När en GPS visar vägen, när tre tanter hamnar på ungdomscampingen och när latrintömningen inte finns. Det årets Falsterbo-resa glömmer vi aldrig. – Jag har bokat plats på campingen åt oss. Jättebra blev det! – Okej, och det är den vanliga campingen där vid Falsterbo, frågade jag misstänksamt. Lediga platser så där nära inpå finalhelgen…? – Absolut! Kicki Två var tvärsäker. [Har man två stycken nära vänner som envisas med att båda heta Kicki får man liksom döpa om dem. Kicki Ett och Kicki Två. Döpta i den ordning jag lärt känna dem. På denna resa var både ettan och tvåan med.] Så en torsdag eftermiddag i början av juli hängde vi husvagnen på bilen och styrde kosan mot Falsterbo Horseshow. Solen sken, fåglarna kvittrade och vi var taggade! Efter fikastopp i Halland närmade vi oss Skåneland och undertecknad började fundera på lite mer exakt hur man kör in på den där familjecampingen. Den som besökt Falsterbonäset förstår vad jag menar; smalt och trångt och under den stora hästfesten dessutom fullt med folk. Vem vill tvingas vända på en trång villagata med en sex meter lång husvagn plus bil då liksom? Inte den här chauffören i alla fall, det vill säga jag. – Det är inga problem. Kicki Två har knappat in adressen på GPS:en, sa Kicki Ett och lutade sig lugnt tillbaka i baksätet. Redan i rondellen på väg in mot Falsterbo började jag ana oråd. Magkänslan sa att något var fel… – Men jag lovar. Nu ska vi ta höger, sa Kicki Två och stirrade på GPS:en. Jag gjorde som jag blev tillsagd och fick dessutom hjälp av snälla funktionärer som av någon obegriplig anledning vinkade in oss till huvudentrén på tävlingsområdet… Jomen tjena! Där anfölls vi av ett myller av folk eftersom dagens sista klass just hade avslutats och nu skulle alla hem. Oh My God! Förutom ungefär trehundramiljarder människor till fots kryllade det även av cyklister, taxibilar och en BUSS. (Kan hända att jag överdriver liiite men ni förstår känslan?) Och här skulle jag alltså vända… På en femöring helst. – Ööööhhhh, flickor! Hjälp, ta och styr upp det här nu! Bra vänner tar tag i saker och ting omedelbart! Kickisarna dirigerade om både folk och fordon så jag fick plats att backa runt ekipaget och plötsligt var vi på rätt köl igen. Vete fasen hur det gick till. En något överförfriskad herre stoppade in huvudet genom min nervevade ruta och flåsade något om att ”det där gjorde du djäääävligt bra”. Tyckte faktiskt jag också. 🙂 Även om det nog mer handlade om tur än skicklighet. Jättekonstigt Nytt försök att ta sig till campingen. På väg mot det som tycktes vara receptionen – en alggrön, äggformad husvagn med en handskriven skylt – passerade vi ett område som kändes mer som utkanterna av festivalområdet i Roskilde än som en camping för tanter i sina bästa år. Vi tittade på varandra. – Känns konstigt, sa Kicki Ett. – Jättekonstigt, sa Kicki Två och gick och ställde sig i kön till det gröna ägget. Hon tryckte krampaktigt handväskan mot bröstkorgen, med båda händerna för säkerhets skull. – Skumt ställe, mumlade vi och då slog det mig. Tanterna hade bokat in sig på ungdomscampingen! Gapskrattandes tog vi oss till vår anvisade plats där jag efter ett par försök mellan grushögar, tältsnören, träd och stubbar äntligen fick vagnen på plats. Puh! Nu var jag definitivt förtjänt av ett glas vin! Närmsta grannarna, ett gäng coola cowboys sittandes på rad utanför sin jättestora gooseneck trailer, tyckte dock att det lät snålt: – Dööö, bruden. Du har förtjänat en hel låda! Och vem är jag att förneka något sådant? [rodnar klädsamt] Det blev några sköna dagar där vi förutom bra tävlingar, go stämning och massor av skratt även fick prova på att…

  • …frampå småtimmarna bli väckta av blinkande blåljus, polispiket och ridande poliser två meter från vår husvagn. Att vi trodde att det var disco behöver man ju inte prata så högt om…
  • …bli totalt utskrattade av en liten finnig fis när vi frågade efter öronproppar i ”kiosken”.
  • …försöka uträtta det man ska på dass utan låsbara dörrar. Gav upp och nyttjade husvagnens toa istället.
  • …kånka runt på ovan nämnda toas bajs- och kisskassett några varv bland festande ungdomar inne på campingen i jakt på en latrintömning.
  • …till slut släpa in sagda bajs- och kisskassett på damernas för att tömma i en toalett eftersom latrintömning saknades. (Föreställ er tre tanter på – då! – 40+ släpa in en låda kiss och bajs bland cirkus 150 hysteriska tonårstjejer som gör sig vackra inför lördagskvällens party…)

Så det kan bli. Tänk om Kicki Två inte hade lyckats boka in oss på ungdomscampingen? Och tänk om campingtoaletterna hade haft dörrar med fungerande lås? Eller om GPS:en hade visat oss rätt direkt? Tänk så mycket roligt vi hade missat då! Och kanske hade Kicki Två och jag fått leva i ovisshet om vad en kaffe med äsch är för något. (Kicki Ett, du är ett under av kunskap!) Det var dock tre rätt trötta tanter som lämnade Falsterbo det året. Men glada! Tror minsann att det snart är dags för en repris! // Text, foto och fotomontage: Anna Carlsson-Käck PS: Den som i kommentarerna först kan förklara vad en kaffe med äsch är, dess ursprung och hur det fungerar, lovar jag att skicka lite äsch till. 🙂 Deltagande på ovan nämnda resa samt till dem närstående får inte delta i tävlingen. Puss!