Månad: november 2016 (sida 1 av 2)

Karin Engström fortsätter… longering

skarmavbild-2016-11-28-kl-09-41-26

Sverige exporterar kunskap om hästunderstödd terapi till Kina

5-8 december kommer en delegation med läkare, en representant för staten och hästfolk från Kina till Skåne för att lära sig hur man kan arbeta terapeutiskt med hjälp av hästar. Man kommer att besöka olika platser där man använder hästar i behandlingsarbete, som t ex Humlamaden Rehab i Veberöd och Barnhabiliteringens ridterapi i Ystad. Till grund för de här verksamheterna ligger bl.a. den forskning som man bedriver på SLU i Alnarp, och tanken är att svenska och kinesiska universitet och läkare ska inleda ett samarbete där Kina får lära sig både djurunderstödd terapi och svensk djurhållning, områden som Kina vill utveckla.skarmavbild-2016-11-28-kl-09-38-25 text och foto Lis-Lott Andersson

Julpynta gärna i stallet men med förstånd

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma… Självklart vill man ha advents- och julstämning även i stallet, men det gäller att pynta med förstånd. Var rädd om hästarnas magar och tänk på brandrisken. Gran- eller tallris, kottar, äpplen, knäckebröd, pepparkakor, apelsiner med kryddnejlikor … Det finns mycket fint att pynta i stallet med och som även fungerar bra om en häst skulle råka ta sig en munsbit. Men det finns även sådant som fungerar mindre bra. Vill du använda glitter och julgranskulor placerar du dessa där hästarna inte kommer åt, exempelvis i sadelkammaren. Hästar tycker nämligen om att smaka på allt och julgransglitter eller en krossad julgranskula, vare sig den är i glas eller plast, kan göra stor och allvarlig skada. Pyntar du med granris ska du välja bort idegranen. Den är liten och buskig, saknar kottar, har små röda bär och platta, mörkgröna barr. Hästarna brukar tycka om smaken av idegran, men den är väldigt giftig och kan orsaka dödsfall. kulor Även om pyntet är hästvänligt bör det placeras där risken för att hästarna kommer åt det är minimalt. Det är exempelvis direkt olämpligt att ha pynt vid uppbindningsplatser och spolspiltor, eftersom det kan bli en säkerhetsrisk när hästarna försöker komma åt ”godiset”. Tänk också på att inte häfta upp gran- och tallris med häftpistol, utan använd vanligt hushålls- eller balsnöre. Tänk på brandrisken Enligt Brandskyddsföreningen är de flesta bränder i stall och ladugårdar elrelaterade. Levande ljus i stallet är givetvis ett stort no-no, då är det vanligare med elektriska julstämningsbringare som adventsljusstakar, adventsstjärnor eller ljusslingor. Det bästa är egentligen att undvika elanslutet julpynt i själva stallet och istället placera sådant i till exempel sadelkammaren. Oavsett vad så ska de vara anpassade för utomhusbruk och ha rätt IP-märkning för ändamålet. En elartikels IP-märkning anger hur vatten- och dammtät den är. Ju högre siffra desto bättre skydd. En artikel märkt med IP 54 är exempelvis dammskyddad och tål strilande vatten från alla vinklar. Tala med en fackman om bästa IP-märkning för den miljö du tänker utsätta produkten för. Använd batterier Den som vill lyssna på julsånger i stallet gör det med fördel via en batteridriven radioapparat. Den händige placerar sin elanslutna radio eller CD i sadelkammaren och drar ut högtalarna till stallet där de placeras långt bort från nyfikna hästmular. Tänk i så fall på att sladdarna ska tåla stallmiljön och att placera dem så att hästarna inte når dem. I samband med julpyntandet kan det också vara läge att se över brandskyddet i stallet. Kontrollera exempelvis att utrymningsvägarna hålls fria, att det finns grimmor och grimskaft tillgängliga vid varje box eller spilta, att element aldrig täcks över med kläder eller liknande och att det finns en fungerande brandsläckare i stallet. Text och bild: Anna Carlsson-Käck Artikeln har ursprungligen varit publicerad hos Hippson, här i en omarbetad version. Fotnot: Enligt Lagen om skydd mot olyckor är den enskilde i skälig omfattning ansvarig för att förebygga eller begränsa bränder och andra olyckor. Den enskilde ska också ha utrustning för att släcka bränder. Läs mer om hur du förebygger bränder i lantbruket på www.lantbruketsbrandskydd.nu.

Birgitta har en skatt av borstar

En borstskatt som rotats fram från en nästan bortglömd låda. Här ligger de; Haglundare i varierande kvalitet, tillsammans med borstar från Hubertus och Palmgren. Observera särskilt det extra slitna exemplaret med kort borst. Så skull det vara, då tog det bäst!

En borstskatt som rotats fram från en nästan bortglömd låda. Här ligger de; Haglundare i varierande kvalitet, tillsammans med borstar från Hubertus och Palmgren. Observera särskilt det extra slitna exemplaret med kort borst. Så skull det vara, då tog det bäst!

Vilken underbart härlig reaktion det blev när Equestrianwords Annika Grundberg publicerade sin text om den fantastiska Borsten, dvs en äkta Haglundare från den klassiska hästbutiken i Göteborg. Kommentarerna på Facebook var många, de var roliga, lite rörande och engagerande. Tänk att en alldeles vanlig ryktborste kan väcka så mycket känslor och minnen. Kanske för att det inte var en vanlig borste. Det var kvalitet, det var något man sparade ihop till själv eller kanske fick som en efterlängtad julklapp. Utbudet på hästprylar när Haglundsborsten var som störst var inte en bråkdel av vad det är idag. Och så var det ju det där med butiken inne i centrala Göteborg. – Den låg på Trädgårdsgatan, säger Birgitta Magnusson bestämt, en av många trogna besökare på Haglunds Sadelmakeri. Där köpte jag min första borste någon gång på femtiotalet. Till min shetlandsponny! Birgitta som varit i ridskolebranschen i hela sitt liv och var den som startade upp Klagshamns Ryttarförening strax utanför Malmö, har fortfarande koll på sina borstar. Längst in i ett överfullt förråd ligger de, köpta på plats allihop i Göteborg förutom en hon fick tag på i Falsterbo för många år sedan. Vissa av dem har extremt kort borst och då är de i Birgittas smak som allra bäst. – Man skulle rykta ner dem ordentligt, sedan började man med de nerslitna och sedan gjorde man finputsningen med en nyare borste. – Klart att det inte fungerade på alla hästar. Fullbloden gillade inte när borsten var nersliten och tog som bäst på deras tunna hud. I Birgittas hemliga borstlåda ligger även Hubertus-borstar och borstar från Palmgrens sadelmakeri i Stockholm. – Palmgrens var väl så bra som Haglunds, fortsätter Birgitta och visar ett av de sparade exemplaren. Borstens ovansida är lagad med en tunn plåtbit, på undersidan är borsten fortfarande i fint skick. Alla borstarna är märkta med hennes namn och företag, en Haglundare har alltid varit attraktiv att låna och den här samlingen är inte så komplett som den borde vara. Många är lånade på ”obestämd tid” men idag bryr sig inte Birgitta så mycket om det. Men samlingen i hemliga lådan får ligga där den ligger. En skatt med kvalitet! Eva Österlund, text och foto

Unghästutbildning med Karin Engström

De korta filmerna fortsätter. Här tar Karin upp vikten av att lära den unga hästen kommandon innan man börjar longera.

Unghästutbildning med Karin Engström

Arbete i boxen underlättar inridningen

Dags för unghästutbildning

Hösten innebär ofta inridning av de unghästar som gått ute på bete under sommaren. Tillsammans med Karin Engström på Equitrain har Equestrianwords medarbetare Lotta Gyllensten gjort några korta filmer om hur du ska tänka vid arbeta med den unga hästen. Vi börjar med stallhantering.  

En ryktborste som håller hela livet

Nyligen, eller egentligen för rätt länge sedan (samvetsfråga) slarvade jag bort Joes ryktborste och nu börjar det bli kris. När jag fick ta bort min förra häst Lucky slängde jag allt. Jag skulle aldrig mer ha häst, det var jag tvärsäker på. Men några saker strök inte med och jag har haft en aning om att ryktborsten var en av dessa. Så när nu läget började bli desperat gick jag ut i förrådet för att se efter. Och se! Jag hade sparat det som var viktigast för en hästägare förr, före ”slitochslängåldern”. En JH-ryktborste och ko-cao-line-läderfett. ryktborste1 Ko-kao-line-burken lämnade jag kvar, tror inte att den går att använda efter 12 år utan lock. Men ryktborsten fick följa med in för en träff med Grumme grönsåpa. Och se – den blev nästan som ny. ryktborste Hur kul är det, tänker ni, att jag tvättat en ryktborste, inte så vidare värst. Men de hästar den här slitstarka borsten bär med sig, det är nostalgi på hög nivå. Jag tror jag har haft den där borsten sedan mina första försök till lättridning på Göteborgs Fältrittklubb. Den har varit med på ridläger på Apelgården och den har ryktat alla mina hästar: Ediora, Rä-Man och Lucky och nu ska den även få rykta Joe. Den är inköpt på den tiden då alla inköp gjordes i fysiska affärer. När hästsportaffärer låg på ståndsmässiga adresser mitt i stan. Och när det man köpte fick kosta lite för det var meningen att det skulle hålla en livstid. Haglunds Sadelmakeri låg i Vasastan i Göteborg och det var rena julafton när man fick åka dit och där fanns allt från hovkratsar till dyra sadlar i läder. Och – som sagt, det man köpte då höll en evighet – det är min gamla ryktborste ett bevis på. //Annika Grundberg

Körkurs där alla fick vara med

Ponnyn ”Lilleman” en korsning mellan welsh och minishettis var suverän på körbanan.

Ponnyn ”Lilleman” en korsning mellan welsh och minishettis var suverän på körbanan.

Från lilla Alva, två år, till vuxna nybörjare. Det fanns inga gränser när elitkuskarna Marie och Johanna Nilsson bjöd in till körträning på hemmagården utanför Sjöbo. Inbjudan till träningen gick ut via Facebook och ett tjugotal intresserade mötte upp. Några hade egna hästar och ponnyer med andra fick prova att köra landslagsponnyerna Calle och Triton. Framgångsrika ponnykusken Christina Aronsson var också på plats med Kung Triton, en shetlandsponny med massor av meriter och han blev snabbt de yngre tjejernas favorit.
Johanna Nilsson var initiativtagare till träningsmötet på hemmaplan och tog hand om både små och stora kuskar.

Johanna Nilsson var initiativtagare till träningsmötet på hemmaplan och tog hand om både små och stora kuskar.

Träningen hölls på familjen Nilssons nyanlagda körbana där en komplett precisionsbana var uppsatt och där de nya kuskarna först fick en genomgång med Johanna Nilsson, hur man egentligen tar sig igenom en massa konpar utan att köra på eller välta ner bollar. Inte så enkelt som det kan se ut.
Natalie Hellberg, ung och lovande i körsporten.

Natalie Hellberg, ung och lovande i körsporten.

Med i gänget var Natalie och Boel Hellberg, mor och dotter med stort engagemang för körsporten och båda på väg uppåt i klasserna. I familjen finns shettisen Terri och c-ponnyn Sibelle och det var den sistnämnda som fick hänga med till träningen. Natalie är 12 år och har hållit på med ponnyer sedan småbarnsben. Det började med den svarta Terri och för några år sedan köpte mamma Boel Sibelle för att ha som egen tävlingsponny i körning. Boel har tagit det lite lugnt med sin ponnydam som har mycket egen vilja men i år har de fått något av ett genombrott och allt ser lovande ut inför framtiden. Om inte detta blir Natalies tävlingsponny på heltid. För hon har också tävlat Sibelle i körning och, inte minst i hoppning.
Natalie Hellberg kör familjenponnyn Sibelle. Groom är Boel Hellberg.

Natalie Hellberg kör familjenponnyn Sibelle. Groom är Boel Hellberg.

Natalie och Boel har köpt ponnyn av elitkusken Susanne Ankermark och det är också Susanne de tränar mest för. – Dessutom är Sibelle faktiskt släkt med familjen Ankermarks fantastiska Windy Boy Rocket genom hingsten Lobsang, säger Natalie med stolthet. Nästa tävlingssäsong kan alltså bli extra spännande för Boel och Natalie. Frågan är vem som ska köra Sibelle då? Natalie ger en vink om att det egentligen skulle behövas en ponny till i familjen. Vi får väl se!
Många ville fråga Johanna Nilsson om hur det egentligen är att tävla på elitnivå.

Många ville fråga Johanna Nilsson om hur det egentligen är att tävla på elitnivå.

Det var alltså full aktivitet på körbanan och Johanna hade också full koll på både stora och små kuskar. – Fantastiskt roligt att så många kom, menade Marie Nilsson. Många hade kört riktigt långt för att få vara med. – Flera var också väldigt sugna på att fortsätta. Både med träning och så småningom tävling. – Så det här gör vi om, avslutade Marie Nilsson. Vi behöver ju yngre kuskar i sporten, det här är ett sätt att få tag i dem! Eva Österlund, text och foto

Seniorcupen i Skåne

I dag reds finalerna i Skånedistriktets nya populära seniorcuper. Equitours JumpCup i hoppning och Gaspari Senior Dressage Cup i dressyr. Equestrianwords följde hoppfinalen där 11 lag hade tagit sig till en spännande final.

Äldre inlägg

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑