(Favorit i repris från våren 2015)

Våren 2015 ingick Equestrianwords medarbetare Anna i det lokala dressyrlaget i Bohuscupen. En läskig historia som hon bloggade om i sex delar.

”Giraffskritt?
I lördags hade vi lagträff hemma hos Hanna och hennes Imcke. Hanna och hennes familj har en fantastisk anläggning med fina stallar, stora hagar, vita staket och – inte minst – ett ridhus!
Sex friesrar (och en nordsvensk som följde med på ett hörn) delades in i två grupper så vi kunde hjälpa varandra. Runa och jag red i första gruppen. Tillsammans med den ena av lagets två hingstar…
– Mumsigt! sa Runa och spände upp sig och tyckte att livet var extra livat. Malins Gigantisch – det är Hanna och hennes Lars som äger Gigantisch men den ståtlige herren rids av Hannas dotter Malin – var nämligen något av det absolut snyggaste Runa sett på länge. Det tog väl en halvtimme innan hon slappnade av så att det gick att komma till någon slags ridning överhuvudtaget. Men när vi mot slutet av passet skulle rida programmet inför de andra hade jag ändå någon form av giraff-frieser med högt huvud och sänkt rygg större delen av ritten. Gissar på omkring 37 procent.
– Men hon var jättefin i serpentinbågarna, sa mina snälla lagkamrater på läktaren. =)
Nåväl, man kan inte lyckas jämt och när vi provade en gång till när det blev lugnare i ridhuset gick det betydligt bättre. Långt ifrån bra men ändå bättre, tack och lov.

När nästa grupp ridit och vi hade tyckt något om allas ritter var det dags för lunch och fika. Fika är väldigt viktigt. Faktum är att när startlistorna kommer ut är den gemensamma fikapausen det som först måste planeras in. Hanna hade fixat god soppa som vi glatt smaskade i oss. Tyvärr var jag tvungen att lasta häst och åka hem innan efterrätten dukades fram men ryktet säger att det var en vansinnigt god äpplepaj.

Dagen efter startade jag och Runa i en klubbdressyr hemma på Orust Ridklubb. Med lördagens eländesritt i bakhuvudet kändes det väl så där får jag erkänna. Det var en LC:1 jag anmält oss till, en clear round, och så vitt jag vet står det inget i det programmet om ”giraffskritt” eller ”spänd trav med blandade småhopp”. Men faktum är att det gick riktigt bra! Jag berättar mer i nästa inlägg men jag kan väl avslöja så mycket som att vi åkte hem med en rosett. Dutti Runa!”

Text: Anna Carlsson-Käck
Foto: Lotta Kallberg Walldén