Pållen är på gång, bara Ryttaren hänger med.

Pållen är på gång, bara Ryttaren hänger med.

Äntligen är det vår. Överallt men allra mest i Skåne där Pållen bor. Vårens härliga solsken är hans favoritväder. För då blir han alldeles guldgul i sina fina sommarpäls och det riktigt lyser från pannlugg till svans. Matte/Ryttaren har naturligtvis blingat upp honom, så säger hästmodet just nu, men Pållen gillar bäst den naturliga looken. Men det är ok ändå. – Låt henne hålla på med bling hit och bling dit, är hans mening. – Om blinget gör henne gladare och lugnare på tävlingsplatsen, ja, då ställer jag upp! Det har varit en hel del tävlingar i vår. Pållen har inget emot det, han gillar ju att visa upp sig och väcka uppmärksamhet och till och med en liten smula avundsjuka där han drar fram. – Men ibland kan jag bli lite, lite irriterad. Jag gör ju grovgörat men motprestationen är ju att Ryttaren fixar programmet. Jag vet ju inte var det är någon sorts vändning, springa på tvären eller stå still. Det är verkligen inte min avdelning. – Och när de där domartyperna blåser i någon sorts visselpipa, ja då vill jag gärna slänga ut ett bakben för att visa Ryttaren att nu är det skärpning som gäller. Det blev fel väg på näst senaste tävlingen. Pållen svär sig fri från allt ansvar men har sina misstankar om orsaken: – Någon snygging på läktaren i kombination med slarv med läppglansen. Det är fler än min Ryttare som tappat koncentrationen på grund av detta. Men säg inte att det kommer från mig. Senaste tävlingen var på Ribersborg i Malmö. Härliga banor, mycket folk, annorlunda miljö från de vanliga ridhusen och så Tränaren på plats. – Ja, han dök plötsligt bara upp, säger Pållen. – Han brukar ju mest hänga i Florida och så, har i alla fall jag hört. Men nu stod han där och kollade. Blev ganska nervös faktiskt. Den här ”gubben” har ju varit med ett tag, här kan man inte fuska i hörnen, han ser allt.
Kompiskonkurrenten visar sin fina stil.

Kompiskonkurrenten visar sin fina stil.

Men en klass, medelsvår B4 eller vad det nu heter, kunde jag väl fixa. Det var bara det att en kompis skulle gå samma klass. Kompis och kompis, vi hälsar när vi träffas, det är väl inte mer. Han har samma färg som jag och kan också gå på tvären så att domarna faller i trance. Kompiskonkurrent, Tränaren och så Ryttaren – det var en del att hålla ihop. – Dessutom har jag svårt att förstå det här med galoppombyten. Inte att utföra dem, det är lätt som en plätt. Men varför? Galopp är väl galopp, de snabbaste sättet att ta sig fram mellan två punkter. Ryttaren och jag har lite olika uppfattning om detta men jag gör som hon säger. Än så länge. – Nåväl, jag gjorde vad jag skulle och lite till, Ryttaren hängde på och ja, det kändes bra ända in i halt och hälsning.
Tja det gick ju vägen. Kompiskonkurrenten etta och Pållen tvåa.

Tja det gick ju vägen. Kompiskonkurrenten etta och Pållen tvåa.

Hyfsade poäng också men den här gången fick jag vika mig för Kompiskonkurrenten som vann. Han har i alla fall rätt färg. Men helblå rosett är snyggt det också. Nästa gång så… Är faktiskt lite sugen på att höra Nationalsången också. Det där Falsterbo – vad ska man göra för att få starta där. Skicka meddelande ni som vet!!! Vårhälsningar från Pållen