, varav skadeprövningsnämnden är den slutgiltiga instansen.Skadeprövningsnämnden för häst representeras av företrädare från:
- Sveriges Veterinärförbund
- Swedish Warmblood Association
- Avelsföreningen för varmblodiga Travhästen
- Svenska Hästavelsförbundet
- Länsförsäkringsbolagens förening
Agria bidrar med att förbättra den svenska hästvälfärden på olika sätt – vårt långsiktiga engagemang i hästforskning, tips och råd till hästägare för förbättrad hästhälsa, vi driver frågan om hållbar djursjukvård med fokus på att bromsa kostnader inom djursjukvården, men framför allt genom att erbjuda försäkringar som gör det möjlighet för många hästägare att erbjuda sin häst behandling vid behov.
Patrik Olsson, Sverigechef, Agria”