Kategori: SENASTE (sida 2 av 83)

Ta god tid på dig om du ska till Falsterbo

Under båda helgerna som Falsterbo Horse Show pågår väljer Trafikverket att stänga av E6 i höjd med Lund. Det lär bli trafikkaos, eller vad tror ni.

Läs mer om avstängningen på Hippson.se

Allra helst vill vi inte rida i trafiken alls

Häst med ryttare räknas som fordon. Det finns många bilförare som känner till detta och som också förstår att vi samsas om utrymmet på vägarna och därmed tar nödvändig hänsyn vid möte eller omkörning. All heder åt er! Men det är de där andra som ger oss hästmänniskor rysningar och ofta lite ont i magen de gånger vi är tvungna att passera eller färdas utefter trafikerade vägar. Helst vill vi inte rida i trafiken alls, men ibland måste man. För precis som bilföraren inte vill ha sin bil i garaget alla dagar i veckan, vill inte vi ryttare ha hästen inom staket och vägg 24/7 heller.

Det finns inga trafiksäkra hästar
En häst kan aldrig vara helt trafiksäker. Den kan vara mer eller mindre van vid trafik men aldrig 100 procent trafiksäker. Det är en levande varelse som ibland kan reagera lite irrationellt. Det kan finnas hästätande löv i diket eller osynliga monster som plötsligt uppenbarar sig och då kan det hända att även den tryggaste hästen skuttar till, slår ut en hov eller kastar sig åt sidan. Och då spelar det ingen roll om det står en bil i vägen eller ej. Om alla bilförare kunde ta med sig bara detta, att hästen är en levande varelse, skulle vi komma långt.

Tidningen Land har listat några bra ”tänk på detta när du möter hästar i trafiken”.

Text och foto: Anna Carlsson-Käck

Pållen väntar otåligt på Falsterbo-biljetten

Vår gode vän Pållen är tillbaka med sin blogg. Det var länge sedan sist men han har haft fullt upp. Inte minst med Ryttaren, Tränaren och alla program som måste läras in. Men här kommer han i alla fall!

”Tjena, det är Pållen! Det var ett tag sedan sist, vintern har varit lång och, mellan oss, det har faktiskt varit en hel del gnäll också. Ja, inte från mig, jag gnäller aldrig, men ni vet ju hur Ryttaren är. Blir det inte rosett så blir det depression. Det går ju fort över men ändå.

Det är ju det här med medelsvår A. Uppriktigt sagt så tycker jag att det är ett ganska tråkigt program med en massa fjantiga svängar hit och dit. Byta galopp är väl OK det är jag för övrigt bäst på, men allt det andra? Inte riktigt min grej, helt enkelt …

Ibland försöker jag skoja till det och gör ett privat race in till märket där Ryttaren ska hälsa på domarna och le lite fjäskigt. Hehe, ibland kan det där vara svårt när jag precis har gjort min slidestopp. Tror inte att ett litet skämt uppskattas. Ryttaren är mer koncentrerad på vad de där personerna i glasskioskerna vid sidan om banan egentligen tycker. Och om de inte tycker som Ryttaren, ja då är den dagen förstörd. En av ”tanterna” i kiosken hade för övrigt mage att påstå att jag inte höll mitt huvud korrekt under programmet. Vaaaa???? Hur håller hon sitt huvud själv kan man undra?

Ja, jag blir lite upprörd ibland och då slinter kanske tungan, men hallå! Titta på mina ben istället. Så himla eleganta både i byten, i ökningar och i ”tvärgången”. Slå det den som kan! (Här kan tilläggas att Pållen genomgående får fina omdömen om sitt utseende och sina rörelser. Ibland stiger det honom lite åt huvudet och han glömmer det där med att ”Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”) Vadå, kämpa väl? Det viktigaste är väl att kapa åt sig de där rosetterna. Där är Ryttaren och jag helt överens. Ska man väckas i gryningen, kammas och flätas som en tjej, då ska man i alla fall ha med sig rosetter hem som kompensation. Det är ju ganska självklart. (Pållen har haft lite av en bergochdalbanesäsong så här långt i år men så kom det stora genombrottet nyligen i Skabersjö.)

Medelsvår B och så nån siffra, det kan jag ju gå i sömnen. Jag vann inte men det var faktiskt en fluga som distraherade mig i en av ökningarna och alla vet ju vad jag tycker om flugor. Hatar dem! Sedan skulle jag debutera i något konstigt som hette prisantschorges eller nåt. (Här menar Pållen Prix St George.) Ja, jag sa ju det, prisantschorges. Märkte ingen större skillnad mot de vanliga programmen så varför det ska heta så kan man ju undra. Vem var Schorges för övrigt? (Pållen har ju alltid varit kaxig och det har nog blivit lite värre med åren. Men efter rosettframgången i Skabersjö har en gammal fråga blivit aktuell igen.)

Nu är det väl månaden maj eller? Och Falsterbo Horse Show är i juli eller? Var är min inbjudan? Har de glömt den i år igen, eller? Jag kan bara tala om att om det inte händer något på Falsterbofronten i år så blir jag riktigt sur. Jag har fått mer bling och nytt träns, Ryttaren har ny mössa/hjälm och bling på sporrarna. Programmen kan vi som ett smäck och vi är supersnygga att titta på! Behövs det något mer? Jag bara frågar? (Här fixar Pållen fram sin mobil och frågar diskret efter telenumret till Falsterbos president Jana Wannius. Om ingen annan kan fixa en resa till Falsterbo får ju Pållen göra det själv!)”

//Hälsningar Pållen

 

 

 

Fortsatta sommartävlingar på Båstad Ridklubb

Årets stora sommartävling på Båstad Ridklubb  den 16-17-18 juni för både hästar och ponnyer i hoppning och dressyr kommer att arrangeras! Detta trots klubbens interna problem med en verksamhetsledare som slutat och en styrelse som avgått.

– Nu satsar vi mot ett framgångsrikt Båstad Horse Show för att klubben och medlemmarna behöver kunna samlas och glädjas runt ett viktigt arrangemang. Något som är viktigt att se framemot och för att tävlingarna på den fina anläggning är kända för att vara välarrangerade och roliga, säger tillförordnade verksamhetsledaren Britta G Simberg.

Britta G Simberg har tagit över rollen som verksamhetsledare under maj och juni för att, tillsammans med klubbens medlemmar, driva tävlingarna och verksamheten fram tills att en ny styrelse tillsätts.

– Jag tycker att Båstad har en fantastiskt fin anläggning och att det är något som kommuninnevånarna ska och bör känna sig stolta över. Det är en livaktig ryttarförening samt ridskola som verkligen behövs i området. Här finns i dagsläget ingen ridskola men det är något som Båstad Kommun är i ett skriande behov av. Allra helst som även Laholm står utan någon typ av ridskoleverksamhet och byggnationen samt tillväxten i kommunen växer lavinartat.  Nu gäller det att se framåt och samlas runt hästintresset på Båstad Ridcenter och självklart ska det gå bra. Ur kris föds som regel kreativitet och det är där vi står nu. En ridskola till hösten, tävlingar, clinics och övriga arrangemang ska locka till sig fler medlemmar. Ridverksamheten överlag ligger idag på plats nr 2 bland utövande idrottsaktiviteter i Sverige. Bl.a. unga tjejer får en bra fostran i stallmiljö och är eftertraktade som chefer på arbetsmarknaden framöver enligt Dagens Industri.

Föreningens styrelse avgick i april efter att dåvarande verksamhetsledaren avgått. En ny styrelse ska väljas i maj, men under tiden försöker jag hjälpa till med att få medlemmarna att samlas runt arrangemanget Båstad Horse Show veckan före midsommar, säger Britta G Simberg.

Tävlingarna i juni innehåller både Folksam Ponny Cup omgång 3, SM inverkansridning omgång 13 för ponnyer samt är sista kvalet för unga gångartshästar inför Falsterbo

(pressmeddelande Båstad Ridklubb)

foto: Lotta Gyllensten/LottaPictures

Vilja + Zelma = sant

Igår hade jag en helt ljuvlig dag på jobbet. Jag åkte till Vena Dressyrcenter utanför Kungälv för att träffa lilla islandshästfölet Vilja och hennes amma, det dressyrstammade stoet Zinfandel Vena eller Zelma som hon kallas till vardags.

Vilja föddes förra veckan på Ulltuna i Uppsala men efter ett par dagar avlivades hennes mamma Von. Ungefär samtidigt fick Zelma, under stor dramatik, ett dödfött föl. Två sorgliga historier som slutar i dur då Zelma tagit sig an Vilja som sitt eget föl.

Läs solskenshistorien på Hippsons sajt.

//Annika Grundberg

Syskonen Melin

I april precis när det började grönska i gräset så träffade jag syskonen Hannes och Tove Melin för nättidningen ChevalMedias räkning. Vi pratade om hur det är att driva verksamhet tillsammans.

Läs artikeln här

IKEA designar om hästfolkets höpåse no 1

Namnlöst-2Blåa påsar från det stora möbelvaruhuset ingår i listan över ”nödvändiga ting i stallet”. Så när IKEA nu går ut med att en ”re-design” är på gång av sagda påse snackar vi nyheter på riktigt allvar! Att ändra den klassiska höpåsens design är inget man kan göra utan att det går obemärkt förbi. Sådana beslut påverkar hela hästbranschen och varje stalls höloft.

Equestrianwords medarbetare Annika Grundberg har med anledning av detta pratat med IKEA och fått svar på alla dessa för oss hästmänniskor så viktiga frågor. Läs mer hos Hippson.

Foto: Anna Carlsson-Käck och IKEA (påse)

Gillar du galopp?

Gillar du galopp.

Läs om den nya träningen på Jägersro

 

Följetongen – tionde och sista avsnittet

Detta har hänt: Lugnet har lagt sig efter de hemska händelserna nere vid stranden där Mia och flickorna hållits fångna, där de lyckats fly, där Sara hämtat hjälp och där Robert avslöjats som en medlem i knarkligan. Mia har dessutom känt igen ledaren, en medelålder svensk man som hon träffat många gånger. Mia och Susanna togs direkt till sjukhus när allt var över och skurkarna infångade av Stig och hans medarbetare i knarkpolisen. Sara är hemma tillsammans med mormor Siri, morfar Folke och moster Lisa.

Nu börjar vi:
Sara satt kvar vid köksbordet och drack sin varma choklad. Hon hade frusit ända sedan den hemska bilfärden från stallet. En bilfärd där hon upptäckt att pappa Robert hade en annan otäck sida också och där Jörgen, den något mesige ordföranden i ridklubben, var den som bestämde allt. Hade han mördat Fredrika också, undrade Sara. Men egentligen ville hon inte tänka på detta även om hon snart måste prata mer med polisen Stig om vad som hänt och vad hon hade sett och hört.
10B  – Fattar du det här med ponnyer, frågade hon morfar ännu en gång. Jag måste ju ha en större nu med detsamma. Det ska bli en ny clinic med Henrik von Eckermann snart och då vill jag vara med och rida. Jag har redan frågat Emmy och hon har nästan lovat!
Morfar nickade:
– Ja, jag fattar. Ska fundera på detta!
Morfar var faktiskt ganska cool, tänkte Sara. Frågan var hur länge han tänkte fundera!

Lisa hade gett sig iväg till sjukhuset för att hämta Mia och Susanna och snart hörde Sara bilar som stannade utanför huset. Snart blev hela köket fullt av folk: mamma, Susanna, Stig med kollegor, Michail, Saras kompisar Wilma och Jennifer. Alla ville veta, alla ställde frågor.
Stig bestämde sig för att förklara så mycket som möjligt, det här gänget hade rätt att få höra den sanna historien:
– Det var Jörgen, ordförande i ridföreningen, som var den drivande kraften, började Stig. Han kom i kontakt med knarkmaffian från Ryssland och insåg snabbt att här fanns stora pengar att roffa åt sig. Fredrika lockades också av pengarna. Jörgen hade inga problem att övertala henne att hänga på. Jörgen har varit med länge, Fredrika ett år ungefär. Göteborgsresan gällde inte hästar först och främst, Fredrika träffade också deras ryska kontakter. Med i den bilden fanns Michail som försökte hoppa av alltihop med blev hotad till döds av ryssarna. Meningen var att misshandeln på ridklubben skulle blivit hans död men något hindrade dem.

Mia satt tyst medan Stig berättade. Hon kunde knappt fatta att Jörgen och Robert varit drivande i det här. Det var som en dålig film. Fast det var ingen film, det var verkligheten för hennes familj. Det var flickornas pappa. Stig fortsatte att berätta om hur polisen spanat på Robert, Jörgen, Fredrika men tappat spåret efter Fredrika.
– Vi trodde att de gjort sig av med henne, fortsatte Stig med en hastig blick på Mia, men inte att de mördat henne och framför allt inte där du fann henne Mia. Allt tyder på att fyndplatsen också är mordplatsen.
– Vi tyckte också att vi hade god koll på stugan vid Sibbarp men mycket tack vare Sara som rymde och att du Mia och Susanna tog er ut gjorde att ni lever idag.
Saras ögon var stora som tefat, hon sög i sig allt från Stigs berättelse, Susanna däremot hade mest blickar för Michail som satt med armen om henne och hade koll på hennes krycka, hela benet var ett stort bandage! Mia kände sig matt, hon vågade knappt fråga vad som skulle hända nu. Med Robert och Jörgen och med Michail. Det var morfar som ställde den frågan istället.
– Robert och Jörgen sitter ju häktade och Michail ska in på flera nya förhör innan vi får klarhet i hans historia. Men det är långa straff för knarkaffärer och bevis har vi ju.

Mia satt kvar vid köksbordet efter att alla försvunnit. Hennes snälla grannar hade fixat mat, gryta på nötkött med rotfrukter och små lökar och Mia, som ett tag trott att hon aldrig skulle kunna äta igen, hade tagit två portioner. Kroppen var stel, hon hade tusen sår och märken och plåster överallt men hon kände sig lugnare nu. Det var trots allt över, imorgon skulle hon ta tag i det igen, främst med Roberts del och hur hon skulle hjälpa tjejerna att inse de hade en kriminell pappa som skulle sitta i fängelse ett bra tag. Hon gick ut i hallen, allt var tyst. Här låg de och sov allihop, flickorna i sina rum, mormor och morfar i gästrummet, Lisa på TV–soffan. Vilken trygghet det var!

10CNågra veckor senare
Sol, nästan sommar, snart skolavslutning och snart semester. Mia satt på en bänk vid ridklubben och tittade på Susannas grupp som red dressyr på utebanan. Susanna på den gula Topolino som gick riktigt trevligt. När de båda kom förbi Mia, blinkade Susanna och log glatt.
– När hade det hänt förut? Mia såg stolt på sin äldsta dotter som just gjorde en perfekt galoppfattning under Emmys vakande ögon. Susanna hade mognat den här våren. En pappa som satt i fängelse var svårt men Susanna hade full koll och snabbt fått kompisarna både i skolan och på ridklubben att förstå att detta var familjens sak, ingen annans. Även Sara hade förändrats, blivit äldre snabbare än Mia egentligen förstått.
– Det är hästarna som klarar oss igenom det här, vad skulle vi gjort annars? Finns det något bättre sätt att komma igen än att vara med hästar?

Det var dags att gå in och rykta Darth Vader. Mia hade fått lov att rida ut själv. Emmy hade varit mycket tveksam, det var ju emot reglerna och titta vad som hade hänt när Mia red ut sist på den hästen, vad hon hittat i fortet.
– OK, sa Emmy till sist, bara en kort stund och du måste rida förbi fortet och få ännu mer distans till vad som hände med Fredrika. Man måste arbeta bort hemska bilder som man går och bär på.
– Klok flicka det där, tänkte Mia, varför har jag inte fattat det innan.
När hon kom tillbaka till stallet hade mormor och morfar dykt upp. Morfar kunde som vanligt inte hålla masken riktigt.
– Du måste se ut som vanligt, viskade Mia, det ska ju vara en överraskning.
– Överraskning, vem ska få en överraskning, hörde hon tätt bakom sig. Sara förstås.
– Varför smyger du, sa Mia irriterat, kan man aldrig få ha en hemlighet med morfar och mormor?
– Jag vill veta alla hemligheter NU, sa Sara.

10ADå kom Susanna ut från stallet med Topolino. Hästen hade ett nytt täcke på sig, nytt träns med blingpannband och i vänstra tygel hade någon bundit fast ett kuvert. På kuvertet stod det ”Till Sara”.
Sara bara tittade, det där var ju Susannas ponny, hade man bara gått i närheten så hade hon ju skällt. Nu…
– Kom hit nu då, sa Susanna med sin snälla röst. Öppna kuvertet!
Sara öppnade och läste;
– Nu är jag din ponny, bara din. Men du får gärna låna ut mig till Susanna ibland när du har prov och viktiga skolsaker att göra. Sköt mig väl, tyck om mig mycket så ska jag nog kunna hoppa några banor precis som du vill att de ska hoppas. Kram från Topolino, morfar, mormor, mamma och Susanna!
Hon fattade det knappt. Skulle den här fantastiska ponny nu vara hennes. Hon tittade på morfar som blinkade åt henne.
– Jo du Sara, ibland lönar det sig att tjata lite.
När Sara hade gråtit, kramat alla, skrittat en liten sväng med Topolino och bäddat in honom för natten, med tusen råd och regler från Susanna ringandes i öronen, åkte de hem, Sara hela tiden med en lyckligt leende i ansiktet. Sara – ponnyägare!
Hon log sig igenom kvällsmaten och stunden i TV–soffan.
– Asch, ungen är ju helt borta, sa Susanna. Bara allt går bra nu!10D

I nattens tysta timmar gick Mia runt i sitt hus och plockade undan lite. Dagen hade varit fantastisk. Pappa som hade betalat ponnyn, Susanna som hade avstått den (hon ville ju ha en stor häst), nyheten om att Michail frikänts och dessutom fått tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige. Själv kände hon att hon började lägga händelserna med Fredrika bakom sig, hon kunde till och med gå ut i förrådet numera. Och (fast det var fortfarande hemligt) att hon om två dagar skulle gå ut och äta med Stig. Bara så där.
– Det är nog gott att leva i alla fall, tänkte hon och plockade upp ett block som var Saras. Tvärs över sidan stod det:

”Segrare i den svåra klassen: Sara von Eckermann – Topolino”

Slut

Text och foto: Eva Österlund

 

 

 

Bruksprovsbilder

Årets bruksprov har avverkats på Flyinge i tystnad kan man nästan säga i år. Det var nämligen ett ”tyst” prov och inga omdömen lämnades under pågående prov utan endast när det var slut. Att det inte föll publiken i smak var uppenbart för läktarna var nästan tomma. Även under testridningen. Här några bilder från denna med bruksprovsvinnaren Ironman H och sedan den 5 årige hingsten Dragon Welt 1303

Bruksprovsnämnden tillsammans med testryttarna i dressyr Eva Möller och Theo Hanzon

Bruksprovsnämnden tillsammans med testryttarna i dressyr Eva Möller och Theo Hanzon

 

Ironman H med Yvonne Österholm  och testryttaren Eva Möller gör sig beredd

Ironman H med Yvonne Österholm och testryttaren Eva Möller gör sig beredd

 

Theo Hanzon testar Ironman H

Theo Hanzon testar Ironman H

 

 

 

Dragon Welt väntar på att testridås

Dragon Welt väntar på att testridås

 

Theo Hanzon testroder Dragon Welt

Theo Hanzon testroder Dragon Welt

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑