Följetongen avsnitt 7

Avsnitt 7B

Äntligen är följetongen tillbaka. Vi presenterar här det sjunde avsnittet och vad är det egentligen som händer?

Vår huvudperson Mia har varit på polisförhör flera gånger. Och hon har berättat allt hon vet om de skrämmande händelserna på ridanläggningen när hon var där med sin väninna Fredrika. Det enda som inte förhörsledaren Stig vet om är att det stora knarkpartiet fortfarande finns gömt i det gamla huset vid ridskolan. Mia vet inte hur hon ska göra. Hon är rädd för de mystiska män som följde dem den där hemska natten, hon är rädd att få ett straff eftersom hon inte informerar polisen, hon vet inte vad som har hänt Fredrika och hon grubblar mer och mer på sin exmans Robets roll i alltihop. Hon vill heller inte berätta allt för sina döttrar men sjuttonåriga Susanna vet nog mer än hon vill erkänna. Och varför känner sig Mia förföljd?

Den stora hästen trampade runt i boxen och visade tydligt hur irriterad han var.
– Måste du stå här, sa Mia till Robert. Ser du inte att den här hästen inte gillar dig?
Hon gick ut på stallgången.
– Ville du något?
Ja, det ville jag Mia lilla, sa Robert med sin fjäskigaste röst. Jag har pratat med Stig inne på polisen och nu vet han att du döljer något när det gäller knarkgömman. Visst har du gömt alltihop härute nånstans?
– Har du pratat med Stig? Mia nästan skrek till.
– Varför då?
– Tja, det är ju en utredning som pågår och självklart måste man tala om allt man vet. Så fram med det nu bara. Var?

Mia tittade på Robert. Det var som om hon aldrig sett honom förut, och de har ändå två barn ihop och hade levt tillsammans. Länge. Varför var han så påstridig? Vad visste han egentligen? Och inte hade väl Stig pratat med Robert om alla detaljer i den här affären?
– Jag vet faktiskt inte vad du pratar om, sa hon och försökte låta extra kaxig. Knark och gömställen och allt vad det är. Och försök inte inbilla mig att en polis låter dig få reda på saker i en pågående utredning, det måste väl ändå vara tjänstefel. Hon gick in i boxen igen utan att titta på Robert. Då gjorde han det stora misstaget att följa efter och ta henne hårt i armen.
– Mia, nu talar du om vad du vet annars….
Den stora hästen visade tydligt ännu en gång vad han tyckte. Men öronen slickade bakåt och med blottade tänder lättade han i frambenen och högg Robert i armen. Det gick på en sekund.
– Den jävla hästen, skrek Robert och höll om sin arm. Han backade bakåt ut från boxen och höll om sin arm.

Folk i stallet kom springande.
– Vad hände, var det Darth Vader igen.
– Det var inte hästens fel, fick Mia fram, fortfarande chockad inte på grund av hästbettet utan hur Robert sett ut när han hotade henne.
Emmy fick in Robert på stallkontoret och kollade upp hur djupt hästen bitit honom.
– Den här tjocka tröjan kan du tacka för mycket, sa hon. Det kunde gått riktigt illa men nu blir det väl mest ett stort blåmärke.
Robert blängde på Emmy, de hade aldrig gillat varandra under alla de år han kört flickorna hit. Flickorna, ja. Nu kom Susanna och undrade vad som hänt.
– Den där hästen som din mamma håller på med bet mig, sa Robert. Jag ska skjuta den jäveln!
– Både Susanna och Emmy reagerade direkt.
– Sådana kommentarer håller du dig ifrån.
– Pappa du är inte klok, du ska inte vara i stallet. Försvinn!

Emmy gick bort till Mia som stod kvar hos Darth Vader. Nu såg han så lugn och fin ut som aldrig det.
– Hur är det med dig, frågade Emmy.
– Jo det är väl OK, det var ju inte mig han bet.
– Bli färdig nu så rider vi sa Emma. Ridning är det bästa botemedlet mot allt.

Hon hade rätt som vanligt. Mia glömde sitt grubblande en stund och ägnade all sin kraft åt att få den stora hästen att gå i skänkelvikning så att till och med Emmy blev nöjd. Bakdelsvändning, galoppfattningar, till och med ett enkelt byte gick utan problem. Emmy såg nöjd ut, Mia kunde vara svår ibland men hon var definitivt en av de bästa vuxenryttarna de hade på klubben.
– Riktigt bra, sa hon när det till sist blev dags att skritta av, samtidigt som det hördes ett glatt ”heja morsan” från läktaren där både Susanna och Sara slagit sig ner.
”Darthen” skulle gå timmen därpå också så Mia blev plötsligt sysslolös. Då kom alla tankar tillbaka.
– Har pappa åkt, frågade hon Susanna.
– Ja han stack direkt efter bettet, sa Susanna och fnissade till. Attans Darth Vader!
– Mamma, Michail är mycket bättre nu. Jag tänker hälsa på honom efter skolan i morgon!
– Ja, det är väl OK, tyckte Mia. Imorgon måste hon själv prata med Stig och avslöja alltihop.

Avsnitt 7C

Dagen därpå …
Det var mycket tungt för Mia att ringa till polisen och be att få tala med Stig. Först ville de knappt släppa fram henne men när hon gång på gång påpekade att hon hade nya uppgifter i det stora knarkfallet gick det till slut bra.
– Vi måste pratas vid igen, sa hon till Stig. Det handlar om knarket.
Hon fick order om att komma direkt och bilresan ner till stan var oändlig. Mia var genomsvettig av nervositet när hon kom fram och inte fanns det någon parkering heller. Hon chansade till slut på en ledig plats med handikappsymbol.
– Jag är ju redan kriminell så det gör väl inte så mycket det här tänkte hon och vandrade port till polishuset.
Stig sa inte så mycket när hon väl bekänt. Han fick snabbt iväg folk till ridanläggningen och det gamla huset där de gömt påsarna. Och så tittade han på Mia.
– Det var väl inte så bra det här, eller hur?
– Du förstår väl att det här är superfarligt, Mia. Det är ju inte dagisfröknar som håller på med knarkaffärer i den här storleken?
– Jag har burit väldigt dumt åt jag vet, men hela historien blev så konstig från början och så tänkte jag på flickorna och så det här med Robert?
– Robert?
Mia berättade hela historien om Robert besök i stallet, hotet och att Darth Vader fick honom att ge upp. Stig lyssnade medan han hela tiden skrev på sin dator. Tyvärr satt Mia så att hon inte kunde se.
– Är det något konstigt med just Robert.

Stig tittade på henne och nu såg hon vilka fina ögon han hade, bruna precis som skådespelaren Colin Firth.
– Jag kan ju säga så mycket att han har dykt upp i den här historien lite för ofta och det var tur att du hade hjälp av den där hästen sist ni träffades, sa Stig samtidigt som hans mobil ringde.
Ett kort samtal och sedan såg Stig intensivt på Mia igen.
– ”Sakerna” var kvar i ert gömställe, vi har precis hittat dem.
Efter ytterligare frågor och svar fick Mia äntligen åka hem. Hon fick poliseskort ända fram till ytterdörren.
– Vi kommer att hålla koll, öppna inte för okända eller för Robert, försök förklara lite för flickorna, håll dig helst hemma, håll koll på mobilen och försök att inte jaga upp dig. Ring direkt om något händer!
Stigs uppmaningar ringde i öronen och hon kollade återigen alla fönster och dörrar och förrådet.

Snart kom Sara från skolan och då kändes det lättare. Mia försökte verka som vanligt och snart satt de och fikade och pratade häst, killar och den nya coola jackan som Sara absolut ville ha i vår.
– Och så tävlingen, sa Sara.
– Vilken tävling?
– Men mamma, min sista med Willow. Det är ju den här utmaningstävlingen för alla klubbar i Skåne. Vårt lag ska möta Åstorp. Var ligger det?
– Är det som allsvenskan? Och Åstorp ligger i nordvästra Skåne, tar en och halv timma att köra dit.
– Det är en ny tävling som dom har hittat på och jag ska vara med. Emmy säger att jag och Willow är det bästa ekipaget i laget.
Sara såg väldigt mallig ut.
– Tror jag inte att Emmy har sagt, påpekade Mia. Alla är väl bra annars skulle de väl inte få vara med.
– Fast jag är bäst, sa Sara sorglöst.

Det självförtroendet skulle man haft tänkte Mia sedan Sara stuckit iväg till en kompis. Susanna skulle ju till Michail och sjukhuset efter skolan så hon var solo i huset. Och då kom alla tankarna och rädslan tillbaka.
– Jag åker ut till stallet istället, då blir jag lugnare.
Allt verkade som vanligt när hon kom ut till ridklubben. I stallgången mötte hon Emmy som såg lite fundersam ut.
– Polisen har varit här och de letade tydligen efter något i gamla tegelhuset.
– Jaså, sa Mia och försökte se ut som om hon inte hade en aning.
– Det har ju alltid varit lite skumt här i de gamla byggnaderna försökte hon. Jag menar, mycket skurkar och så. Förr alltså.
– Tror knappast det var skurkar de letade efter men vi får väl veta snart. Jörgen skulle kolla upp.
– Har du hört av Fredrika förresten, fortsatte Emmy.
– Nej ingen aning. Tror det är nåt med nån ny man, jag vet inget sa Mia lite för snabbt.
– Du har ingen häst som behöver skritta ut, fortsatte hon innan Emmy hann fråga mer.
– Jodå, du kan ta din nya vän ”Darthen”, sa Emmy och log lite. Han kan behöva komma ut.

Att skritta längs havet i solskenet på en häst som man tycker mycket om och det enda man hör är måsarnas skrik och gässflockarnas rop till varandra. Glittret från vattnet och den nya grönskan som verkligen tagit fart. Doften av tång på stranden. Mia njöt i fulla drag, på hästryggen glömde man allt. Hon lät Darth Vader bestämma vägen och han skrittade in på den lilla stigen bland björkar och hagtorn, mot det gamla fortet från det gamla kriget. När Mia kom närmare såg hon att dörren till den stora betongbunkern som alltid varit tillbommad med tunga järn plötsligt stod öppen. Hon hoppade av hästen och gick fram till trappan. Det första hon såg var sina egna ridkängor. De som hon sålt till Fredrika. Några steg till och där låg hennes ridkompis och bästa vän, huvudet i en konstig vinkel och blod i ansiktet och på jackan. Massor av blod …

Fortsättning följer …

Text och foto: Eva Österlund

 

 

 

 

 

 

 

Comments
One Response to “Följetongen avsnitt 7”
  1. Evalotta skriver:

    Tjena ! Väntar med spänning på nästa avsnitt 🙂 .

Leave A Comment