För Sandra Lenngren var det ett stort steg att anmäla sig för att utreda om hon kvalificerar sig som pararyttare. Men de permanenta skadorna efter en mc-olycka begränsar henne i ridningen och därför tog hon till slut steget. Men det blev en upplevelse som hon fann djupt kränkande och någon pararyttare blir hon inte. Trots att läkare intygar att hon har stora begränsningar i rörelse och styrka.
Sandra Lenngren anlände till graderingen på Strömsholm ett par minuter sen. Redan från start upplevde hon att de två fysioterapeuterna som skulle bedöma henne var negativt inställda.
– När jag kom så sa de direkt att de hade trott att jag inte skulle dyka upp, säger Sandra.
Hela det så kallade testet tog 40 minuter och det var bara Sandra och de två fysioterapeuterna närvarande i lokalen.
– Det var ett kränkande och oprofessionellt bemötande. Jag kände inget förtroende alls för dem, säger hon.
Sandra fick hålla emot med varje kroppsdel mot en av fysioterapeuterna. De satte sedan poäng på Sandras styrka. Emellanåt dividerade de om vilken siffra det skulle bli.
– Det kändes väldigt godtyckligt och tveksamt, säger Sandra.
Efteråt talade de om för Sandra att de var tveksamma om hon skulle bli pararyttare då hon låg på gränsen i bedömningen.
– Det är det sjukaste jag varit med om. När jag gick därifrån så undrade jag vad som precis hade hänt, säger hon.
Sandra hade trott att större vikt skulle läggas vid det läkarintyg som hon har lämnat in. Där står det att hon har känselbortfall i höger sida, begränsad styrka, är stelopererad och har en whiplash-skada. Allt sviter efter en mc-olycka för många år sedan. Men så var det inte alls, bedömningen görs helt utifrån fysioterapeuternas resultat vid det 40 minuter långa testet.
– Det var inget uppsuttet till häst. Däremot fick jag ha med och visa vilka hjälpmedel jag använder i min ridning.
I slutändan skulle det visa sig att Sandras nedsatta förmågor inte var tillräckligt stora för att medge en klassificering som pararyttare. Däremot rekommenderade fysioterapeuterna att hon ska få lov att tävla i vanliga klasser med hjälpmedel. Om erfarenheten säger Sandra:
– Jag hoppas att ingen ska behöva uppleva samma sak som mig.
Så går klassificering till
Från och med tvåstjärnig nivå i paradressyr behövs ett medicinskt kort. På enstjärnig nivå är klasserna öppna för alla. Vid klassificeringen bedöms ryttarens/kuskens fysiska förmåga att framföra sin häst på tävlingsbanan. Men, klassificeringen görs avsuttet. Bedömningen görs av klassificerare utbildade för uppdraget av Svenska eller Internationella ridsportförbundet. Klassificeringstillfällen finns en till två gånger om året. Nästa som SvRF planerar är i januari 2025. Kostnaden är 1 000 kronor. Regelverket är utformat av Internationella paralympiska kommittén, IPC.
Källa: SvRF
https://ridsport.se/tavling/grenar/parasport/klassificering
Lisa Lundell arbetar med kompetensstöd och inkludering vid det svenska parasportförbundet, Parasport Sverige. Equestrianwords vänder sig till henne för att fråga varför det inte används tekniska hjälpmedel vid klassificering:
– Tyvärr går klassningen inte till så, svarar hon och fortsätter:
– Det finns ett övergripande regelverk som utformas av IPC. Det är under revidering och det kommer ett nytt snart. Men tyvärr är det fortfarande lite om teknik i det utifrån det vi kunnat ta del av så här långt.
Hon säger att de som gör klassificeringarna i de olika specialidrottsförbunden är medicinskt utbildade och att de använder sig av metoder som är godkända inom sjukvården.
– Men jag förstår om det trots det kan upplevas som en subjektiv bedömning, säger hon.
Svenska Ridsportförbundet har inte velat svara på våra frågor utan hänvisar till Parasport Sverige och FEI. Till Sandra Lenngren har de svarat via mejl att: ” Vårt system för klassificering och de reglementen som dessa bygger på är direkt tagna från FEI. Detta är för att underlätta för att skapa en så rättvis tävling på lika villkor som vi kan. Tyvärr innebär detta att en gräns behöver dras någonstans, och att ryttare därför kan hamna utanför klassificeringen. Jag förstår att detta kan upplevas som jobbigt och tungt. Detta innebär alltså att klassificeringens resultat inte beror på ditt läkarutlåtande eller intyg, utan på vilken bedömning som klassificerarna på plats kan göra.”
IPC vill inte uttala sig om revideringen av regelverket då det inte är klart än, de skriver i ett mejlsvar: ”Vad gäller revideringen av IPC:s klassificeringssystem så är det inte möjligt att säga vad som blir den slutgiltiga versionen. Detta då den väntar på att bli godkänd av IPC.s medlemmar.”
Text: Annika Grundberg
Foto: Privat