Det accepteras tills någon har modet att ryta ifrån

Ett par dagar har nyhetsrapporteringen dominerats av Hollywoodregissören som, efter många år av sexuella trakasserier av kvinnliga medarbetare, tvingats sluta. Detta efter att någon äntligen vågat säga ifrån efter att alla tigit och lidit under tiotals år. Ett förfarande som känns igen även inom hästsporten.

Jag tänkte först att jag inte skulle hashtagga #metoo för jag tycker att alla kedjebrevsliknande aktioner i sociala medier är meningslösa och rentav korkade. Men den här gången får jag ge mig, det har effekt. Och det har fått mig att äntligen få ur mig något jag upplevde i tonåren och som följt mig sedan dess. Jag har berättat den förut men aldrig så här som jag gör nu.

När jag var ung var jag aktiv på en ridlägergård. Först som lägerdeltagare och senare som lägerledare. Sommarlovet efter nian sommarjobbade jag där tillsammans med andra tjejer i min ålder. På gården fanns även sommarbarn och så fanns Sven, vi kan kalla honom det. Han var sisådär 30-40 år gammal och bodde i en husvagn på gården. Vi sommarjobbare och något av sommarbarnen bodde i en annan husvagn mittemot hans. Jag vet faktiskt inte varför han fanns på gården eller vad hans roll var, han bara fanns där. En kväll råkade jag och en kompis se att han hade en låda billigt ”fyllevin” i sin husvagn. ”Fest!”, tänkte vi som de tonåringar vi var och frågade om han inte skulle bjuda. Och visst skulle han det!

Ett av sommarbarnen (för er som inte känner igen begreppet var det barn som av någon anledning behövde komma hemifrån en tid, alltså barn som hade det svårt hemma) hade aldrig förut druckit alkohol men Sven introducerade henne glatt. Efter ett tag tröttnade jag och kompisen på Sven, som faktiskt var ganska slemmig och äcklig enligt oss, men vilka killar över 25 var inte det när man var 16?, så vi gick ut och gick en promenad. När vi kommer tillbaka har Sven lyckats supa sommarbarnet redlös och börjat klä av henne och tafsa på henne. Vi fick stopp på det hela och som jag minns berättade vi för gårdsägaren och en kort tid efteråt lämnade Sven gården. Men någon anmälan gjordes inte och jag tror inte vi förstod vad han egentligen gjort. Våra erfarenheter som så unga omfattade inte ännu sexuella övergrepp varför vi unga heller inte kunde reagera och agera så som man borde gjort. Senare samma år kom jag perifert i kontakt med Sven då jag tog ett sabbatsår från gymnasiet och hamnade på Arbetsförmedlingen. De hade en satsning på unga arbetslösa där Sven nästlat sig in men tvingats lämna då han tafsat på unga tjejer som deltog i verksamheten.

Ett par år senare stötte jag på Sven i kön till ett gatukök mitt i natten. Lite smått berusad talade jag högljutt om för Sven vilket as han var. Det var väl mitt sätt att säga ifrån, allt annat än konstruktivt förstår jag i dag. Sommarbarnet och jag tappade bort varandra på vägen mot vuxenlivet och händelsen lämnade mig för många år.

Men så sitter jag på läktaren i Scandinavium under Gothenburg Horse Show drygt 25 år senare och framför mig sitter en man. När jag ser honom är det som om någon sparkar mig stenhårt i magen – det är Sven. Jag frågar folk runt mig vem han är och vad han gör där. Får till svar att han är en del av häst-Sverige än i dag. Han utför tjänster mer eller mindre gratis inom sitt gebit och är därför populär och välkommen in i många stall inom främst en av ridsportens discipliner. Jag berättar vad han gjorde den där gången. Jag säger att jag står för det jag såg även inför honom. Jag sa att han inte borde få komma i närheten av stall och unga tjejer. Men omtanken om stallets unga tjejer går inte före omtanken om den egna plånboken. Så han fick fortsätta utföra sina gratistjänster, för ett par år sedan gick han bort.

//Annika Grundberg

 

Leave A Comment