Det är jag och Skalman

Tanten säger att jag hade blivit en utmärkt tävlingshäst om jag bara hoppat lite högre. Anledningen till det är tydligen att jag är ovanligt bra på att vila mig i form och hushålla med krafterna. Om ett hinder är 1 meter då hoppar jag 1,01. Jag vill inte hoppa högre än 1,21, där går gränsen. Jag river aldrig – nästan – men jag förtar mig inte. Tanten säger att om jag bara hade velat hoppa 1,51 eller rentav 1,61 hade jag varit en perfekt tävlingshäst.

Tanthästen gillar rosetter.

Tanthästen gillar rosetter.

Jag sover för det mesta, eller står och hänger och ser på när andra rusar runt. Jag ingår i en flock om sex hästar och vi har en jättestor hage. Tanten har mätt, den är 500 meter lång och vi är ofta längst ner, den lutar lite lätt. När de andra hästarna får spunk och rusar från ena änden till den andra, då väntar jag en stund. Jag springer inte för än jag är helt säker på att de tänker stanna i andra änden. Orkar INTE springa fram och tillbaka. Ibland fintar de mig och då blir jag SÅ trött. När vi ska åka iväg någonstans sover jag medan tanten grejar, det är först när transportskydden åker fram som jag vaknar till lite, för åka iväg är skoj! Väl framme handlar det oftast om hoppning. Ibland är vi många på banan och hoppar få hinder åt gången men länge. Ibland är jag ensam, eller en häst till, och vi hoppar många hinder snabbt. Båda är lika kul men när jag gör många snabbt får jag mycket mer klappar och beröm. Folk applåderar och för det mesta får jag en färggrann grej att hänga i tränset – det gillar jag. Så fort det är min tur att hoppa blir jag pigg, så fort det är klart somnar jag. I söndags var vi iväg och då var mållinjen på kortsidans ena sida, på andra sidan var utgången. Jag vet när det är slut, det är när tanten slappnar av och folk applåderar. Jag sprang direkt till utgången och väntade. Tant sa att de nog aldrig sett en häst lämna banan så snabbt. Tant säger att det är en styrka att kunna slappna av sådär, jag tycker bara det är helt normalt, vad ska man hetsa upp sig för? Vill bara avsluta med att berätta om det generalfel tanten gjorde i söndags. Hon missade att vi placerat oss och skulle få en rosett till och få komma in och möta publikens jubel. För er som följt oss, ni vet att vi förra året tävlade en lagtävling som heter Bohuscupen. Där handlar det inte bara om hästens prestation, ryttarens prestation bedöms också. Kan meddela att tanten inte hade vilat sig i form förra året. Vi var felfria två gånger men hon fick usla poäng och i finalen trillade hon av!!! Men första omgången i år, då jäklar. Hon lät mig galoppera på och se där, vi blev placerade fast det missade hon. KATASTROF! Nästa omgång ska jag ha en annan pilot, Ronja heter hon. Tanten ska flyga iväg till en annan ö än vår och titta på hästar som tävlar i tre dagar på ett ställe som heter som en annan sport – Badminton. Hur kan den tävlingen vara viktigare än Bohuscupen? Fattar ingenting. Må så gott till nästa gång Gnägg Joe

1 kommentar

  1. Tack för skrattet =) Ska nog tänka ännu mer ur ditt perspektiv på vad jag är för tant 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2021 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑