Månad: november 2016

Birgitta har en skatt av borstar

En borstskatt som rotats fram från en nästan bortglömd låda. Här ligger de; Haglundare i varierande kvalitet, tillsammans med borstar från Hubertus och Palmgren. Observera särskilt det extra slitna exemplaret med kort borst. Så skull det vara, då tog det bäst!

En borstskatt som rotats fram från en nästan bortglömd låda. Här ligger de; Haglundare i varierande kvalitet, tillsammans med borstar från Hubertus och Palmgren. Observera särskilt det extra slitna exemplaret med kort borst. Så skull det vara, då tog det bäst!

Vilken underbart härlig reaktion det blev när Equestrianwords Annika Grundberg publicerade sin text om den fantastiska Borsten, dvs en äkta Haglundare från den klassiska hästbutiken i Göteborg. Kommentarerna på Facebook var många, de var roliga, lite rörande och engagerande. Tänk att en alldeles vanlig ryktborste kan väcka så mycket känslor och minnen. Kanske för att det inte var en vanlig borste. Det var kvalitet, det var något man sparade ihop till själv eller kanske fick som en efterlängtad julklapp. Utbudet på hästprylar när Haglundsborsten var som störst var inte en bråkdel av vad det är idag. Och så var det ju det där med butiken inne i centrala Göteborg.

– Den låg på Trädgårdsgatan, säger Birgitta Magnusson bestämt, en av många trogna besökare på Haglunds Sadelmakeri. Där köpte jag min första borste någon gång på femtiotalet. Till min shetlandsponny!
Birgitta som varit i ridskolebranschen i hela sitt liv och var den som startade upp Klagshamns Ryttarförening strax utanför Malmö, har fortfarande koll på sina borstar. Längst in i ett överfullt förråd ligger de, köpta på plats allihop i Göteborg förutom en hon fick tag på i Falsterbo för många år sedan. Vissa av dem har extremt kort borst och då är de i Birgittas smak som allra bäst.

– Man skulle rykta ner dem ordentligt, sedan började man med de nerslitna och sedan gjorde man finputsningen med en nyare borste.
– Klart att det inte fungerade på alla hästar. Fullbloden gillade inte när borsten var nersliten och tog som bäst på deras tunna hud.

Hemlig borstlåda
I Birgittas hemliga borstlåda ligger även Hubertus-borstar och borstar från Palmgrens sadelmakeri i Stockholm.
– Palmgrens var väl så bra som Haglunds, fortsätter Birgitta och visar ett av de sparade exemplaren. Borstens ovansida är lagad med en tunn plåtbit, på undersidan är borsten fortfarande i fint skick. Alla borstarna är märkta med hennes namn och företag, en Haglundare har alltid varit attraktiv att låna och den här samlingen är inte så komplett som den borde vara. Många är lånade på ”obestämd tid” men idag bryr sig inte Birgitta så mycket om det. Men samlingen i hemliga lådan får ligga där den ligger. En skatt med kvalitet!

Text & foto: Eva Österlund

Filmtajm – unghästutbildning med Karin Engström – del 2

De korta filmerna fortsätter. Här tar Karin upp vikten av att lära den unga hästen kommandon innan man börjar longera.

Filmtajm – unghästutbildning med Karin Engström del 1

Arbete i boxen underlättar inridningen:

En ryktborste som håller hela livet

Nyligen, eller egentligen för rätt länge sedan (samvetsfråga) slarvade jag bort Joes ryktborste och nu börjar det bli kris. När jag fick ta bort min förra häst Lucky slängde jag allt. Jag skulle aldrig mer ha häst, det var jag tvärsäker på. Men några saker strök inte med och jag har haft en aning om att ryktborsten var en av dessa. Så när nu läget började bli desperat gick jag ut i förrådet för att se efter. Och se! Jag hade sparat det som var viktigast för en hästägare förr, före ”slitochslängåldern”. En JH-ryktborste och ko-cao-line-läderfett. ryktborste1 Ko-kao-line-burken lämnade jag kvar, tror inte att den går att använda efter 12 år utan lock. Men ryktborsten fick följa med in för en träff med Grumme grönsåpa. Och se – den blev nästan som ny. ryktborste Hur kul är det, tänker ni, att jag tvättat en ryktborste, inte så vidare värst. Men de hästar den här slitstarka borsten bär med sig, det är nostalgi på hög nivå. Jag tror jag har haft den där borsten sedan mina första försök till lättridning på Göteborgs Fältrittklubb. Den har varit med på ridläger på Apelgården och den har ryktat alla mina hästar: Ediora, Rä-Man och Lucky och nu ska den även få rykta Joe. Den är inköpt på den tiden då alla inköp gjordes i fysiska affärer. När hästsportaffärer låg på ståndsmässiga adresser mitt i stan. Och när det man köpte fick kosta lite för det var meningen att det skulle hålla en livstid. Haglunds Sadelmakeri låg i Vasastan i Göteborg och det var rena julafton när man fick åka dit och där fanns allt från hovkratsar till dyra sadlar i läder. Och – som sagt, det man köpte då höll en evighet – det är min gamla ryktborste ett bevis på.

Text & bild: Annika Grundberg

Körkurs där alla fick vara med

Ponnyn ”Lilleman” en korsning mellan welsh och minishettis var suverän på körbanan.

Ponnyn ”Lilleman” en korsning mellan welsh och minishettis var suverän på körbanan.

Från lilla Alva, två år, till vuxna nybörjare. Det fanns inga gränser när elitkuskarna Marie och Johanna Nilsson bjöd in till körträning på hemmagården utanför Sjöbo. Inbjudan till träningen gick ut via Facebook och ett tjugotal intresserade mötte upp. Några hade egna hästar och ponnyer med andra fick prova att köra landslagsponnyerna Calle och Triton. Framgångsrika ponnykusken Christina Aronsson var också på plats med Kung Triton, en shetlandsponny med massor av meriter och han blev snabbt de yngre tjejernas favorit.

Johanna Nilsson var initiativtagare till träningsmötet på hemmaplan och tog hand om både små och stora kuskar.

Johanna Nilsson var initiativtagare till träningsmötet på hemmaplan och tog hand om både små och stora kuskar.

Träningen hölls på familjen Nilssons nyanlagda körbana där en komplett precisionsbana var uppsatt och där de nya kuskarna först fick en genomgång med Johanna Nilsson, hur man egentligen tar sig igenom en massa konpar utan att köra på eller välta ner bollar. Inte så enkelt som det kan se ut.

Natalie Hellberg, ung och lovande i körsporten.

Natalie Hellberg, ung och lovande i körsporten.

Med i gänget var Natalie och Boel Hellberg, mor och dotter med stort engagemang för körsporten och båda på väg uppåt i klasserna. I familjen finns shettisen Terri och c-ponnyn Sibelle och det var den sistnämnda som fick hänga med till träningen. Natalie är 12 år och har hållit på med ponnyer sedan småbarnsben. Det började med den svarta Terri och för några år sedan köpte mamma Boel Sibelle för att ha som egen tävlingsponny i körning. Boel har tagit det lite lugnt med sin ponnydam som har mycket egen vilja men i år har de fått något av ett genombrott och allt ser lovande ut inför framtiden. Om inte detta blir Natalies tävlingsponny på heltid. För hon har också tävlat Sibelle i körning och, inte minst i hoppning.

Natalie Hellberg kör familjenponnyn Sibelle. Groom är Boel Hellberg.

Natalie Hellberg kör familjenponnyn Sibelle. Groom är Boel Hellberg.

Natalie och Boel har köpt ponnyn av elitkusken Susanne Ankermark och det är också Susanne de tränar mest för. – Dessutom är Sibelle faktiskt släkt med familjen Ankermarks fantastiska Windy Boy Rocket genom hingsten Lobsang, säger Natalie med stolthet. Nästa tävlingssäsong kan alltså bli extra spännande för Boel och Natalie. Frågan är vem som ska köra Sibelle då? Natalie ger en vink om att det egentligen skulle behövas en ponny till i familjen. Vi får väl se!

Många ville fråga Johanna Nilsson om hur det egentligen är att tävla på elitnivå.

Många ville fråga Johanna Nilsson om hur det egentligen är att tävla på elitnivå.

Det var alltså full aktivitet på körbanan och Johanna hade också full koll på både stora och små kuskar. – Fantastiskt roligt att så många kom, menade Marie Nilsson. Många hade kört riktigt långt för att få vara med. – Flera var också väldigt sugna på att fortsätta. Både med träning och så småningom tävling. – Så det här gör vi om, avslutade Marie Nilsson. Vi behöver ju yngre kuskar i sporten, det här är ett sätt att få tag i dem!

Text & foto: Eva Österlund

Seniorcupen i Skåne

I dag reds finalerna i Skånedistriktets nya populära seniorcuper. Equitours JumpCup i hoppning och Gaspari Senior Dressage Cup i dressyr. Equestrianwords följde hoppfinalen där 11 lag hade tagit sig till en spännande final.

Hubertusjakternas helg

På söndag kan du besöka Hubertusjakten i Köpenhamn. Det är en verklig upplevelse.
Här bjuder Equstrianword medarbetare Lotta Gyllensten på några bilder från ett tidigare besök. Hubertusjagt LGwp1
I vårt grannland Danmark är det mycket populärt att rida jakt. Det anordnas stora jakter både på Själland och Jylland. Den största går i Dyrehaven utanför Köpenhamn och en del av den brukar tv-sändas. I år red  ca 160 ekipage jakten som är ungefär 11 km lång och har 33 hinder. Den avslutas med ett mycket spektakulärt vattenhinder, magasindammen,  där publik och kameror samlas i mängder. Vanligtvis brukar där finnas massor med vatten men inför årets ritt så fick man fylla dammen med 300 000 liter. Bilderna är från mitt besök i Dyrehaven 2011.
Hubertusjagt LGwp1-2 Hubertusjagt LGwp1-3 Hubertusjagt LGwp1-2 Hubertusjagt LGwp1-4

Text & Foto/film: Lotta Gyllensten

Med hjälmen på knoppen mår man toppen – även om det går åt skogen

Hjälm eller ej? Hatten av eller på? Vem bestämmer över mitt huvud när jag sitter i sadeln? Här på Equestrianwords har frågan varit på tapeten tidigare. Sofie Lexner prisade hjälmen när hon tidigare i år fick sig en resa på en av stallets unghästar, vi skrev också om hjälmfrågan i samband med Gothenburg Horse Show i våras. I somras då Nya Zeeland med omedelbar verkan förbjöd all nationell tävlan utan godkänd hjälm tog vi också upp ämnet.

Långsamt framåt
Vi konstaterar att det iallafall tycks gå framåt i delar av världen – även inomskärs, dvs hos vårt eget förbund, också faktiskt, även om det tycks gå en smula långsamt. Faktum är dock att under 2017 kräver förbundet hjälm, alltså bort med hatten, för alla fälttävlansryttare under dressyrmomentet, oavsett nivå Regeln börjar gälla i samband med att ett nytt TR för fälttävlan ges ut, antagligen inför säsongsstarten 2017. Bra där Svenska Ridsportförbundet!

Sorgliga signaler
Nu och då poppar hjälmdiskussionen upp, lite oftare än förr känns det som. Den här gången är det Tidningen Ridsports krönikör Louise Lindström som i ett mycket nyanserat och klokt inlägg i debatten ifrågasätter de svenska reglerna. Hon skriver bland annat: ”Det är sorgligt att vi i Sverige har regler som sänder ut signalen att hjälmen är något man kan ta av sig när man uppnått en viss nivå av ridskicklighet.” Undertecknad kan inte annat än hålla med.

Läs Louises krönika HÄR:

Text & foto: Anna Carlsson-Käck

© 2019 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑