Etikett: Stora Höga RK

”Fru Carlsson ska bromsa med sätet!”

Anna på framridningen vid sista kvalomgången av Bohuscupen. Foto: Lotta Kallberg Wallden.

Anna på framridningen vid sista kvalomgången av Bohuscupen. Foto: Lotta Kallberg Wallden.

Dags för omgång två i Bohuscupen, denna gång hos Stora Höga Ridklubb, trekvarts bilresa hemifrån. Efter första omgångens underbara individuella framgång i förklassen, tätt följt av – nåväl, fem timmars väntan mellan starterna kanske inte är så tätt, men ändå, ni fattar – det totala sammanbrottet i andra klassen, var det denna gång väldigt frestande att bara anmäla till en klass, det vill säga lagklassen. – Vojne, vojne. Hur ska jag göra? Frågan dryftades under många ridpass och fikastunder, luncher, telefonsamtal… Jag får passa på att be min omgivning om ursäkt. Jag KAN ha tjatat hål i huvudet på er. Sorry. Till slut bestämde jag mig. Vi kör båda klasserna. Att Runa skulle orka fanns det inga tveksamheter kring. Det var piloten jag var orolig för. Det förelåg viss risk för omladdningsproblem. Laget anlände till tävlingsplatsen i olika omgångar. Hanna och Imcke och jag och Runa anmälde oss i sekretariatet ungefär samtidigt. En stund senare kom Lotta och Sessan. Vi skulle rida förklass och lagklass. Ytterligare lite senare kom Malin och Gigantisch som nöjde sig med start i lagklassen. Eva och Frasse stod över denna omgång och hejjarklacken bestod av Kia och Mariette, den sistnämnda med filmkameran i högsta hugg. Runa och jag fick till en hyfsad framridning inför förklassen. När mitt namn ljöd i högtalaren var vi riktigt taggade och på G. Och, alltså, vi är riktigt bra i travprogrammet, även i skritten och i första galoppen. Sedan går det liksom utför och Runas alter ego Racerråttan gör sig påmint. Det går undan och de där fjuttförhållningarna man försöker med tas det ingen som helst notis om. Ljuset är tänt men ingen är hemma och det enda svar man får är en spänd häst som jag får väldigt svårt att reda ut. Det här är ju inget nytt och jag frågade i ett annat sammanhang min tränare om råd för att lösa problemet. Gärna en quickfix som går att använda på tävling under pågående ritt. – Fru Carlsson ska bromsa med sätet och knipa med överskänkeln. Jomen tjena. Bromsa med sätet? Visserligen är mitt säte rätt så väl tilltaget men att stoppa ett halvt ton framrusande häst som ”inte är hemma” görs inte i en handvändning. Inte heller med ett sketet knip. Inser att problemet ligger hos mig själv och inte hos Runa men det gör inte det hela enklare. Nåväl, racerråtta eller ej. 64,815 % lyckades vi rida ihop, 18:e plats av 39 starter. Häppi häppi! I min tidigare tävlingskarriär – som var mycket lågmäld, synnerligen kort och med en annan häst – harvade vi oftast runt i 50+-procentsträsket. Så allt över 60 % är godkänt i min värld. Jag firade med en kopp kaffe och ett äpple. Eller nej just ja, chokladboll var det visst… Lotta och Sessan startade sent i förklassen och gjorde det så bra att det blev en tiondeplacering på dryga 67 %. Kul! Extra kul eftersom det var deras första tävling tillsammans.
Anna, Runa och resten av frieserlaget från Orust RK har tävlat färdigt i Bohuscupen för i år. Foto: Lotta Kallberg Wallden.

Anna, Runa och resten av frieserlaget från Orust RK har tävlat färdigt i Bohuscupen för i år. Foto: Lotta Kallberg Wallden.

Den här gången blev det inte lika långt mellan starterna så efter lite lunch och taktiksnack tillsammans i Stora Högas trevliga klubbhus var det dags att ta ut Runa för framridning nummer två. Lotta hjälpte mig att fiffa och greja – så skönt att kunna hjälpa varandra – och sedan hängde hon upp sig på staketet vid framridningsbanan. – Kom igen Anna. Ladda!!! Dra en repa här nu!! Lotta hade fattat det där med omladdningsproblemet. Hihi. Jag hade lagt in en lika lång framridning som till förklassen men skrittade mycket. Efter Lottas peppning och lite pillemasande hade jag en jättefin och lösgjord Runa som tog förhållningar och fram och back i alla gångarter. Övergångarna från galopp till trav satt som en smäck. Kul! Mindre kul då att avspändheten försvann ner i manegebotten strax innan den första galoppen. Here we go again. Racerråttan Runa med lätt avhängd pilot fick en spänd avslutning med kommentarer i protokollet som ”hög i nacken, spänt, springer in i galoppen” och liknande. Jag väljer att fokusera på åttorna i början istället. Vi är bra på inridning och serpentiner! Finns det möjligen något program med bara de linjerna? Tillbaka ute på framridningen igen gjorde vi ett par galoppfattningar och övergångar ner till trav bara för att stämma av. Och då sitter allt som en smäck igen! Tröttsamt. Det sitter ju i mitt huvud. Mental träning någon? Nåväl, det blev 60,556 % och – ännu en gång – en 18:e plats bland 40 starter. Jag får vara nöjd med det. Som sagt; allt över 60 procent är godkänt och vi lyckades ladda om till andra klassen så det finns hopp inför framtiden. Annat som det däremot inte verkar finnas hopp om är tävlingskavajsproblematiken. Att hitta en snygg, välsittande och skön kavaj i storlek 46 är ett problem. (Läs om mina våndor HÄR). Efter att ha misslyckats med kavajjakten valde jag att flytta ut knapparna på en av mina gamla kavajer och hoppas på det bästa. Den sitter inte snyggt och den är inte bekväm. Å andra sidan får den mig att sitta rakt och inte sjunka ihop, för då glipar det och spänner och blir definitivt varken snyggt eller skönt. Under dagens andra ritt glömde jag nog bort det där med att hålla in magen för nu ligger det en guldfärgad kavajknapp någonstans inne i Stora Högas ridhus. – Men Anna…. Mina lagkamrater som varit ytterst delaktiga i mina klädbekymmer skrattade deltagande när jag med en djup suck konstaterade knappens frånvaro. Kia tog hand om Runa – tack! – medan Mariette som filmat hela ritten, försökte klura ut om jag haft knappen kvar när jag fick startsignal eller om jag tappat den tidigare. Lite oklart men det kändes hur som, helst inte aktuellt att gå in och avbryta pågående ritter för att leta efter min knapp. Hem och sy! Ska bara köpa björntråd först. Och en ny knapp. Det blev flera fina ritter med blandade resultat för resten av vårt lag. Malin och Gigantisch charmade alla på framridningen och den vackra hingsten hade sin egen fanclub på läktaren. ”Det är en hiiiiiingst!!!!” väste en yngre tjej till sin kompis. De nästan grät när de fick reda på resultatet och tyckte att både Malin och Gigantisch var värda betydligt högre poäng. Det tyckte vi också. Vid dagens slut låg vi på en delad åttondeplats totalt efter två omgångar. Tyvärr ganska långt ifrån en plats i finalomgången i slutet av maj, men livet går vidare och vi har haft väldigt roligt på vägen. Vi fortsätter att träffas för att rida och träna och ha kul tillsammans och det står helt klart att frieserekipagen från Orust RK kommer att fortsätta synas på tävlingsplatserna i Bohuslän. Runa och jag har börjat plugga in det nya LB:1-programmet (mååånga volter var det) och jag har anmält oss till ett par tävlingar senare i vår. Jag ska jobba med både mina egna och Runas rumpmuskler – det var det där med knipet och bromsen ni vet – och antalet övergångar från galopp till trav på träning är redan uppe i en ansenlig siffra. Någon frågade mig om det verkligen är nödvändigt att flänga runt på tävling så där. Mitt svar på det är: Nödvändigt? Nej. Roligt? Ja. Det är motiverande att ha ett mål med sin träning, att få någon slags bekräftelse på att det man gör är rätt. Det är roligt att träffa likasinnade, att träffa andra som förstår varför man står och dansar hambo utanför sekretariatet, eller varför man smyger bakom transporten och svär ett par minuter, eller varför man gråter lyckotårar efter sista halten bara för att KÄNSLAN var så bra. För mig är inte tävlandet på blodigt allvar, men visst är det roligt när det går bra. Runa och jag jobbar vidare men ser också fram emot sommarens långa, långa skogsturer på lika långa tyglar, många härliga galopper och massor med hästprat ihop med världens bästa vänner. Och i juli åker jag till Falsterbo. Dock utan Runa. Den här gången. 😉 Här sätter jag punkt för mitt bloggande, men vem vet, kanske vi hörs igen? /Anna Anna har bloggat för oss på Equestrianwords genom hela Bohuscupen, läs hennes tidigare inlägg via länkarna nedan: Första inlägget Andra inlägget Tredje inlägget Fjärde inlägget Femte inlägget

Koll på tömmar och kropp

Tömkörning och centrerad ridning på samma dag? Det fungerar utmärkt. Båda kan användas oavsett vilken inriktning du har med din häst och  vilken nivå ni är på. Söndagen var solig men något kylig. Ett fyrtiotal välklädda åhörare tog plats i ridhuset på Stora Höga Ridklubb för clinic med Mia Söderberg och Lisa Johansson. Dagens ämnen var tömkörning och centrerad ridning. Mia Söderberg inledde med frågan om varför dressyrarbetet är viktigt. Hästarna är inte byggda för att bära människor och de behöver gymnastiseras för att hålla för det arbete vi vill att de ska utföra. Här har tömkörning en stor fördel eftersom man stärker hästen genom att den utför önskat arbete utan tyngden av en ryttare på sin rygg. Att kunna grunderna i tömkörning  (start, stopp och styrning) kan  också vara värdefullt om du ska använda tömkörning vid igångsättning efter vila. Med en laddad häst är det inte helt enkelt att lära in nytt!

Tömmarna känns långa och trassliga när man är ovan. Prova gärna utan häst tills du har koll på hur du ska hantera dem.

Tömmarna känns långa och trassliga när man är ovan. Prova gärna utan häst tills du har koll på hur du ska hantera dem.

Säkerhet är som alltid viktigt. Lär hästen att kunna och våga stå still. Då har du störst möjlighet att kunna reda ut en trasslig situation. För din egen del – använd hjälm, handskar och rejäla skor.
Tömkörningen inleds med uppvärmning utan krav på hästens form. Det arbetet kommer senare.

Tömkörningen inleds med uppvärmning utan krav på hästens form. Det arbetet kommer senare.

Mia visade tömkörningsarbete från grunden med start och stopp först. Därefter arbete i alla gångarter och även skritt och trav över bommar, något hon varmt rekommenderar för att få hästen att arbeta mer med ben och magmuskler och därmed rygg.
Mot slutet av passet kan den rutinerade hästen arbeta med samlande arbete.

Mot slutet av passet kan den rutinerade hästen arbeta med samlande arbete.

Därefter fick hästen arbeta mer i samling under sidvärtsrörelser. Hur ofta ska man då tömköra, undrade publiken. Mia rekommenderar att man arbetar hästen från marken minst en gång per vecka. Då ser du hur hästen arbetar och om allt verkar okej.
Lisa Johansson berättar om hur ryttaren kan bli mer medveten om sin kropp.

Lisa Johansson berättar om hur ryttaren kan bli mer medveten om sin kropp.

Efter en paus med välbehövligt fika i vårsolen tog Lisa Johansson vid och förklarade det här med centrerad ridning. Det är ingen egen ridgren, inriktning eller ridstil. Det är helt enkelt kroppsmedvetenhet för ryttare. Vi människor är ofta spända i kroppen, till exempel efter stress eller stillasittande arbete. När vi tar med detta upp i sadeln blir det svårt för hästen att förstå vad vi vill. Spänningarna i kroppen blir som ett brus i kommunikationen med hästen, vi ger en massa signaler vi inte är medvetna om. Alla dessa signaler gör det svårt för hästarna. De vet inte vilken av alla signaler de ska följa.
En aktivt nedtrampad häl kan ge spänningar i hela ryttarens ben. En avslappnad skänkel fungerar bättre för häst och ryttare. Linda Arnströmer var demoryttare.

En aktivt nedtrampad häl kan ge spänningar i hela ryttarens ben. En avslappnad skänkel fungerar bättre för häst och ryttare. Linda Arnströmer var demoryttare.

Demoryttare var Linda Arnströmer som har ridit några gånger för Lisa tidigare. Linda fick visa hur den vanliga lodräta sitsen ofta skapar spänningar. Att aktivt trampa ner hälen gör till exempel att underskänkeln åker fram och man spänner sig för att hålla balansen. Om  fotbladet får vara ungefär parallellt med marken istället är det lättare att vara avspänd. Linda fick visa olika vanliga spänningar i ryttarens ben och rygg och det syntes tydligt på hennes häst när hon var spänd – genast blev rörelserna stummare och halsen spänd.
Clinicen avslutades med en kommunikationsövning. Den första personen blundade och den andra personen styrde ekipaget genom lätta tryck med händerna.

Clinicen avslutades med en kommunikationsövning. Den första personen blundade och den andra personen styrde ekipaget genom lätta tryck med händerna.

Därefter fick deltagarna prova att kommunicera endast med händerna. En person var ”häst” och blundade. Bakom gick en person och styrde via tryck i midjan. Tjugo ekipage rörde sig försiktigt runt i ridhuset till en början. Efterhand provades svängar, halt, ryggning, skritt, sidvärtsrörelser och trav! Alla var eniga om att det egentligen behövs väldigt små medel för att kommunicera. Text och foto: Lotta Karlsson

Bohuscupen i dressyr för ponny har startat

På söndagen var det dags för första omgången av Bohuscupen dressyr ponny hos Stora Höga RK. Equestrianwords var på plats för att följa Saga Ruckman och b-ponnyn Debbie. Debbie är en welshponny kategori b, efter Pontus-Kirby Cane Guardsman. På plats för att hejja på ekipaget fanns också Debbies tidigare ägare och ryttare Emelie Algeröd. I lagklassen fick Saga och Debbie 62,222 procent efter en fin uppvisning med bra vägar. Halten på medellinjen var ett skolexempel på hur det ska se ut. DSC_0202
Saga fick hjälp av Debbies tidigare ägare och ryttare Emelie Algeröd.

DSC_0199Saga red fina vägar och fick fint beröm av domaren.

DSC_0186
Debbie är en riktig liten sagoponny.

Alleby RK vann första omgången, i laget red Rebecca Wernlund/Just Wait For Lindsy, Felicia Svensson Oliviera/Tigger, Jenny Hall/Pachira och Maria Andersson/Sebastiaan. Tvåa kom Bulycke RF och på tredje plats Årekärrs RK. Hemmalaget Stora Höga RK kom på sjunde plats. Fullständiga resultat finns HÄR. Bohuscupen rids i lätt c. Den rids i två omgångar och en final. Det finns två serier,en i söder, där alltså Stora Höga RK arrangerade första omgången, och en i norr där första omgången reds hos Strömstads RK. Mer info finns HÄR. För resultat från Strömstads RK, klicka HÄR.

Text & foto: Annika Grundberg

© 2020 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑