Etikett: Tanthästen

Det är jag och Skalman

Tanten säger att jag hade blivit en utmärkt tävlingshäst om jag bara hoppat lite högre. Anledningen till det är tydligen att jag är ovanligt bra på att vila mig i form och hushålla med krafterna. Om ett hinder är 1 meter då hoppar jag 1,01. Jag vill inte hoppa högre än 1,21, där går gränsen. Jag river aldrig – nästan – men jag förtar mig inte. Tanten säger att om jag bara hade velat hoppa 1,51 eller rentav 1,61 hade jag varit en perfekt tävlingshäst.

Tanthästen gillar rosetter.

Tanthästen gillar rosetter.

Jag sover för det mesta, eller står och hänger och ser på när andra rusar runt. Jag ingår i en flock om sex hästar och vi har en jättestor hage. Tanten har mätt, den är 500 meter lång och vi är ofta längst ner, den lutar lite lätt. När de andra hästarna får spunk och rusar från ena änden till den andra, då väntar jag en stund. Jag springer inte för än jag är helt säker på att de tänker stanna i andra änden. Orkar INTE springa fram och tillbaka. Ibland fintar de mig och då blir jag SÅ trött. När vi ska åka iväg någonstans sover jag medan tanten grejar, det är först när transportskydden åker fram som jag vaknar till lite, för åka iväg är skoj! Väl framme handlar det oftast om hoppning. Ibland är vi många på banan och hoppar få hinder åt gången men länge. Ibland är jag ensam, eller en häst till, och vi hoppar många hinder snabbt. Båda är lika kul men när jag gör många snabbt får jag mycket mer klappar och beröm. Folk applåderar och för det mesta får jag en färggrann grej att hänga i tränset – det gillar jag. Så fort det är min tur att hoppa blir jag pigg, så fort det är klart somnar jag. I söndags var vi iväg och då var mållinjen på kortsidans ena sida, på andra sidan var utgången. Jag vet när det är slut, det är när tanten slappnar av och folk applåderar. Jag sprang direkt till utgången och väntade. Tant sa att de nog aldrig sett en häst lämna banan så snabbt. Tant säger att det är en styrka att kunna slappna av sådär, jag tycker bara det är helt normalt, vad ska man hetsa upp sig för? Vill bara avsluta med att berätta om det generalfel tanten gjorde i söndags. Hon missade att vi placerat oss och skulle få en rosett till och få komma in och möta publikens jubel. För er som följt oss, ni vet att vi förra året tävlade en lagtävling som heter Bohuscupen. Där handlar det inte bara om hästens prestation, ryttarens prestation bedöms också. Kan meddela att tanten inte hade vilat sig i form förra året. Vi var felfria två gånger men hon fick usla poäng och i finalen trillade hon av!!! Men första omgången i år, då jäklar. Hon lät mig galoppera på och se där, vi blev placerade fast det missade hon. KATASTROF! Nästa omgång ska jag ha en annan pilot, Ronja heter hon. Tanten ska flyga iväg till en annan ö än vår och titta på hästar som tävlar i tre dagar på ett ställe som heter som en annan sport – Badminton. Hur kan den tävlingen vara viktigare än Bohuscupen? Fattar ingenting. Må så gott till nästa gång Gnägg Joe

Rosett – check

rosettIgår var jag och tanten på tävling, jisses så kul det var fastän tant envisas med att vi inte ska hoppa så högt. Det blev en rosett och jag fick applåder, det gillar jag. Andra klassen var vi felfria – trodde vi – men en säkerhetsskålla (vad tusan är det) löstes visst ut, alla bommar låg kvar men vi fick fyra fel. Fast jag var bäst ändå, så det så 🙂 Sedan fick jag åka hem till kompisarna i hagen. Jag älskar kompisarna i hagen på det nya stället och hoppas att tanten aldrig flyttar mig. Det har kommit två söta ponnysar också. Och det finns ett par unghästar som jag vallar runt i skogen. De är ju rädda för en massa men det är inte jag. Det som kan vara lite besvärligt är att unga hästar går så fort, jag spankulerar ju mer än jag power-walkar liksom. Tjingeling till nästa gång Eder tanthäst <

Anmält mig själv till disciplinnämnden

Igår var jag en nyhet, det kändes konstigt och lite skrämmande trots att det var helt självförvållat. Anledningen är att jag har anmält mig själv till Svenska Ridsportförbundets disciplinnämnd då jag startat i en privat tävling med tanthästen under sommaren. Det har varit svårt, för att inte säga omöjligt att få förbundet att svara på vad som händer om man bryter mot TR och gör just detta.  Så för att få svar en gång för alla har jag alltså anmält mig själv. Läs mer på Hästmagazinet. Annika Grundberg

Man kan säga samma sak på många olika vis

Kommer ni ihåg mitt inlägg om när jag och tanthästen blev stilbedömda av en spydig stildomare? Några av er tänker kanske att ”äsch, kärringen är bara bitter”. Själv tänkte jag att om jag bara kunde rida exakt likadant vid nästa omgång av den lagtävling vi deltar i, så ska jag jämföra protokollen. Men hästar är levande djur liksom vi tanter så att jag skulle göra en exakt likadan prestation var väl aldrig något som jag egentligen trodde på. Men, det blev intressant ändå. Andra omgången gick i strålande sol och sommarvärme vilket medförde att tanthästen, som inte fällt färdigt, var ganska trött när det var dags för andra klassen och stilbedömning. Första tre hindren gick lååångsamt, kära nån, kan man faktiskt säga. Vi var i ett hinder, jag gjorde det man absolut INTE får göra, vände mig om, inte en utan två gånger, FY SKÄMS. Vi var nolla men jag kände att det här var inte det en stildomare sätter höga poäng på och jag fick rätt, fick nästan samma poäng som sist, en halv poäng skilde. Det som däremot blev intressant var stildomarens formuleringar, protokoll två var konstruktivt, jag köper alla hennes kommentarer och känner mig supernöjd trots allt. Jämför: ”Kära nån, slappna av och låt hästen galoppera” med ”Något undertempo som bättrar sig. Bra jobbat! Lycka till! Och som sagt man ska inte vända sig om och se om bommen ligger kvar, ”Titta bara framåt” – jag vet, det ska aldrig hända igen, förlåt stildomaren. I samband med ”kära-nån-domaren” skickade jag ett antal frågor till Svenska Ridsportförbundet om just vilka krav det finns på stildomare, om protokollen sparas och några frågor till. Dessa frågor är vidarebefordrade till en expert i ämnet men trots att det gått en dryg månad så har experten inte klarat av att svara. Kära nån, hur svårt kan det vara 😉 Annika Grundberg

Frågor på det

Som ni vet var jag ju inte helt nöjd med min åktur förra veckan. Tant blev ju rätt nervös fast nu har hon lugnat ner sig. I alla fall, jag har googlat runt lite och hittat några alternativ för transport som jag kan tänka mig att stå still i. Ni hittar dem via länkarna nedan. Tjingeling pling ”Tanthästen” Här får de ett smörgåsbord att välja från, jag är inte knusslig, kan tänka mig de flesta som visas. Finns tydligen en kille som heter Patrik vars hästar åker ståndsmässigt värre, kan de så kan jag. Här finns ju utrymme både för tanten och hennes gubbe. Här kan de ju ta med bilen också, kan det bli bättre?

© 2021 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑