Avsnitt 8ADetta har hänt: Vår huvudperson Mia lever just nu i ett virrvarr av tankar och händelser runt det stora knarkpartiet som hon hittade i sitt eget förråd och sedan var med om att gömma i ett övergivet hus på sin egen ridklubb. Hon har erkänt allt för polisen, även att hon känner sig förföljd av sin ex-man Robert. Hon är övertygad att Robert är inblandad i den här hemska historien, inte minst genom hans relation med Mias bästa vän Fredrika. Fredrika är försvunnen och när Mia försöker hämta mer styrka genom att rida en sväng med sin nya favorithäst, ser hon en livlös Fredrika ligga blodig i ett av de gamla forten nära klubben.

Avsnitt 8B
Nu börjar vi:
Det gamla fortet var avspärrat, det var blåljus överallt och på en bår, i en liksäck låg den person som varit Mias bästa vän i så många år. Fredrika var död. Någon hade dödat henne! Själv satt Mia på en sten, insvept i en filt som någon av ambulanspersonalen givit henne. Någon, hon kom inte ihåg vem, hade sett till att hästen kom tillbaka till stallet. Hon kände sig helt apatisk, det enda hon kunde tänka på var Fredrika, vilken vän hon varit i alla år och hur mycket roligt de haft tillsammans. Inte minst på den här ridanläggningen, dit de kom unga och glada och verkligen sugna på att ta upp sin stora hobby igen. Mia hade gjort ett uppehåll när hon blev gravid med Susanna och Fredrika hade gjort sin stora asiatiska resa.

Avsnitt 8C

Men sedan gjorde de verkligen comeback i hästvärlden. Mia kunde inte låta bli att le för sig själv när hon mindes alla härliga stunder med Fredrika och hästarna. Barbackaridning i hagen, sova över i stallet, ridning längs havet under sena kvällar, grillning med likasinnade på roliga ridläger, smygridning utan hjälmar, kärleken till alla de hästar som hade funnits här, vänskapligt tjafs om vilken häst som var den allra bästa och de rysligt tidiga och iskalla morgnar när man skulle åka på tävling och av någon märklig anledning först var tvungen att mocka alla boxar i det gamla tungarbetade stallet. ”Varför gjorde vi det egentligen”, mumlade Mia för sig själv, Vi borde strejkat!

En av poliserna kom fram till henne.
– Hur känner du dig? Kan vi pratas vid ett tag?
Mia fick ännu en gång berätta hur hon hade funnit Fredrika, att hon först bara sett hennes ridsko och sedan hoppat av hästen och gjort den förfärliga upptäckten av den döda kroppen. Plötsligt stod Stig bredvid poliskvinnan som ställde frågorna. Han lyssnade utan att kommentera något av Mias svar. När alltihop var över och ambulansen kört iväg med Fredrika, stannade han kvar hos Mia.
– Orkar du gå tillbaka till stallet.
Mia reste sig på något darrande ben men sedan var det inget problem. De gick långsamt tillbaka medan de pratade om Fredrika. Om den sista konstiga tiden, om hennes förändrade sätt, om hon försökt försvinna och den konstiga polisjakten.
– Vi klantade till oss och tappade bort henne den där kvällen, berättade Stig.
– Men nu har vi hittat hennes Mercedes. I djuphamnen här ute. Dumpad! Först trodde vi att hon var kvar i bilen. Det var en amatördykare som hittade den.
Han följde henne fram till bilen och tittade allvarligt på henne.
– Du är väldigt insyltad i den här historien, Mia, det är du väl medveten om.
– Och vi pratar om farliga människor som är med och agerar. Riktigt farliga! Vi har en man på plats vid ditt hus och han ska vara där hela tiden. Jag har sagt det förut, lås alla dörrar, öppna inte för någon okänd, ha stenkoll och ring vid minsta misstanke.

När hon kom hem var huset tomt. Flickorna borde varit hemma men kunde också vara hos kompisar eller som Susanna på sjukhuset hos Michail. Hon ringde båda men fick inte tag i dem utan lämnade meddelande.Ute på gatan stod en gammal grönsvart Volvo som hon inte kände igen. Vid förarplatsen satt en yngre man som plötsligt kom ut och gick mot hennes hus.
– Det är väl den där polisen som ska vakta mig, bäst att öppna annars blir väl Stig ännu mer irriterad.
– Hej, är det Stig som har skickat hit dig?
Mannen svarade inte men log glatt emot henne och innan hon hann hindra honom var han inne i hallen.
– Jag skulle väl kolla ditt leg, försökte Mia. Plötsligt kände hon en våldsam smärta i huvudet och sedan blev allt mörkt.

Susanna gick den numera välkända trappan upp till Michails avdelning. Nickade åt tjejerna som jobbade där och kom in på Michails rum. Han var inte där! Men Lena som var någon sorts chef på avdelningen kom in.
– Gå du ut i fikarummet, han sitter där, jättepigg dessutom så nu ska vi snart skriva ut honom.
– Susanna, hörde hon i samma stund.
Och där stod han, hennes darling (för det var han även om hon inte sagt det till någon annan.) Han var fortfarande svullen i ansiktet med massor av blåmärken men det var inte så mycket bandage längre, mest tejp eller vad det nu hette, över ställena där de fått sy ihop skadorna. De fantastiska ögonen syntes igen och när han log mot Susanna kände hon att detta, det var nog allvarligt ändå.
– Den där polisen, Stig, har både ringt och varit här, han vill ha reda på allt, om och om igen.
Michail lät orolig, det var massor som stod på spel nu och nu när han träffat Susanna ville han verkligen skjuta allt det gamla bakom sig.
– Men du är väl inte någon skurk, frågade Susanna.
– Neeej inte skurk kanske men jag vet ju vilka skurkarna är.
– Även de som misshandlade dig?
– Ja, jag kände ju igen dem, de är ju med i gänget.
– Vilket gäng, du menar det här med knarket som mamma och Fredrika höll på med. Att gömma det alltså.

Susanna hade pressat sin pappa på vad mamma och Fredrika egentligen gjort därute i stallet mitt i natten. Hon hade ännu inte funderat ut hur han kunde veta det. Så fort hon tänkte på det kändes det obehagligt.
– Var ska du bo när de skriver ut dig härifrån, frågade hon istället för att fortsätta på knarkspåret.
– Du kan bo hos oss, vi har ett gästrum, jag ska prata med mamma.
Michail såg på henne, hon var både snäll och snygg och nog var han allt lite kär i henne.
– Få se vad polisen säger först, sa han bara. Jag måste samarbeta med dem nu, har ju bara uppehållstillstånd, förstår du.
Susanna förstod inte alls. Uppehållstillstånd??
– Men jag trodde, började hon när Michail plötsligt la fingret över munnen. Bakom dem stod Stig och en annan polis.
– Så bra att du har piggnat till ordentlig, vi har en del frågor vi måste ha svar på och förklaringar som inte stämmer riktigt, sa Stig i lugn ton.
Så lugn att Susanna blev nästan rädd, för bakom det lugna fanns det superskarpa.
– Och du, fortsatte Stig. Du åker hem till din mamma. Nu!
– Gubbe, tänkte hon när hon kom utom hörhåll. Han bestämmer inte över mig och nu åker jag till stallet.

Stallet var ändå det bästa. Susanna blev lugn och glad bara hon kom in på stallgången. Topolino stod i sin box och väntade på henne och visst var det en liten glimt av igenkännande i hans fina ögon? På boxdörren satt det en lapp från Emmy att hon kunde ta Toppen på kvällens hoppkurs. Härligt, då behövde hon inte bråka om det heller. Bästa att ringa mamma och meddela läget. Hon kollade mobilen och såg att Mia sökte henne tidigare. Inget svar från Mia nu, inget svar från Saras mobil heller. Lite skumt, mamma brukade alltid ringa upp.
– Du har väl hört vad som har hänt. Emmy kom fram till henne och berättade vad Mia funnit i den gamla krigsbunkern.
– Ligg lite lågt bara, vi vill ju inte att de små ska höra det, helst inte föräldrarna heller. Det blir så mycket snack och så mycket som sprids överallt. Jag ska försöka få ihop en allmän info i cafeterian strax. Men det var Mia som hittade henne.
Susanna blev alldeles kall. Stackars mamma, Fredrika var hennes bästa vän, hur hade hon tagit det? Och vad hade hänt egentligen? Hur kunde Fredrika råka ut för en olycka uppe i bunkern. Eller var det något ännu värre. Plötsligt ringde mobilen, det var pappa!
– Susanna var är du?
– På stallet jag har precis hört vad som har hänt Fredrika.
– Ja det är fruktansvärt vi måste hem och stötta mamma nu. Jag kommer och hämtar dig.
– …
– Inga men nu Susanna, nu ställer vi upp. Som en familj!
Efter tio minuter såg hon den stora svarta bilen köra upp på stallplan och stanna framför henne. Robert klev hur och gick fram och tog tag i hennes arm.
– Pappa jag kommer senare, jag ska rida Topolino på hoppkursen först.
– Dessa jävla hästar! In i bilen nu för helvete, sa han med en konstig röst.
Susanna lydde och såg sin lillasyster i baksättet. Hon hade aldrig sett Sara med så rädda ögon förut…

Fortsättning följer…

Av Eva Österlund