rosetterIgår var det dags för årets tävlingspremiär i strålande solsken. Och det var lagtävlingspremiär för mig och tanthästen – Bohuscupen med vår ridklubb. Bohuscupens banor har 90 centimeter höga hinder och stilbedömning. Ekipage med placering i 1,10 får inte delta. En riktig amatörtävling med andra ord. Det var unga, gamla, privathästar, lektionshästar, debutanter och veteraner i en härlig blandning och solen sken. Många med liten eller ingen tävlingserfarenhet gjorde framridningen spännande och inne på banan gjorde spänningen och nervositeten att en del inte lyckades så bra. Andra gick felfritt och var jublande glada precis som det ska vara. Jag och tanthästen var felfria i förklassen som var 90 cm clear round. Till lagklassen var jag inte ens speciellt nervös och även den rundan gick finemang. Vi höll oss inom maxtiden men var inte bland de snabbaste precis, vi var felfria, galoppen var rätt hela vägen och vi red ut i svängarna som man ska. Stilpoängen brydde jag mig inte så mycket om, jag hade gjort en bra ritt och tänkte att jag får väl hyfsade poäng helt enkelt. När jag fick stilpoängen blev jag häpen, inte så mycket över poängen. Inte över omdömet heller, jag vet att jag behöver rida på mer, våga galoppera och lita på att min häst kan hoppa de där pluttbanorna i sömnen med förbundna ögon. Vi är inte där än men snart. Det som jag häpnade över var hur stildomaren formulerade sig. Hon vet ingenting om mig där hon sitter och dömer, jag kunde vara en ryttare som fått låna en lektionshäst och begett mig ut på min allra första tävling. Om så varit fallet så är det troligt att jag inte gjort om det. Stilbedömning och dess protokoll ska väl ändå vara till för att man ska få med sig kommentarer för att kunna göra bättre nästa gång? Så tycker jag och det är så Svenska Ridsportförbundet uttrycker sig i debatten om stilbedömningens vara eller inte vara. Förklara hur följande kommentarer ska utveckla min ridning: ”Du inverkar med lite på fel sätt” (punkt 3, ryttarens inverkansridning och effekten av inverkan) ”Kära nån, våga slappna av så hästen kan galoppera” (punkt 4, ryttarens hand – känslighet och följsamhet) För att stilbedömning ska göra nytta så får stildomarna göra bättre än så. Min lagkamrat vann stilklassen för privatekipage, hon fick idel fina siffror men inte en enda kommentar, pappret var blankt – hur utvecklande är det? Hur det gick – vi vann, delad seger med Ljungskile RK, om en månad är det en ny omgång, en ny stildomare och då tar vi nya tag 🙂 Tanten (Som inte är bitter men ändå inte kunde låta bli att kolla stildomaren i tdb, gick in på en tävling hon ridit där hon var placerad som 46:a av 54 ekipage och med den långsammaste tiden, kära nån – låt hästkraken galoppera)