Månad: juni 2016

Falsterbo = hästfest

The President, Jana Wannius, drar igång årets presskonfenrens inför Falsterbo Horse Show. Sylve Söderstrand i bakgrunden.

The President, Jana Wannius, drar igång årets presskonfenrens inför Falsterbo Horse Show. Sylve Söderstrand i bakgrunden.

Sol, blått hav, segelbåtar, sommarklädda människor. När man rullar fram längs havet i Höllviken är det fint, riktigt fint. Om man inte som undertecknad är supersen till en av sommarens stora begivenheter i ridsport och mediavärlden – Presskonferens inför Horse Showen. Då glömmer man havet och båtarna, pressar den gamle Volvon lite extra för att hinna fram. Puh, på plats, visserligen får jag ett varnande ögonkast av The President. När Falsterbo Horse Show kallar kommer man i tid! Men nu är jag här i alla fall och på podiet uppe på VIP-läktaren sitter de – Jana Wannius, ”forever young” president för ett evenemang som bara växer, både i kvalitet och kvantitet. Vidare hoppningens Sylve Söderstrand, dressyrens Bo Jenå, fälttävlans Staffan Lidbeck och körningens Karolina Swärdh. Som extrabär i denna fantastiska sommartårta, finns Rose Mathisen och Marina Mattsson från dressyren och så Johanna Nilsson, ung och framgångsrik i körsporten. Och så då vi, mediagänget mittemot. Här blandas ringrävarna från papperstidningarna med representanter för de så kallade nya medierna, lite radiofolk, lite TV-folk och så de där som alltid är med. Seriös blick, superkamera, kroppsspråk som inte vet vad osäkerhet vill säga. Frågar man vem eller vilka som är deras uppdragsgivare får man aldrig ett klart svar, sånt ska man veta i förväg. Jag vet inte det men jag avstår från frågan. Man har väl lärt sig! Sedan är det lite utfyllnad, några barn och sånt men det hör till. Presschefen Anna Nyström drar igång och sedan tar presidenten över. Falsterbos nysatsningar, lite statistik, lite ”namedropping” som nya banbyggaren, samma person som ska bygga under de olympiska spelen i Rio, det vill säga Guilherme Jorge. Alla ser ut som om de var tjenis med honom redan, jag har ingen aning om vem det är, men det blir säkert bra. Och som Sylve Söderstrand påpekar, det är ju bra att få testa denne Jorges banor här på hemmaplan i Falsterbo. Så vet man vad som väntar ”over there”. Sylve, som numera efter vårens turbulens i hoppledarfrågan, har titeln olympisk headcoach i hoppning, vill inte riktigt avslöja vilka som ska göra resan till Rio. Falsterbo blir avgörande. – Troligen Peder Fredricson, Rolf-Göran Bengtsson och Malin Baryard Johnsson. Kompletterade med några ur gänget Henrik von Eckermann, Angelie von Essen, Charlotte Mordasini och Helena Persson. Troligen alltså! Den 18 juli är sista chansen att anmäla ryttarna, tills dess måste Sylve Söderstrand ha funderat färdigt. Och så ska också alla intryck från Falsterbo vara väl analyserade. Det blir ju inte helt enkelt för en tilltänkt OS-ryttare att fixa ett framgångsrikt Falsterbomeeting. Konkurrensen är hård. Hit kommer hoppryttare från hela världen, det är inte bara svenskarna som ska finslipa OS-formen på Näset. Holland med Jeroen Dubbeldam, Irland med Cian O’Connor, Denis Lynch, Danmark med Thomas Velin, Nya Zeeland, USA, Spanien, Schweiz, ja här finns massor med kandidater till alla priser och pokaler. Likadant är det i dressyren.
Nymålat klocktorn på dressyrbanan.

Nymålat klocktorn på dressyrbanan.

Dressyren starke man, BO Jenå, väntar på sin tur att prata.

Dressyren starke man, BO Jenå, väntar på sin tur att prata.

Bo Jenå, ledaren, presenterar inga större överraskningar. Ja det är Kittel, det är Wilhelmson Silfvén, det är Rose Mathisen, det är Charlotte Haid Bondergaard, Och så Ulla Håkanson förstås, för vad skulle de här tävlingarna vara utan henne? Den stora läktaren vid dressyrbanan som hon själv var med och fixade och som bär hennes namn har också fått en total uppsnyggning inför årets tävlingar. Sedan får vi se en massa superduktiga yngre ryttare också med Marina Mattsson i täten. Härligt! Presskonferensen rullar på. Det ställs inte speciellt många frågor men det är också tradition. Man ska helst veta allt innan man bänkar sig eller också tar man reda på det efteråt. Skulle någon mediarepresentant fråga något så snor alla åt sig svaret. Ganska kul! Staffan Lidbeck, fälttävlansbossen, får ordet och han har även fått plats i årets Falsterboprogram. Lidbeck gillar läget, inte minst efter Ludwig Svennerståls stora framgång i en trestjärnig tävling i Polen nyligen. Nu ska även fälttävlan testa OS-formen i Falsterbo och tur är väl det. Är det någon som vill missa när Svennerstål, Silver-Sara, Linda Algotsson, Frida Andersén, Niklas Lindbäck och Anna Nilsson är i aktion? Inte jag i alla fall som kommer att hänga både på deras dressyr och på deras hoppning. Jana Wannius är nöjd med att även ha den grenen med i hela Falsterbokonceptet.
Superlång flaggstång en av nyinvesteringarna.

Superlång flaggstång en av nyinvesteringarna.

När det kommer mellan 60.000 och 70.000 besökare till Horse Showen är det bra att ha ett varierat program med ett innehåll där ambitionen är att ständigt förbättras. Allt står i fokus under horseshowen men Jana Wannius och hans medarbetare har också inlett sin treårssatsning på dressyr. I år är det år ett och som vi redan har skrivit om här på Equestrianwords så har man i år ett helt nytt dressyrhus på banans kortsida med lounge för hästägare och sponsorer, underlaget på banan är också nytt och man jobbar stenhårt med att det ska vara mer än perfekt inför första start.
Jana Wannius förklarar något om körarrangemanget för Johanna Nilsson, till vänster och Karolina Swärdh.

Jana Wannius förklarar något om körarrangemanget för Johanna Nilsson, till vänster och Karolina Swärdh.

Sedan går ordet till Karolina Swärdh, vars hjärta klappar extra hårt för körsporten. I år är det tredje gången som kuskarna finns med och de kör både på stora banan och på den speciella ”Falsterbobanan” snett bakom stora arenan.
Karolina Swärdh förklarar hur trevligt det är med körsport. Pressen lyssnar.

Karolina Swärdh förklarar hur trevligt det är med körsport. Pressen lyssnar.

– Fullt ös som vanligt, utlovar Karolina, som har satsat extra mycket på de yngre kuskarna i år. De äldre får masa sig lite åt sidan – de yngre är sportens framtid, det ska de bevisa i Falsterbo.
Äntligen dags för buffé. Gött!

Äntligen dags för buffé. Gött!

Sedan är det mat. Buffé. Det ser lovande ut. Men innan det är dags så vill pressen få de tre ledarna säga något om de svenska chanserna i Rio. Hur ska de veta något om dem, chanserna alltså. OS är en mycket speciell tävling som lever sitt eget liv. – Vi åker inte dit bara för att tävla, menar Söderstrand. – Ingen åker dit bara för att tävla, menar Jenå. – Vi åker för medalj, menar Lidbeck. Jaha, härligt, go Sverige go.
”Alla” vill plåta Jana Wannius!

”Alla” vill plåta Jana Wannius!

Snabbt lite buffé och sedan en rundtur där körningen ska gå. När Wannius vill ha mig med på en fotvandring inne på området, ja då är det bara att hänga på. När vi kommer tillbaka försöker jag se ut som om jag fått reda på all världens hemligheter när det gäller Falsterbo Horse Show. Ensamrätt! En sak är i alla fall inte hemlig. Nu på lördag den 2 juli är det dags och sedan är det full, full fart ända till och med den 10 juli. Du hänger väl på? Även om du fastnar i bilkön på vägen dit? Eller därifrån? Text och foto: Eva Österlund

200 personer demonstrerade för Färgelanda Ridklubbs framtid

Färgelanda Ridklubb betyder mycket för många. Det stod klart ikväll när närmare 200 personer och ett 20-tal hästar, slöt upp i det demonstrationståg som gick genom samhället och sedan cirklade runt kommunhuset i Färgelanda i samband med kommunfullmäktiges möte. Budskapet löd: ”Rädda vår ridklubb!”

Uppslutningen var stor under kvällens demonstration.

Uppslutningen var stor under kvällens demonstration.

Färgelanda Ridklubbs framtid är mycket oviss. Den fastighet som kommunen i 20 år har hyrt för klubbens räkning ska säljas. Om det vill sig illa kan klubben stå utan anläggning mycket snart. Hyreskontraktet går ut den sista juni. Arbetet med att hitta en mer långsiktig lösning har pågått i flera år men i våras stod det klart att fastighetsägaren inte tänker förlänga kontraktet. Nu läggs fastigheten ut till försäljning. För att säkerställa en fortsatt verksamhet för Färgelanda Ridklubb vill klubben köpa anläggningen, något som skulle kunna vara möjligt med hjälp av banklån och med kommunen som medfinansiär. Det råder dock delade meningar om fastighetens faktiska värde vilket krånglar till det. Fastighetsägarens värdering säger 8 miljoner medan bankens säger 3,5. Politikerna kan inte ta beslut att stötta köp eftersom osäkerheten om marknadsvärdet är stor och de anser sig inte kunna försvara detta då. Därför kommer säljaren att lägga ut fastigheten till försäljning snarast, för att genom detta få fram marknadsvärdet, skriver ridskolechef Marianne Göthberg på ridklubbens hemsida. Namnlistor och personliga brev Equestrianwords når en trött men nöjd Carina Albertsson strax efter demonstrationens upplösning. Carina är en av sju anställda på ridklubben och är – naturligtvis – en av de som påverkas av en eventuell nedläggning av Färgelanda Ridklubb.
Carina Albertsson, demonstrerade för Färgelanda Ridklubb

Carina Albertsson, demonstrerade för Färgelanda Ridklubb

– Fantastiskt att så många kom! Jag tycker att det var en hoppfull stämning med hejarramsor som ljöd hela tiden. Vi lämnade över namnlistor och flera personliga brev till politikerna. Kommunfullmäktiges ordförande Kerstin Fredriksson (S) kunde dock inte ge några konkreta löften till demonstranterna. Hon pekade främst på det omöjliga i att kommunen skulle kunna gå in och medfinansiera ett köp till överpris. Ett litet hopp gavs dock när hon till tidningen Bohusläningens reporter sa: – Skulle det visa sig att priset i själva verket blir ett annat då… Färgelanda Ridklubb har cirka 300 medlemmar och sysselsätter sju personer. Anläggningen består av två stall, ett ridhus, en paddock, betesmark och två bostadshus. Läs mer om kvällens demonstration på Bohusläningens webbplats. Text: Anna Carlsson-Käck Foto: Carina Albertsson

”Ursäkta, men var är latrintömningen?”

När en GPS visar vägen, när tre tanter hamnar på ungdomscampingen och när latrintömningen inte finns. Det årets Falsterbo-resa glömmer vi aldrig. – Jag har bokat plats på campingen åt oss. Jättebra blev det! – Okej, och det är den vanliga campingen där vid Falsterbo, frågade jag misstänksamt. Lediga platser så där nära inpå finalhelgen…? – Absolut! Kicki Två var tvärsäker. [Har man två stycken nära vänner som envisas med att båda heta Kicki får man liksom döpa om dem. Kicki Ett och Kicki Två. Döpta i den ordning jag lärt känna dem. På denna resa var både ettan och tvåan med.] Så en torsdag eftermiddag i början av juli hängde vi husvagnen på bilen och styrde kosan mot Falsterbo Horseshow. Solen sken, fåglarna kvittrade och vi var taggade! Efter fikastopp i Halland närmade vi oss Skåneland och undertecknad började fundera på lite mer exakt hur man kör in på den där familjecampingen. Den som besökt Falsterbonäset förstår vad jag menar; smalt och trångt och under den stora hästfesten dessutom fullt med folk. Vem vill tvingas vända på en trång villagata med en sex meter lång husvagn plus bil då liksom? Inte den här chauffören i alla fall, det vill säga jag. – Det är inga problem. Kicki Två har knappat in adressen på GPS:en, sa Kicki Ett och lutade sig lugnt tillbaka i baksätet. Redan i rondellen på väg in mot Falsterbo började jag ana oråd. Magkänslan sa att något var fel… – Men jag lovar. Nu ska vi ta höger, sa Kicki Två och stirrade på GPS:en. Jag gjorde som jag blev tillsagd och fick dessutom hjälp av snälla funktionärer som av någon obegriplig anledning vinkade in oss till huvudentrén på tävlingsområdet… Jomen tjena! Där anfölls vi av ett myller av folk eftersom dagens sista klass just hade avslutats och nu skulle alla hem. Oh My God! Förutom ungefär trehundramiljarder människor till fots kryllade det även av cyklister, taxibilar och en BUSS. (Kan hända att jag överdriver liiite men ni förstår känslan?) Och här skulle jag alltså vända… På en femöring helst. – Ööööhhhh, flickor! Hjälp, ta och styr upp det här nu! Bra vänner tar tag i saker och ting omedelbart! Kickisarna dirigerade om både folk och fordon så jag fick plats att backa runt ekipaget och plötsligt var vi på rätt köl igen. Vete fasen hur det gick till. En något överförfriskad herre stoppade in huvudet genom min nervevade ruta och flåsade något om att ”det där gjorde du djäääävligt bra”. Tyckte faktiskt jag också. 🙂 Även om det nog mer handlade om tur än skicklighet. Jättekonstigt Nytt försök att ta sig till campingen. På väg mot det som tycktes vara receptionen – en alggrön, äggformad husvagn med en handskriven skylt – passerade vi ett område som kändes mer som utkanterna av festivalområdet i Roskilde än som en camping för tanter i sina bästa år. Vi tittade på varandra. – Känns konstigt, sa Kicki Ett. – Jättekonstigt, sa Kicki Två och gick och ställde sig i kön till det gröna ägget. Hon tryckte krampaktigt handväskan mot bröstkorgen, med båda händerna för säkerhets skull. – Skumt ställe, mumlade vi och då slog det mig. Tanterna hade bokat in sig på ungdomscampingen! Gapskrattandes tog vi oss till vår anvisade plats där jag efter ett par försök mellan grushögar, tältsnören, träd och stubbar äntligen fick vagnen på plats. Puh! Nu var jag definitivt förtjänt av ett glas vin! Närmsta grannarna, ett gäng coola cowboys sittandes på rad utanför sin jättestora gooseneck trailer, tyckte dock att det lät snålt: – Dööö, bruden. Du har förtjänat en hel låda! Och vem är jag att förneka något sådant? [rodnar klädsamt] Det blev några sköna dagar där vi förutom bra tävlingar, go stämning och massor av skratt även fick prova på att…

  • …frampå småtimmarna bli väckta av blinkande blåljus, polispiket och ridande poliser två meter från vår husvagn. Att vi trodde att det var disco behöver man ju inte prata så högt om…
  • …bli totalt utskrattade av en liten finnig fis när vi frågade efter öronproppar i ”kiosken”.
  • …försöka uträtta det man ska på dass utan låsbara dörrar. Gav upp och nyttjade husvagnens toa istället.
  • …kånka runt på ovan nämnda toas bajs- och kisskassett några varv bland festande ungdomar inne på campingen i jakt på en latrintömning.
  • …till slut släpa in sagda bajs- och kisskassett på damernas för att tömma i en toalett eftersom latrintömning saknades. (Föreställ er tre tanter på – då! – 40+ släpa in en låda kiss och bajs bland cirkus 150 hysteriska tonårstjejer som gör sig vackra inför lördagskvällens party…)

Så det kan bli. Tänk om Kicki Två inte hade lyckats boka in oss på ungdomscampingen? Och tänk om campingtoaletterna hade haft dörrar med fungerande lås? Eller om GPS:en hade visat oss rätt direkt? Tänk så mycket roligt vi hade missat då! Och kanske hade Kicki Två och jag fått leva i ovisshet om vad en kaffe med äsch är för något. (Kicki Ett, du är ett under av kunskap!) Det var dock tre rätt trötta tanter som lämnade Falsterbo det året. Men glada! Tror minsann att det snart är dags för en repris! // Text, foto och fotomontage: Anna Carlsson-Käck PS: Den som i kommentarerna först kan förklara vad en kaffe med äsch är, dess ursprung och hur det fungerar, lovar jag att skicka lite äsch till. 🙂 Deltagande på ovan nämnda resa samt till dem närstående får inte delta i tävlingen. Puss!

10 års jubileum med tillbakablick på Falsterbo Horse show

Min firma firar 10 års jubileum i år. Det har helt otroligt gått 10 år sedan startade jag i egen regi. Under dessa år har jag fotograferat massor av hästar. Egentligen är jag inte nostalgisk men en liten titt på vad som hände för 10 år sedan kan ju vara på plats. Vi börjar med Falsterbo Horse Show. 2006 var ett VM år. Så Falsterbo var en av de viktigaste tävlingarna inför VM:et som gick i Aachen. Italien vann Nationshoppningen och dessa svenska ryttare red i laget (tror jag iallafall). Känner du igen dem? italien_LG peder_LG peter_LG rolf_LG royne_LG På fältet reds teamchasing och galopp galopp_LG På dressyrbanan tävlade bland annat Patrik Kittelpatrik_LG Mer tillbakablickar kommer   text&bild Lotta Gyllensten /lottapictures    

Låt oss lära av varandra

Jag har aldrig förstått mig på den smutskastning som sker mellan olika hästvärldar. Vad är det som säger att den ena världen är bättre än den andra? Nä, ta vara på russinen och njut av det vi har gemensamt istället – kärleken till hästen. Jag är skogsmulleryttaren som blev dressyrnörd och som nu också rider mycket tillsammans med westernryttare, både på bana och i skog och mark. Det fungerar alldeles utmärkt och jag har lärt mig massor! Att umgås och lära över disciplin- och hästvärldsgränserna behöver inte vara så komplicerat. Om man bortser från den rena trevlighetsaspekten i det hela – för det ÄR trevligt att umgås med hästiga kamrater! – så har vi mycket att vinna om vi bara vågade tänka lite mer gränsöverskridande. Och det gäller oavsett om vi pratar dressyr, hoppning, western, islandshästar, akademiskt, körning osv. Plocka lite kunskap här och lite tips där. Sålla bort det som inte funkar för just dig men förkasta inte en hel värld av kunskap! Prova! Var lite ödmjuk! Jag tycker inte om allt som westernvärlden har att erbjuda likväl som westernvännerna förmodligen förkastar en del av det jag står för i min dressyrsadel, men vi gillar varandra ändå. Jag har svårt att se motsättningen? Okomplicerat och vänligt Trygga hästar, go stämning och härlig kamratskap. Så ser den westernvärld jag upplever ut. ”Hej! Vad kul att du vill vara med! Jaha, du rider klassiskt. Spännande! Välkommen till oss!” I den klassiska världen, där jag huvudsakligen befinner mig, är det tråkigt nog men uppriktigt sagt inte alltid lika vänligt och öppet… Fördomarna och de förutfattade meningarna är ofta generande tydliga. Så knasigt. För visst har vi olika sätt att nå våra mål och visst är det mycket som skiljer oss åt men det är ju trots allt så mycket mer som förenar oss. Hippsons nya bloggare, unghästutbildaren och dressyrryttaren Malin Singelsö, har fattat grejen. Läs här om hur hon tar hjälp av den akademiska ridkonsten för att finna avspänning och lugn tillsammans med sin häst Driver. Text: Anna Carlsson-Käck Foto: Anna Carlsson-Käck och Johanna Larsson

Alltihop tack vare en Häst

Lucky

Med Lucky vågade jag prova allt – till och med fälttävlan.

Nostalgiinlägget här på Equestrianwords för en tid sedan fick mig att börja fundera. På min egen hästbakgrund och den krokiga väg som lett fram till där jag är nu. Och att det blev som det blev är en Hästs ”fel”. I slutet av 80-talet gick jag hästskötarkurs på Strömsholm, på den tiden var det en 12 veckors kurs. Jag gick den för att komma bort från en jobbig ex-pojkvän. Väl hemma igen stod jag ut ett tag sedan ville jag iväg igen. Jag svarade på en annons om hästskötare/ridlärare i tidningen Ridsport och hamnade i Kristianstad hos Anders Normann. Min plan hade alltid varit att bli dressyrryttare, jag var, och är, livrädd för att hoppa. Det blev lite besvärligt då Anders visade sig vara hoppryttare.
Lucky i sina glans dagar. Tror att detta är vid SM tillsammans med Anders Wemlerth, de blev trea. Foto: Krister Lindh

Lucky i sina glans dagar. Tror att detta är vid SM tillsammans med Anders Wemlerth, de blev trea. Foto: Krister Lindh

Hos honom fanns hästar som gick de allra högsta klasserna, en av dem var Lucky Venture – en häst med internationella meriter, mästerskapsmedaljer och som kunde hoppa hus – jag vet, enda gången jag hoppat hus var med just Lucky. Efter en tid i Kristianstad återvände jag hem. Saknaden efter min favorithäst på anläggningen var stor. Söta ridskoleelever satte rosetter om tagel de tagit från Luckys svans och skickade hem till mig. Jag försökte glömma mitt livs kärlek på fyra ben. Hästen som älskade att man kliade honom på tungan, som älskade att bära saker och som hade en personlighet som få. Inte kan en medioker ridskoleryttare och asfaltsbarn från Majorna i Göteborg köpa en sådan häst. Men så efter ett halvår ringer telefonen. Lucky hade opererats för kissing spines, prognosen var oklar, konvalescenstiden lång och därför ville man ha bort honom. Jag var ung och blond, de sa att de ringde mig för att de visste att jag aldrig skulle sälja Lucky eller pressa honom att göra något han inte skulle klara av. Jag har många gånger tänkt att det kanske istället tänkte att ”vem är korkad nog att köpa en kass häst och även skriva under papper på att den är kaputt? Kanske den där blonda bruden från Göteborg, vi testar”. Ja, jag köpte honom! Ja, jag skrev på ett papper att jag var medveten om att han kanske inte skulle hålla och att köpet inte gick att häva! Ja, jag kanske betalade lite väl mycket för honom! Men det var det värt, flera gånger om.
Lucky2

Tänk att man kan sakna någon så – min allra bästa vän – du fattas mig.

Lucky blev bra. Nästan allt jag kan om ridning har jag lärt mig av honom. Härom året var hans tidigare medryttares uppfödning i final i avels- och sportchampionatet, när hon i ett sms skriver att hon aldrig hade varit där om det inte var för Lucky då rann tårarna. Jag har fortfarande svårt att prata, eller för den delen skriva, om Lucky utan att tårarna rinner. Det går ofta bra men ibland, som just nu rinner tårarna för min kind. Jag fick 15 helt fantastiska år med min bruna kärlek. Jag fick vänner för livet tack vare honom. Jag gav aldrig upp hästintresset tack vare honom. Att jag sitter här idag och kan arbeta heltid med min sport är tack vare honom.
En bild som symboliserar så mycket (kanske främst ungdomlig dumhet, idag är hjälmen alltid på). Här är Lucky tillsammas med Håpan. Håpan och Lucky blev bästisar och jag och Håpans matte goda vänner. I dag är jag ridsportjournalist och Håpans matte vd på SWB. På Håpan sitter Lotte, som jag träffade på Strömsholm. Lotte blev en av mina allra bästa vänner och är så än i dag – allt tack vare hästarna.

En bild som symboliserar så mycket (kanske främst ungdomlig dumhet, idag är hjälmen alltid på). Här är Lucky tillsammans med Håpan. Håpan och Lucky blev bästisar och jag och Håpans matte goda vänner. I dag är jag ridsportjournalist och Håpans matte vd på SWB. Tror ingen av oss kunde ana det då – när vi mest famlade efter någon sorts vuxenliv där hästarna fick plats. På Håpan sitter Lotte, som jag träffade på Strömsholm. Lotte blev en av mina allra bästa vänner och är så än i dag – allt tack vare hästarna.

För mig symboliserar Lucky allt det som är så fantastiskt med vår sport. Vi håller på med det här för kärleken till hästarna. Med mycket jobb och lite tur kan man lyckas. Jag ville aldrig bli någon elitryttare men jag ville vara kvar i sporten. Tänk att man kan jobba som journalist (mitt drömyrke) och få skriva om hästar på heltid – det är fantastiskt. I hästsporten får alla sorter plats och kärleken till hästarna skapar vänskapsband och professionella band – relationer som varar hela livet. Lucky är mitt livs kärlek, såväl bland två- som fyrbenta, och jag har honom att tacka för nästan allt. //Annika Grundberg (Och hur gick det med dressyrplanerna? Efter alla år har jag hamnat rätt. Med nuvarande häst har jag nu, i alla fall för stunden, lagt ner hoppningen och går ”all in” på dressyren. Och jag har fuskat tidigare, i min och Luckys enda start någonsin i dressyr blev det rosett)

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑