Lucky

Med Lucky vågade jag prova allt – till och med fälttävlan.

Nostalgiinlägget här på Equestrianwords för en tid sedan fick mig att börja fundera. På min egen hästbakgrund och den krokiga väg som lett fram till där jag är nu. Och att det blev som det blev är en Hästs ”fel”. I slutet av 80-talet gick jag hästskötarkurs på Strömsholm, på den tiden var det en 12 veckors kurs. Jag gick den för att komma bort från en jobbig ex-pojkvän. Väl hemma igen stod jag ut ett tag sedan ville jag iväg igen. Jag svarade på en annons om hästskötare/ridlärare i tidningen Ridsport och hamnade i Kristianstad hos Anders Normann. Min plan hade alltid varit att bli dressyrryttare, jag var, och är, livrädd för att hoppa. Det blev lite besvärligt då Anders visade sig vara hoppryttare.
Lucky i sina glans dagar. Tror att detta är vid SM tillsammans med Anders Wemlerth, de blev trea. Foto: Krister Lindh

Lucky i sina glans dagar. Tror att detta är vid SM tillsammans med Anders Wemlerth, de blev trea. Foto: Krister Lindh

Hos honom fanns hästar som gick de allra högsta klasserna, en av dem var Lucky Venture – en häst med internationella meriter, mästerskapsmedaljer och som kunde hoppa hus – jag vet, enda gången jag hoppat hus var med just Lucky. Efter en tid i Kristianstad återvände jag hem. Saknaden efter min favorithäst på anläggningen var stor. Söta ridskoleelever satte rosetter om tagel de tagit från Luckys svans och skickade hem till mig. Jag försökte glömma mitt livs kärlek på fyra ben. Hästen som älskade att man kliade honom på tungan, som älskade att bära saker och som hade en personlighet som få. Inte kan en medioker ridskoleryttare och asfaltsbarn från Majorna i Göteborg köpa en sådan häst. Men så efter ett halvår ringer telefonen. Lucky hade opererats för kissing spines, prognosen var oklar, konvalescenstiden lång och därför ville man ha bort honom. Jag var ung och blond, de sa att de ringde mig för att de visste att jag aldrig skulle sälja Lucky eller pressa honom att göra något han inte skulle klara av. Jag har många gånger tänkt att det kanske istället tänkte att ”vem är korkad nog att köpa en kass häst och även skriva under papper på att den är kaputt? Kanske den där blonda bruden från Göteborg, vi testar”. Ja, jag köpte honom! Ja, jag skrev på ett papper att jag var medveten om att han kanske inte skulle hålla och att köpet inte gick att häva! Ja, jag kanske betalade lite väl mycket för honom! Men det var det värt, flera gånger om.
Lucky2

Tänk att man kan sakna någon så – min allra bästa vän – du fattas mig.

Lucky blev bra. Nästan allt jag kan om ridning har jag lärt mig av honom. Härom året var hans tidigare medryttares uppfödning i final i avels- och sportchampionatet, när hon i ett sms skriver att hon aldrig hade varit där om det inte var för Lucky då rann tårarna. Jag har fortfarande svårt att prata, eller för den delen skriva, om Lucky utan att tårarna rinner. Det går ofta bra men ibland, som just nu rinner tårarna för min kind. Jag fick 15 helt fantastiska år med min bruna kärlek. Jag fick vänner för livet tack vare honom. Jag gav aldrig upp hästintresset tack vare honom. Att jag sitter här idag och kan arbeta heltid med min sport är tack vare honom.
En bild som symboliserar så mycket (kanske främst ungdomlig dumhet, idag är hjälmen alltid på). Här är Lucky tillsammas med Håpan. Håpan och Lucky blev bästisar och jag och Håpans matte goda vänner. I dag är jag ridsportjournalist och Håpans matte vd på SWB. På Håpan sitter Lotte, som jag träffade på Strömsholm. Lotte blev en av mina allra bästa vänner och är så än i dag – allt tack vare hästarna.

En bild som symboliserar så mycket (kanske främst ungdomlig dumhet, idag är hjälmen alltid på). Här är Lucky tillsammans med Håpan. Håpan och Lucky blev bästisar och jag och Håpans matte goda vänner. I dag är jag ridsportjournalist och Håpans matte vd på SWB. Tror ingen av oss kunde ana det då – när vi mest famlade efter någon sorts vuxenliv där hästarna fick plats. På Håpan sitter Lotte, som jag träffade på Strömsholm. Lotte blev en av mina allra bästa vänner och är så än i dag – allt tack vare hästarna.

För mig symboliserar Lucky allt det som är så fantastiskt med vår sport. Vi håller på med det här för kärleken till hästarna. Med mycket jobb och lite tur kan man lyckas. Jag ville aldrig bli någon elitryttare men jag ville vara kvar i sporten. Tänk att man kan jobba som journalist (mitt drömyrke) och få skriva om hästar på heltid – det är fantastiskt. I hästsporten får alla sorter plats och kärleken till hästarna skapar vänskapsband och professionella band – relationer som varar hela livet. Lucky är mitt livs kärlek, såväl bland två- som fyrbenta, och jag har honom att tacka för nästan allt. //Annika Grundberg (Och hur gick det med dressyrplanerna? Efter alla år har jag hamnat rätt. Med nuvarande häst har jag nu, i alla fall för stunden, lagt ner hoppningen och går ”all in” på dressyren. Och jag har fuskat tidigare, i min och Luckys enda start någonsin i dressyr blev det rosett)