Han tränar Världens bästa ekipage – den tredje januari kom han till Flyinge – Carl Hester. Ridhuset var fyllt till sista plats, intresset var oväntat stort, ”alla” var där – hobbyryttare, tränare, fälttävlans-, hopp- och dressyrryttare, landslagsryttare och så vidare. En del hade oroats över att det skulle bli besvärligt med engelskan, eller att dagen skulle bli lång (10-16) i ett kallt ridhus. Men Hester spred värme så det räckte för alla och var så inspirerande så att publiken satt som tända ljus till sista minuten.

Carls bästa tips
Det har redan skrivits spaltmetrar om besöket, bra sammanfattningar med Hesters bästa tips hittar ni här och här. Han har en torr brittisk humor och korrigerar ryttarna på ett sätt som får alla att le, inklusive ryttarna själva. Det var en sann fröjd att få lyssna på honom en hel dag. Det var totalt 14 ekipage som nagelfors av Hester. Från unga hästar till rutinerade. Många tänker nog att de där bästa ryttarna svävar fram i passage mest hela dagarna på sina fantastiska hästar. Men grundridningen är densamma oavsett vilken nivå du är på. Hester visade på att hur duktiga ryttarna än är och hur fantastiska hästarna än är så kan allt bli bättre. Vardagsridningen och hemmaträningen är samma slit för alla. Det som också var bra var att det fanns exempel på det mesta.

Själv har jag en framtung häst – en sådan som jag liksom bär runt. Aja baja, sa Hester. När han instruerade en ryttare med en häst av samma typ som min egen fick jag med mig matnyttiga tips hem. Bland annat ska jag upp och fram med handen! Hemma i England går hästarna i hage hela dagarna, förutom Valegro som blir tjock. Unghästarna tas in ett par dagar i veckan och rids i 20 minuter. Hester rider aldrig unghästtävlingar, han menar att de hästar som gör bra ifrån sig i tidig ålder sällan håller hela vägen.
– Det tar 6-7 år att lära upp en häst till Grand Prix, sedan tar det 6-7 år att bli bra och den ska hålla hela vägen, sa han.

Jag har själv bott i England under ett par år och gillar mycket av deras hästhållning. Det finns säkert saker att hacka på men just det att hästarna, oavsett vilken nivå de är på, går i stora hagar med gräs. En lerig hage i England är som en helt okej hage hos oss så förutsättningarna är inte riktigt lika. Valegro, Uthopia, Nip Tuck och de andra hästarna på Hesters anläggning får vara just hästar och ändå är de några av världens allra bästa hästar.

Text: Annika Grundberg