I oktober 2018 stängde anrika Hyde Park Stables i London. Under försommaren 2004 befann jag mig i London och hade packat ned ridkläderna i resväskan; jag ville rida i Hyde Park och hade fått tips om just sagda Hyde Park Stables. Nedanstående reportage publicerades samma år i den numera nedlagda tidningen Hästmagazinet.

Att rida i Hyde Park i London är inget för den som hyser en dröm om att få utföra de högre skolorna sittandes på tjusiga hästar i den världsberömda parken. Men nöjer du dig med att få känna dig mycket engelsk, känna doften av häst och samtidigt få rida längs historiska vägar, ja då ska du absolut ta en ridtur i Hyde Park!

Är du i London och vill rida i Hyde Park gör du det hos anrika Hyde Park Stables på 63 Bathurst Mews. Hyde Park Stables erbjuder såväl entimmasturer i parken som ridlektioner, både privata och i grupp. Här finns även två anlagda ridbanor för mer organiserat lektionsridande och möjligen kan det bli tal om de högre skolorna där. Man välkomnar alla ryttare, både nybörjare och mer erfarna ryttare. Hyde Park Stables etablerades för ett fyrtiotal år sedan och ligger inklämt mellan Sussex Place och Bathurs Street.

Bostadslägenheter och stall o botten
Stället är inte helt enkelt att hitta och till och med den taxichaufför som tog mig dit hade svårt att komma rätt. När man väl är på plats är det fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är ett stall man kommit till. Bathurst Mews är en söt bakgata kantad av tvåvåningshus och pelargoner. Husen inrymmer mestadels bostadslägenheter men bakom några av dörrarna i bottenvåningen har invånarna fyra ben, man och svans och gnäggar. Stallet är från 1830-talet då det var mer vanligt att ha häst än bil.

”Mews” betyder just ”stallgård” eller ”länga som ursprungligen varit stall”. Om du i London finner en adress med namnet ”mews” kan du alltid vara säker på att det någon gång har funnits hästar där. Hyde Park Stables erbjuder ridning året om. Under högsäsong rids hästarna upp till sex entimmaspass om dagen. Inte en hage finns i sikte och mellan passen ställs de därför helt enkelt in i sina boxar eller spiltor. Det är dock inte många minuter de blir stående under dagen, åtminstone inte under högsäsong. Hästarna får rejäla vilopauser ute på landet i stora hagar så snart de visar tecken på att eventuellt må dåligt. Och oavsett vad kommer samtliga hästar ut på ett par månaders sammanhängande bete under året.

James blir min kompanjon
Den svenska ridinstruktören Sara Henriksson arbetar hos Hyde Park Stables. Hon berättar om verksamheten samtidigt som hon förbereder en häst åt mig.
– Det är jättemycket att göra så här års. På sommaren är det full snurr, helt vansinnigt. Det blir betydligt lugnare under vinterhalvåret och det är också då som vi hinner jobba med hästarna och utbilda dem en smula, berättar Sara och sadlar en söt Irish Cob med det engelskklingande namnet James. Det är han som ska ta mig runt Hyde Park under en timme. Sara följer med på en ståtlig herre av okänd ras och innan vi ger oss ut i London-trafiken knäpper Sara på ett grimskaft i James ena bettring och tar mig ”på släp”.
– Vi gör alltid så här innan vi kommer in i själva parken, säger hon urskuldande och tar täten ut genom porten. James och jag lommar efter och jag märker ganska snart att den stora cobben är totalt skänkeldöv.
– Tyvärr är de flesta hästarna som gått här ett tag ganska tråkiga att rida för den som är van ryttare. Hästarna kopplar på autopiloten och vem kan egentligen klandra dem, menar Sara.
Autopilot eller ej, det är en häftig känsla att till häst kryssa fram mellan bilar och motorcyklar mitt i Londons morgontrafik. Sara rider ett par steg rakt ut i gatan, gör stopptecknet och jag förundras över att bilarna faktiskt stannar och att hästarna inte ens viftar på öronen åt den livliga trafiken. Efter knappt fem minuters skritt är vi inne i ett grönskande Hyde Park och har mer än 8 kilometers sandad ridväg framför oss. Sara tar bort grimskaftet och om än något oengagerat så svarar plötsligt den sömnige James på mina hjälper. Det blir till och med en hyfsat samlad galopp på ökända Rotten Row.

Utan ledtygel i trafiken
Vår ridtur går utefter the North Ride och the New Ride. Det glittrar i The Serpentine Lake och då och då möter vi fler ryttare som alla hälsar med en nick och ett artigt ”good morning!” eller ”nice weather for a ride” och liknande fraser. Morgonsolen strilar genom trädkronorna och jag känner mig som om jag befinner mig mitt i en roman av Jane Austen. En timme går fort och allt för snart ser jag bilarna på Bayswater Road skymta mellan träden. Vi rider igenom Victoria Gate och ut i trafiken igen. Den här gången får jag och James klara oss utan ledtygel men för säkerhets skull håller jag mig tätt bakom Sara. James starka hovar klapprar mot asfalten och det ekar mellan husen när vi skrittar in genom porten till Bathurst Mews igen. Utanför stallet råder det full aktivitet. Jag hinner knappt sitta av förrän nästa ryttare har satt upp på James. Inom några minuter ser jag hans breda bakdel försvinna ut mot Bathurst Street med den andra av dagens sex inbokade ryttare i sadeln. Än återstår många arbetstimmar för James och hans fyrbenta kollegor i stallet. Alla ser ut att må bra men även om jag själv just njutit av en härlig tur i Hyde Park, kan jag inte låta bli att fundera över om detta verkligen är ett värdigt hästliv? /

Text & foto: Anna Carlsson-Käck