Tidigare i år höll filosofen Petra Andersson ett föredrag på Göteborgs stadsbibliotek om hästvälfärd. Kommer skandalerna att innebära att ridsporten måste upphöra? I dagarna har diskussionen, med Petra Andersson med i panelen, fortsatt i Sveriges Radios program Filosofiska rummet, länk till programmet längst ner i artikeln.
Är ridsporten rosa glitter och söta ponnyer? Eller förkastliga tvångsmetoder? Är det hårt och skitigt arbete för låg lön, eller kanske under hot? Rubriken för Petra Anderssons föredrag är ”Ridsport – på hästarnas och de ungas bekostnad”. Men vi börjar i det här med hästeriet – det är så mycket mer än själva ”sporten”. Oftast när det talas om hästar i allmänmedia så är det ridsport som menas. Allt det andra är det bara hästfolk som vet något om. Hur mycket slit det ligger bakom den korta stunden på tävlingsbanan. Hur mjuk en mule mot kinden kan kännas. Hur mycket annat man kan göra eller träna med sin häst.
Skandalerna tar sig förbi tystnadskulturen
I media syns ridsporten inte ofta. Det är knappt att de yttersta framgångarna nämns på sportsidorna. I takt med guldmedaljer och världsettan von Eckerman så har det förstås blivit mer.
Allt oftare under senare tid rapporteras det dock i TV, radio och tidningar om missförhållande för hästar och människor i elitstall och utbildningsstall. Ridsportens egna kanaler är i stort sett tysta. Fotoförbud införs på anläggningar. Trots tystnadskulturen så hittar berättelserna upp till ytan. Långt ifrån alla, men de kommer. Det berättas om utnyttjad arbetskraft, sexuellt utnyttjande och hot. Ofta är det tjejer i beroendeposition som utnyttjas på olika sätt för att de vill hästarnas bästa. Det berättas om dålig skötsel och våldsam hantering av hästar. Ridsporten är i stort sett tyst. Många vet men agerar inte.
”Social license to operate”
Diskussionen om djurvälfärd i ridsporten är uppe i ljuset efter höstens nyhetsgenomslag. Ridsporten riskerar att förlora sin sociala licens att existera som sport i allmänhetens ögon. Alltså ridsportens ”SLO”, Social License to Operate. Det bästa sättet att bemöta detta är självkritik och transparens. Men de som lyfter problemen tystas. Varför blir så många, både hästar och människor, utsatta? Är det någon skillnad på bredd och elit? Varför har vi en så tydlig tystnadskultur inom ridsporten? Vilka betalar priset? Gång på gång skyddas förövarna tack vare, men samtidigt trots, de fina orden i värdegrunder och policys. Att inte starta drev och näthat väger tyngre än att tala öppet om ridsportens problem.
Värdegrunden
93 procent av medlemmarna i Svenska Ridsportförbundet är kvinnor och flickor. I förbundstoppen sitter en majoritet män. Representationen haltar kraftigt. Gör detta att problemen inte tas på allvar? Männen förstår inte problemen? Petra citerar ett par stycken ur Svenska Ridsportförbundets värdegrund:
– Vi agerar om hästen far illa
– Vi står upp när något är orätt
– Ändå försvaras sporten på breddens bekostnad
Prestation är inte lika med hästvälfärd
En annan viktig punkt som Petra Andersson betonade: prestation är INTE ett kriterium för välfärd! Ofta sägs att våldsamma metoder inte ger framgång inom sporten. Ändå kan ryttare på yttersta elitnivå bygga ett imperium och även tävla själva med dessa metoder. ”Du kan inte tvinga 600 kilo häst” sägs det ofta. Men ändå – hård träning premieras på tävling.
En tänkvärd fråga kom upp efter föredraget. Frågan om när, var och hur förändringen sker hos en aktiv hästmänniska. När blir ”tacka hästen efter ridpasset” gradvis utbytt till hård ridning, våld och tvång? Vad händer från bredd till elit? Krav på ekonomi och prestation spelar kraftigt in här, men även hästfolk på hobbynivå behöver tänka till.
Petra Andersson skickar med en tanke på slutet:
”Vålds- och tystnadskultur drabbar både hästar och unga inom ridsporten. De betalar priset och bär ridsporten på sina axlar och ryggar”.
– – – – – – –
Svenska Ridsportsförbundets värdegrund, Ridsportens ledstjärnor, Hästens välfärd – vårt ansvar
Vad: 20 februari 2024 i ”Ett HUM om-serien”
Petra Andersson är forskare i praktisk filosofi, särskilt djuretik med främst hästar som tillämpningsområde, alltid med minst en genusaspekt
Hon är verksam vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.
Text och foto: Lotta Karlsson