Kategori: RESETIPS

En dröm om England på gårdsplan

 

Det ser nästan ut som en engelsk pub på landsbygden i England när man kommer fram till The Old Pump House. Engelska bilar står parkerade på gårdsplan och pubskylten visar vägen. Det är bara den faluröda färgen och flaggan på boningshuset som avslöjar. FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

Det ser nästan ut som en engelsk pub på landsbygden i England när man kommer fram till The Old Pump House. Engelska bilar står parkerade på gårdsplan och pubskylten visar vägen. Det är bara den faluröda färgen och flaggan på boningshuset som avslöjar. FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

De har levt med drömmar om England i hela sitt liv. Läst om ”Biggles” och ” Fem på äventyr” som barn och tittat på ”Miss Marple” på tv.  Nu har de satsat på en ras från Wales i stallet. På gården finns även något av det mest engelska som kan tänkas. En helt egen engelsk pub! Christer och Cia lever sin dröm idag. 

Förutom hästarna så har makarna Nilsson ett annat stort intresse. Detta bottnar i deras gemensamma intresse för England och engelska saker. Numera lockar Tyskland minst lika mycket för svenskar med hästintresse. Men tidigare var det i England som hästlivet fanns. Det var jaktridning, tweedkläder och engelska deckare. Engelskan är ju fortfarande det första utländska språk som de flesta svenskar lär sig. Många kommer ihåg sin första språkresa till Brighton eller någon annan stad längst kusten.
– Vi är riktiga anglofiler, skrattar Cia och förklarar:
– Det hela började antagligen med Pat Smytheböckerna på 1960-talet Den engelska landsbygden beskrevs så levande att man ville dit
– Tidigare var det ju just till England man åkte om man var hästintresserad, inflikar Christer, för min del var det även flygintresset och sportbilarna som lockade.

Welshcob uppfödare. Stuteriet Enderleins sto leds hem från betet av Cia, Christer och xxx. FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

Welshcob uppfödare. Stuteriet Enderleins sto leds hem från betet av Cia och Christer
FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

För Christer och Cia ledde intresset för England till Welsh cob-rasen men också till något helt unikt. På gården finns nämligen en engelsk pub!

The Old Pump House. Det ser precis ut som ett stycke engelsk landsbygd som landat här i det skånska landskapet. Alla som semestrat runt i den engelska landsbygden eller som följt till exempel engelska serier på tv som Morden i Midsomer känner igen sig. Planerna för puben växte fram under många år. Tidigare hade familjen en ”pub” som ställdes i ordning inför den årliga grisfesten första helgen i augusti. Men när det nya stallet skulle byggas 2005 så dök planerna upp på en permanent pub. Det gamla pumphuset revs. Drömmen stod klar julen 2007.

Det är ett gediget arbete. Från golv till tak är det engelska pubdetaljer.  Bardisken är i mörkt trä, darttavlan har engelska pilar, kungligheterna finns på bild. Öppen spis. Många olika små detaljer som andas England. Inredningen har samlats under många år till den årliga grisfesten.  Sakerna kommer från hela världen.
– Jag har arbetat inom FN och då rest en del ibland annat Cypern och Libanon, förklarar Christer.
Men deras vänner har även deltagit med själ och hjärta.
Till exempel så kom telefonkiosken på plats tack vare grannen Lars Stokholm. Han ordnade detta via affärskontakter. Nu är den omgjord till en mulltoa.  Dottern Anna som bor i England har tillsammans med sin sambo och hans familj har bidragit med många detaljer. Bland annat bilderna på drottning Elisabeth och prinsessan Diana. Och skylten som vajar i vinden som förklarar att puben är från 1777. Det är en lek med de danska grannarna.
– Vi valde det årtal som de tycker är svårast att säga på svenska, myser Christer.
Det får vara något att grunna på och en freudiansk felräkning.

Men även på ett annat plan är puben en ”Dream come true” för Christer och Cia.  Att förena kärleken för England och att kunna samla vänner och grannar i byn.
– Tidigare, innan vi hade byggt The Old Pump House så träffade vi knappast våra grannar alls. Nu har det blivit den mötesplats som vi ville ha det till, säger Cia.
– Ingen behöver längre städa hemma utan istället kommer man hit till puben.
På sommaren grillas medhavd mat och på vinterhalvåret så lagas det mat enligt ett rullande schema. Puben är dock en helt privat pub och endast öppen för sina medlemmar vissa dagar i veckan.  Föreningen anordnar trevliga pubkvällar med sång och musik. Allt utan vinstsyfte och till självkostnadspris.The Old Pump House. FOTO: LOTTA GYLLENSTEN På gården denna dag står goda vänners engelska bilar och familjens egen Morris.   På menyn en riktigt söndagsstek. I puben serveras självklart endast engelskt öl och andra engelska specialiteter. Det är dags för roast beef med Yorkshirepudding, Stekt potatis och grönsaker. För de som inte vill ha detta så serveras även gedigna hamburgare med glaserad lök.

Artikel tidigare publicerad i Tidningen Ridsport.

Christer inne vid baren på The Old Pump House. FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

Christer inne vid baren på The Old Pump House.
FOTO: LOTTA GYLLENSTEN

På historiska ridstigar i London

Att rida i Hyde Park i London är inget för den som hyser en dröm om att få utföra de högre skolorna sittandes på tjusiga hästar i den världsberömda parken. Men nöjer du dig med att få känna dig mycket engelsk, känna doften av häst och samtidigt få rida längs historiska vägar, ja då ska du absolut ta en ridtur i Hyde Park! Är du i London och vill rida i Hyde Park gör du det hos anrika Hyde Park Stables på 63 Bathurst Mews. Hyde Park Stables erbjuder såväl entimmasturer i parken som ridlektioner, både privata och i grupp. Här finns även två anlagda ridbanor för mer organiserat lektionsridande och möjligen kan det bli tal om de högre skolorna där. Man välkomnar alla ryttare, både nybörjare och mer erfarna ryttare. Hyde Park Stables etablerades för ett fyrtiotal år sedan och ligger inklämt mellan Sussex Place och Bathurs Street. Stället är inte helt enkelt att hitta och till och med den taxichaufför som tog mig dit hade svårt att komma rätt. När man väl är på plats är det fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är ett stall man kommit till. Bathurst Mews är en söt bakgata kantad av tvåvåningshus och pelargoner. Husen inrymmer mestadels bostadslägenheter men bakom några av dörrarna i bottenvåningen har invånarna fyra ben, man och svans och gnäggar. Stallet är från 1830-talet då det var mer vanligt att ha häst än bil. ”Mews” betyder just ”stallgård” eller ”länga som ursprungligen varit stall”. Om du i London finner en adress med namnet ”mews” kan du alltid vara säker på att det någon gång har funnits hästar där. Hyde Park Stables erbjuder ridning året om. Under högsäsong rids hästarna upp till sex entimmaspass om dagen. Inte en hage finns i sikte och mellan passen ställs de därför helt enkelt in i sina boxar eller spiltor. Det är dock inte många minuter de blir stående under dagen, åtminstone inte under högsäsong. Hästarna får rejäla vilopauser ute på landet i stora hagar så snart de visar tecken på att eventuellt må dåligt. Och oavsett vad kommer samtliga hästar ut på ett par månaders sammanhängande bete under året. En skön sommarmorgon för några år sedan provade undertecknad att rida i Hyde Park, en ridtur som dokumenterades i bild och text för tidningen Hästmagazinet. Nedan följer ett utdrag ur det reportaget. Vi kommer in i texten just som den svenska ridinstruktören Sara Henriksson, som då arbetade hos Hyde Park Stables, berättar om verksamheten och samtidigt förbereder en häst åt mig. [slideshow_deploy id=’8503′] Utdrag ur reportage i Hästmagazinet: – Det är jättemycket att göra så här års. På sommaren är det full snurr, helt vansinnigt. Det blir betydligt lugnare under vinterhalvåret och det är också då som vi hinner jobba med hästarna och utbilda dem en smula, berättar Sara och sadlar en söt Irish Cob med det engelskklingande namnet James. Det är han som ska ta mig runt Hyde Park under en timme. Sara följer med på en ståtlig herre av okänd ras och innan vi ger oss ut i London-trafiken knäpper Sara på ett grimskaft i James ena bettring och tar mig ”på släp”. – Vi gör alltid så här innan vi kommer in i själva parken, säger hon urskuldande och tar täten ut genom porten. James och jag lommar efter och jag märker ganska snart att den stora cobben är totalt skänkeldöv. – Tyvärr är de flesta hästarna som gått här ett tag ganska tråkiga att rida för den som är van ryttare. Hästarna kopplar på autopiloten och vem kan egentligen klandra dem, menar Sara. Autopilot eller ej, det är en häftig känsla att till häst kryssa fram mellan bilar och motorcyklar mitt i Londons morgontrafik. Sara rider ett par steg rakt ut i gatan, gör stopptecknet och jag förundras över att bilarna faktiskt stannar och att hästarna inte ens viftar på öronen åt den livliga trafiken. Efter knappt fem minuters skritt är vi inne i ett grönskande Hyde Park och har mer än 8 kilometers sandad ridväg framför oss. Sara tar bort grimskaftet och om än något oengagerat så svarar plötsligt den sömnige James på mina hjälper. Det blir till och med en hyfsat samlad galopp på ökända Rotten Row. Vår ridtur går utefter the North Ride och the New Ride. Det glittrar i The Serpentine Lake och då och då möter vi fler ryttare som alla hälsar med en nick och ett artigt ”good morning!” eller ”nice weather for a ride” och liknande fraser. Morgonsolen strilar genom trädkronorna och jag känner mig som om jag befinner mig mitt i en roman av Jane Austen. En timme går fort och allt för snart ser jag bilarna på Bayswater Road skymta mellan träden. Vi rider igenom Victoria Gate och ut i trafiken igen. Den här gången får jag och James klara oss utan ledtygel men för säkerhets skull håller jag mig tätt bakom Sara. James starka hovar klapprar mot asfalten och det ekar mellan husen när vi skrittar in genom porten till Bathurst Mews igen. Utanför stallet råder det full aktivitet. Jag hinner knappt sitta av förrän nästa ryttare har satt upp på James. Inom några minuter ser jag hans breda bakdel försvinna ut mot Bathurst Street med den andra av dagens sex inbokade ryttare i sadeln. Än återstår många arbetstimmar för James och hans fyrbenta kollegor i stallet. Alla ser ut att må bra men även om jag själv just njutit av en härlig tur i Hyde Park, kan jag inte låta bli att fundera över om detta verkligen är ett värdigt hästliv? // Anna Carlsson-Käck Fakta

  • Att rida hos Hyde Park Stables en timme kostar från £85.
  • Du får inte rida ensam utan personal från stallet.
  • Åldersgränsen är 5 år och viktgränsen 80 kilo.
  • Ridhjälm och ridskor går bra att låna på plats.
  • Förboka din ridning för att vara säker på att få rida.
  • Du betalar din ridning i förskott.
  • Läs mer på www.hydeparkstables.com.

Burhgley Horse Trials startar i morgon

Burghley kommer inte att kunna stoltsera med de bästa hästarna i Europa i startlistan när deras fyrstjärniga fälttävlan drar igång i morgon. Men många av de bästa ryttarna kommer att finnas på plats, bland de som är kvalade finns Oliver Townend, William Fox-Pitt, Pippa Funnell, Ingrid Klimke och Mark Todd. Sveriges EM-ryttare Ludwig Svennerstål är kvalad med både King Bob och Shamwari 4. Shamwari kommer inte till start då han, som alla vet, var med i laget som tog silver vid EM i Malmö förra helgen på sin facebook-sida uppger Ludwig att han kommer att starta King Bob. Fälttävlan i England är en häftig upplevelse, det är gubbar i kubb, Pimm’s och slott och herresäten. Burghley är inget undantag. Följ tävlingarna här. Här kommer lite foton från tävlingen då undertecknad besökte tävlingen under terrängmomentet för ett par år sedan. IMG_1793 IMG_1820 IMG_1840 IMG_1841 IMG_1860 IMG_1864 IMG_1912 Text och foto: Annika Grundberg

Lädermuseet i Walsall – väl värt ett besök

I Walsall, strax utanför Birmingham, i ett hus som tidigare användes för metallarbete, huserar i dag Walsalls lädermuseum. Området är känt för sina läderarbeten och flera sadelmakare verkar i närheten. I början av 1800-talet fanns det knappt 30 sadelmakare i Walsall, när de var som allra flest runt förra sekelskiftet var de närmare 7 000. I dag finns det omkring 90 läderföretag och över 70 sadelmakare. Inte någon annan stans i världen finns det så många läderarbetare samlade inom ett område. Walsalls lädermuseum öppnade 1988 och renoveringen av de nedgångna lokalerna finansierades med hjälp av EU-medel. Förutom montrar fyllda med sadlar, träns, sporrar, väskor och annat så finns det flera arbetsplatser uppbyggda. När hästarna alltmer ersattes med motordrivna fordon vid förra sekelskiften så ändrades också förutsättningarna för Walsalls läderarbetare. Efterfrågan på hästtillbehör minskade drastiskt och de fick finna nya vägar. Bland annat genom att börja göra väskor, plånböcker och annat. Så museets permanenta utställning är en mix av hästtillbehör och accessoarer för människor.

Mexikansk charrosadel sydd med silvertrådar. Visade rikedom och status, från 1800-talet. Mycket av det som tillverkades på 1800-talet, även sporrar och bett mm exporterades till sydamerika, främst Argentina och Uruguay.

Mexikansk charrosadel sydd med silvertrådar. Visade rikedom och status, från 1800-talet. Mycket av det som tillverkades på 1800-talet, även sporrar och bett mm exporterades till sydamerika, främst Argentina och Uruguay.

På 1800-talet exporterades mycket engelskt läderarbete till Sydamerika, främst Uruguay och Argentina. Genom att smycka sina sadlar kunde rikedom och status visas upp och sadlarna syddes bland annat med silvertråd. Även metallarbeten gick på export, de mest konstfyllda sporrar och betsel finns att beskåda.
På museet finns ett riktigt sadelmakeri uppbyggt, sadelmakaren Frank Baines har hjälpt till att göra det.

På museet finns ett riktigt sadelmakeri uppbyggt, sadelmakaren Frank Baines har hjälpt till att göra det.

I museet finns flera arbetsplatser uppbyggda, där står emellanåt lokala läderarbetare och jobbar.
I dag importeras det mesta skinnet som sadelmakarna använder men det finns ett garveri kvar i England J&E Sedgwick & Co ltd.

I dag importeras det mesta skinnet som sadelmakarna använder men det finns ett garveri kvar i England J&E Sedgwick & Co ltd.

De besökare som bokar guidad tur i förväg får även prova på hantverket. I museets trädgård finns växter som används till att färga lädret. Det mesta läder som används i dag importeras men det finns ett garveri kvar i England; J&E Sedgewick & Co som gjort sadelläder i över 100 år.
Hästskyltdocka med vanlig ridsadel från Frank Baines.

Hästskyltdocka med vanlig ridsadel från Frank Baines.

Garvarens verktyg.

Garvarens verktyg.

Garvarens verktyg.

Garvarens verktyg.

Används för att mönstra lädret.

Används för att mönstra lädret.

Skinn i alla varianter och färger.

Skinn i alla varianter och färger.

En damsadel som är ett arbetsprov från omkring 1860.

En damsadel som är ett arbetsprov från omkring 1860.

Kapplöpningssadel tillverkad 1975, den väger knappt 1,5 kilo.

Kapplöpningssadel tillverkad 1975, den väger knappt 1,5 kilo.

Pillon sadel från 1600-talet, en extra sadel som hakades på bakom mannens sadel så att han kunde ”skjutsa” kvinnor på ridturen.

Pillon sadel från 1600-talet, en extra sadel som hakades på bakom mannens sadel så att han kunde ”skjutsa” kvinnor på ridturen.

Sadelbommar, gjordes förr av trä men numera används även andra material.

Sadelbommar, gjordes förr av trä men numera används även andra material.

bild15 Reportaget har tidigare varit publicerat i tidningen Ridsport Special, text och foto Annika Grundberg. Besök museets hemsida.

Möt vilda hästar i New Forest

I södra England ligger naturreservatet New Forest där hästarna fortfarande strövar fritt. I skogar och på hedar strövar ponnyer som inte alls vill träffa människor utan man får titta på håll. Inne i byarna är de mer tillgängliga och låter sig klappas. Ett besök i New Forest kan varmt rekommenderas. DSC01024 En av alla vilda ponnyer på New Forest hedar. DSC01055 DSC01140 När man kör in i reservatet är vägen täckt av järnrör ett par meter. Hästarna gillar inte att gå på rören och stannar därmed på rätt sida reservatsgränsen. Samma system med järnrör finns även som avgränsning in till trädgårdar. DSC01183 Möte med vildponny DSC01194 DSC01198 Ponnyerna ägs av ”commoners” i New Forest och för att veta vilken ponny som hör till vem klipper man svansarna olika. DSC01206 Deckarförfattaren Elisabeth George som skriver om Thomas Lynley och Barbara Havers har förlagt delar av romanen ”Denna dödens kropp” i New Forest. Bland annat spelar en takläggare stor roll i romanen. Att bila runt i New Forest när man läst boken ger besöket ytterligare en dimension. Här ses riktiga ”thatchers” arbeta med att lägga nytt halmtak. För mer info om New Forest, klicka HÄR. Text och foto: Annika Grundberg

Exmoorponnyer i Danmark

I sommar anordnas EM i Danmark, i Herning. Men passa på att ta en liten tur på vägen dit eller hem. Jo. det är en omväg att köra till Langeland, en liten ö mellan Fyn och Lolland. Där finns en flock med vilda Exmoorponnyer. Det är väl värt att åka ut och vandra runt på ön och se ponnyerna. De hålls så vilda som möjligt så man får inte mata dem eller klappa dem. Men det går att komma rätt nära och sitta titta ut över hur hästar fungerar i det vilda.

Text & foto: Lotta Gyllensten

Exmooreponnyer på Langeland. Står i regnet.FOTO: LOTTAPICTURES. EXMOOREPONNIER 090811wp LG_-15 EXMOOREPONNIER 090811 001wpLG_-2 Ett litet exmooreponny föl ligger och vilar. FOTO: LOTTAPICTURES.COM

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑