Månad: februari 2016

Årets första elittävling i hoppning

victoria_LGw Victoria Wallenstam vann årets första 1.50 i Sverige. Grattis säger vi!

Inspiration inför årets lagtävlingar

Andy_LGw-2 Knökfullt var ordet när Skånes Ridsportförbund och Skåneidrotten drog igång vårens tävlingsträffar i Malmö i mitten på februari. Här samlades ponnyryttare, föräldrar och lagledare för en gemensam start på årets tuffa tävlingssäsong. Veronica Åkerström, som bland annat jobbar med utbildningsfrågor i distriktet, inledde mötet där alla verkade vara rejält på hugget och där anteckningsblock och pennor var i full gång från start. Alla lag som ska vara med i vårens olika ponnyserier, ska också vara med på en av de tre träffar som arrangeras. Undantag är deltagre i Ponnyallsvenskans hoppning och Ponnyallsvenskans dressyr, elit. Flera av de deltagarna var dock på plats på mötet i Malmö, det här ville man vara en del av. Andy_LGw Inte minst Andy Swärds föreläsning om prestationsmiljö och värdegrunder. Andy är certifierad coach och har arbetat mycket med just ridsportens utövare. Från internationella hoppstjärnor som Jessica Kürten och Luiziana Diniz till ungdomar som vill vidare i sin sport. Han har också haft egna döttrar i ponnysporten och varit engagerad ”ponnyförälder”. Andy_LGw-4– Hur mycket tid lägger vi ner på våra mobiltelefoner, våra Ipads, instagram och twitter. Inledningen fick den unga publiken på alerten direkt och det var en hel del mobiler som stoppades undan. Nu skulle man lyssna ordentligt -DFT – vad är det? -Jo, fortsatte Andy, det är Det förändrade tillståndet, dvs det som infinner sig vid till exempel en tävling -Man kan ha full koll på träning, på förberedelser, inan man åker till tävlingsplatsen. Väl där förändras tillståndet. Kroppen lever sitt eget liv, nervositet och stress sätter in.Men det finns hjälp -Lägg fokus på det ni ska göra. -Skapa de goda dagarna. Det är inte lätt. Andy tog upp kända diskussionsexempel mellan ryttare och föräldrar som kan skapas på en tävlingsplats. Att de flesta i publiken varit med om sådant märktes tydligt. Mammor och pappor fick lite sneda blicka och miner från ryttarna. -Jobba på att helt enkelt taq bort DFT, ta djupa andetag, andningen är superviktig när du ska fokusera och prestera. Andy Swärd visade också upp Fokusprofilen, rent grafiskt.Har man fokus på andra, på förändring, på kontroll, på resultat. Och hur jämkar man ihop det här inom en ”ponnyfamilj”? Vilken sorts människa man är, hur man vill att det ska fungera. Något som väckte glada fniss hos publiken. Andy_LGw-3 Några viktiga saker att ta med sig och träna på är, enligt Andy Att : -våga styra processen -skapa förutsättningar -undvika att älta, gjort är gjort -undvika att vardagsgnälla -undvika att kritisera -imponera på sig själv, att helt enkelt prestera för de osynliga -lägga fokus på rätt prestation -ha tålamod -vara glad för andras framgångar -omge dig med positiva intryck -omge dig med kompetens -Var gärna avundglad, menade Andy. Inte det negativa avundsjuk utan gläds med andra och ta deras framgång som en sporre för dig själv. Mycket att tänka på för alla som var med men som Andy avslutade; -Det är en fantastisk upplevelse att få vara med och tävla, en helt underbar tid för alla inblandade, ta vara på den. Tiden går så fort. Veroncia Åkerström kom sedan igen och berättade lite om ridsporten i Skåne och i stort. Detta fantastiska engagemang i den unika sport där alla kan vara med på lika villkor. Att man satsar på tre olika möten i Skånedisktriktet är unikt, inget annat distrikt har gått ut så stort. Mötet i Helsingborg var minst lika välbesökt och uppskattat som det i Malmö. När detta skrivs återstår mötet i Kristianstad. Men att döma av förhandsintresset blir det lika stort. Andy Swärd har ett mantra som han gärna lär ut och som även publiken i Malmö fick ta del av; GSHTGP, dvs good shit happens to good people. Så är det nog. Förutsättningarna för goda resultat för alla ponnyryttare som strax ger sig ut på tävlingsbanorna är väl efter den här kickstarten extra goda i år!   Text:Eva Österlund Bild:LottaPictures          

Fantastiskt minne av ishästarna från Ladoga

Ishäst 2 De ryska kavallerihästarna flydde den brinnande skogen där finländarna försökte överfalla ryssarna. Enda flyktvägen var ut i sjön, Ladoga. Där stod de allihop, tusen hästar, i kanten av det finska fortsättningskriget i början på 1940-talet. På natten kom isvindarna och sjön frös till ordentligt. De dog allihopa, bara alla dessa hästhuvuden syntes ovanför isen. Ishäst 1 En av hundratusentals historier om fasanfulla händelser under det andra världskriget. Nedskriven i en bok som kom ut redan 1941. Författare är journalisten och krigskorrespondenten Cuezio Malaparte. För flera år sedan fick konstnären André Prah höras talas om ishästarna, han läste boken och visste direkt att det här ville han arbeta med, ge ett uttryck för. I lördags, den 20 februari fanns hans ishästar på plats på Höganäs museum. Andre Prahs hästar är skapade av trä han hittar på stränderna. Alla har de olika uttryck. En del av dem har redan resignerat inför döden som snart ska komma, andra kämpar fortfarande och höjer huvudet så högt det går. Ishäst 4 Arbetet med ishästarna betyder oerhört mycket för André Prah. Han vill visa det lidande som alla krig innebär. – Jag är född i Slovenien som ockuperades av tyskarna, berättar han i Lokaltidningen. Min pappa var officer och flydde så småningom. Vi kom till Sverige 1944. Det är mäktigt att se gruppen av 87 hästar som just nu finns i Höganäs, mäktigt och sorgligt. De uttrycker alla skräck, lidande och det här är ingen saga med ett lyckligt slut. Men det är en fantastisk känsla där i museirummet. Hedrandet av dessa djur som var med i kriget känns viktigt, en känsla besläktad med den man får vid ett monument i London som också har djur i krig som tema. Ishästarna från Ladoga finns i Höganäs fram till och med den 10 april. Åk dit! Text och foto: Eva Österlund  

Jägare med känsla för djur

Kombinationen jakt och häst blir alltmer populär och det är kvinnorna som går i täten. Kurser fylls snabbt och alltfler tar den eftertraktade jägarexamen. jakt_LGw-3 – För att man bryr sig om djuren. – För att man ska äta kött från djur som haft det bra i livet. – För att man i ett nödläge ska kunna avliva en egen, kanske svårt skadad häst. – För att man antingen är vegetarian eller jägare. Åsikterna är många hos jägaraspiranterna som samlats hos Britta Simberg på häst och jaktgården Hilley House utanför Munka Ljungby i nordvästra Skåne. jakt_LGw Britta har själv jagat i drygt 40 år och har också i många år låtit alla intresserade ta del av hennes kunskaper. – När jag började med jakt var det ytterst få kvinnor som hängde med i jaktlagen, de flesta var hemma och lagade till det som männen sköt. Britta Simberg hade dock några kvinnliga kolleger och de bildade snabbt gruppen ”Raggsockorna” det första organiserade jaktsällskapet för kvinnor. jakt_LGw-4 Hon har enorma kunskaper om natur, jakt och viltvård, om det etiska perspektivet och vilka lagar som gäller och hur utveckligen i jaktvärlden ser ut. – Var tionde minut sker det en viltolycka i Sverige, påpekar hon. Kursen har varit en distanskurs och nu hade alltså gänget samlats för att göra ett visst antal prov, både teori och praktiskt. Vad som verkade ligga det här gänget väldigt varmt om hjärtat var just den etiska delen. Att man måste komma ifrån djurfabrikernas kött, att djur ska ha det bra så länge de lever och sedan avlivas på bästa möjliga sätt. I sin egen miljö. Och ätas upp naturligtvis. Att vilt, lagat med kärlek och kunskap är olagbart var alla överens om. – Alla som har hästar eller djur överhuvudtaget, är väl mycket medvetna om liv och död och att alla djur är lika mycket värda, menade en av deltagarna. jakt_LGw-5 jakt_LGw-2Anette Holst var med på kursen som medhjälpare till Britta Simberg, och hon berättade att det inte är helt enkelt att skjuta trots kunskaper och jägarexamen. Men när till exempel vildsvinet dyker upp framför dig i skogen, ja då gäller det att våga och att vara snabb. – Det tog ett tag, det var skakigt i början och jag kan fortfarande bli väldigt nervös. Samtidigt som det är fantastiskt att komma ut i naturen. Anette hade också tagit med sig ett vildsvin som hon nyligen skjutit och här fick kursgänget prova på att flå djuret och att ställa alla sorters frågor. Direkt efteråt var det dags att gå jaktstigen. En slinga i naturen där olika djur var listigt utplacerade och väntade på att bli upptäckta. Frågor om vapenhantering, hur man uppskattar ett avstånd och allmänna frågor om jakt och djurvård fanns också med hela vägen. Inte helt enkelt upptäckte de blivande jägarna. De blev dock godkända allihop! jakt_LGw-6 jakt_LGw-7 jakt_LGw-8 jakt_LGw-9 För alla som vill veta mer om kurserna på Hilley House, gå gärna in på www.hilley.se Text: Eva Österlund Foto:LottaPictures

På historiska ridstigar i London

Att rida i Hyde Park i London är inget för den som hyser en dröm om att få utföra de högre skolorna sittandes på tjusiga hästar i den världsberömda parken. Men nöjer du dig med att få känna dig mycket engelsk, känna doften av häst och samtidigt få rida längs historiska vägar, ja då ska du absolut ta en ridtur i Hyde Park! Är du i London och vill rida i Hyde Park gör du det hos anrika Hyde Park Stables på 63 Bathurst Mews. Hyde Park Stables erbjuder såväl entimmasturer i parken som ridlektioner, både privata och i grupp. Här finns även två anlagda ridbanor för mer organiserat lektionsridande och möjligen kan det bli tal om de högre skolorna där. Man välkomnar alla ryttare, både nybörjare och mer erfarna ryttare. Hyde Park Stables etablerades för ett fyrtiotal år sedan och ligger inklämt mellan Sussex Place och Bathurs Street. Stället är inte helt enkelt att hitta och till och med den taxichaufför som tog mig dit hade svårt att komma rätt. När man väl är på plats är det fortfarande svårt att förstå att det faktiskt är ett stall man kommit till. Bathurst Mews är en söt bakgata kantad av tvåvåningshus och pelargoner. Husen inrymmer mestadels bostadslägenheter men bakom några av dörrarna i bottenvåningen har invånarna fyra ben, man och svans och gnäggar. Stallet är från 1830-talet då det var mer vanligt att ha häst än bil. ”Mews” betyder just ”stallgård” eller ”länga som ursprungligen varit stall”. Om du i London finner en adress med namnet ”mews” kan du alltid vara säker på att det någon gång har funnits hästar där. Hyde Park Stables erbjuder ridning året om. Under högsäsong rids hästarna upp till sex entimmaspass om dagen. Inte en hage finns i sikte och mellan passen ställs de därför helt enkelt in i sina boxar eller spiltor. Det är dock inte många minuter de blir stående under dagen, åtminstone inte under högsäsong. Hästarna får rejäla vilopauser ute på landet i stora hagar så snart de visar tecken på att eventuellt må dåligt. Och oavsett vad kommer samtliga hästar ut på ett par månaders sammanhängande bete under året. En skön sommarmorgon för några år sedan provade undertecknad att rida i Hyde Park, en ridtur som dokumenterades i bild och text för tidningen Hästmagazinet. Nedan följer ett utdrag ur det reportaget. Vi kommer in i texten just som den svenska ridinstruktören Sara Henriksson, som då arbetade hos Hyde Park Stables, berättar om verksamheten och samtidigt förbereder en häst åt mig. [slideshow_deploy id=’8503′] Utdrag ur reportage i Hästmagazinet: – Det är jättemycket att göra så här års. På sommaren är det full snurr, helt vansinnigt. Det blir betydligt lugnare under vinterhalvåret och det är också då som vi hinner jobba med hästarna och utbilda dem en smula, berättar Sara och sadlar en söt Irish Cob med det engelskklingande namnet James. Det är han som ska ta mig runt Hyde Park under en timme. Sara följer med på en ståtlig herre av okänd ras och innan vi ger oss ut i London-trafiken knäpper Sara på ett grimskaft i James ena bettring och tar mig ”på släp”. – Vi gör alltid så här innan vi kommer in i själva parken, säger hon urskuldande och tar täten ut genom porten. James och jag lommar efter och jag märker ganska snart att den stora cobben är totalt skänkeldöv. – Tyvärr är de flesta hästarna som gått här ett tag ganska tråkiga att rida för den som är van ryttare. Hästarna kopplar på autopiloten och vem kan egentligen klandra dem, menar Sara. Autopilot eller ej, det är en häftig känsla att till häst kryssa fram mellan bilar och motorcyklar mitt i Londons morgontrafik. Sara rider ett par steg rakt ut i gatan, gör stopptecknet och jag förundras över att bilarna faktiskt stannar och att hästarna inte ens viftar på öronen åt den livliga trafiken. Efter knappt fem minuters skritt är vi inne i ett grönskande Hyde Park och har mer än 8 kilometers sandad ridväg framför oss. Sara tar bort grimskaftet och om än något oengagerat så svarar plötsligt den sömnige James på mina hjälper. Det blir till och med en hyfsat samlad galopp på ökända Rotten Row. Vår ridtur går utefter the North Ride och the New Ride. Det glittrar i The Serpentine Lake och då och då möter vi fler ryttare som alla hälsar med en nick och ett artigt ”good morning!” eller ”nice weather for a ride” och liknande fraser. Morgonsolen strilar genom trädkronorna och jag känner mig som om jag befinner mig mitt i en roman av Jane Austen. En timme går fort och allt för snart ser jag bilarna på Bayswater Road skymta mellan träden. Vi rider igenom Victoria Gate och ut i trafiken igen. Den här gången får jag och James klara oss utan ledtygel men för säkerhets skull håller jag mig tätt bakom Sara. James starka hovar klapprar mot asfalten och det ekar mellan husen när vi skrittar in genom porten till Bathurst Mews igen. Utanför stallet råder det full aktivitet. Jag hinner knappt sitta av förrän nästa ryttare har satt upp på James. Inom några minuter ser jag hans breda bakdel försvinna ut mot Bathurst Street med den andra av dagens sex inbokade ryttare i sadeln. Än återstår många arbetstimmar för James och hans fyrbenta kollegor i stallet. Alla ser ut att må bra men även om jag själv just njutit av en härlig tur i Hyde Park, kan jag inte låta bli att fundera över om detta verkligen är ett värdigt hästliv? // Anna Carlsson-Käck Fakta

  • Att rida hos Hyde Park Stables en timme kostar från £85.
  • Du får inte rida ensam utan personal från stallet.
  • Åldersgränsen är 5 år och viktgränsen 80 kilo.
  • Ridhjälm och ridskor går bra att låna på plats.
  • Förboka din ridning för att vara säker på att få rida.
  • Du betalar din ridning i förskott.
  • Läs mer på www.hydeparkstables.com.

Hästar nästan jämt

2015-08-29_JC_LG-136                       Livet handlar inte bara om hästar. Fast när det gäller hästmänniskor så vet jag inte:-) Det mesta kretsar kring hästen. Även när det gäller en av livets stora dagar, bröllopsdagen. Är du hästtjej eller kille så får hästen gärna vara med på bröllopsbilderna. Men även för andra så är hästen en fin del av dagen. Håller ni på att planera ert bröllop? Kom och besök mig i samband med Bröllopsmässan i Malmö 6-7 februari i Slagthuset. Monter C3:02, LottaPictures. webbrollop_LGw                     webbrollop_LGw-2                           daniel_yumi_LG-65                       Micke_Gabbi_LG-133

Med fyra hovar i backen

Snö, is och halka. Den tog tid på sig i år men till slut kom den; snön. På sina ställen har den både kommit och gått. Men man vet aldrig när den kommer tillbaka. Vi har träffat en hovslagare och pratat om hästens vinterdäck – isbrodden. Att brodda är nödvändigt för den ryttare som vill kunna njuta av vinterföret. Men hur roligt är det – egentligen? Förfrusna fingrar, såriga knogar och ömmande ryggar… Men det finns sätt som förenklar och gör vardagsridningen smidigare. Ett är att helt enkelt låta broddarna sitta kvar hela tiden. – Har man hästar som fungerar bra tillsammans i hagen tycker jag absolut att det är ett alternativ. Det är minst lika viktigt med fäste i hagen och på vägen till och från, säger hovslagaren Peter Andersson från Orust. Vilka broddar ska man välja? – Det lönar sig kvalitetsmässigt att välja svenskt. Jag rekommenderar den lite rundare elitbrodden med en fals mot skon. Den är något dyrare men är i gengäld mycket slitstark och kräver ingen styrka när du drar åt den. Rent generellt kan man säga att ju billigare brodd, desto hårdare ska de dras. Hur många brodd ska man ha? – Om du mest rider på slätt underlag, eller har hästen i en plan hage, räcker det med två traktbroddar. Är det backigt bör du ha fyra. Men ta bort tåbrodden bak innan du släpper ut i hagen, annars riskerar du balltramp fram. Vid körning har man alltid fyra brodd i varje sko. tipsFler och fler hästägare får upp ögonen för ”guldskon” med sex eller fyra inbyggda broddar. Det finns de hovslagare som inte gillar guldskorna eftersom de är både svårriktade och svårplanade, men Peter tycker om dem: – Skon är visserligen lite dyrare i inköp men oerhört slitstark och håller i upp till tre omskoningar. Och den ger ett fantastiskt grepp på snö och is. Det är tungt att brodda men om du placerar hoven i ett benstöd sparar du både energi och rygg. – Det finns specialstöd i olika material men det funkar lika bra med en höj- och sänkbar pallbock från exempelvis Biltema eller Jula. Klä klykan med en gummislang och du har ett jättebra hjälpmedel. Vad ska man annars tänka på när man broddar? – Rensa broddhålet ordentligt. Använd en renstapp, en söm av större modell eller en liten skruvmejsel. Gör rent hela vägen ner i botten mot hoven. Skruvar du ner en sten under brodden har du snart en stengalla. Gänga om med en gängtapp om det behövs. Skruva i brodden rakt. Backa den ett halvt varv och känn efter att den sitter bra, tipsar Peter. Text & foto: Anna Carlsson-Käck Artikeln har tidigare varit publicerad i Tidningen Ridsport   &nbsp

Tufft att höra sanningen ibland

Morris_LGw Hur pedagogisk och sanningsenlig är just din tränare? Är hen en sådan som mest ropar ”braaaaaaa där” hela tiden, ”preeeeeciiis så” eller är hen mer pang på – stenhård kritik, några få ljusglimtar eller den svarta rullgardinen ner direkt. Det finns lika många metoder att lära ut som det finns tränare. Vi som har några år på nacken minns ”styckjunkarmetoden” det vill säga peka med hela handen, gör som jag säger, kämpa på även om du har blodsmak i munnen och din rumpa aldrig kommer att återhämta sig. Men vi kämpade på och jag tror inte vi kände oss speciellt kränkta av behandlingen, för visst vi lärde oss även om det var ”the very hard way”. Idag kan det vara annorlunda. Det är svårt att ta till sig kritik och att i den hitta det som är bra, det som är utvecklande. För visst vill man helst hoppa av hästen och smocka till tränaren samtidigt som man innerst inne vet att hen har rätt. Legendaren George Morris, OS-hoppryttare och supertränare, är känd för att vara ganska så vass emot sina elever oavsett på vilken nivå de är. Det är roligt, det är elakt, eleverna blir utpekade inför ett glatt gäng på läktare världen över, men han har inte haft någon brist på elever under årens lopp, den gode Morris. För mitt i det vassa finns också kunskapen. En god elev märker det direkt och kämpar på och de andra, tja, det är som Morris säger; gör något annat än att rida. Pseudonymen Joseph N Silverbjälke regerar på Facebook. Vem är han? Är han tränare? Var bor han? Vad kan han? För mig spelar den gode Silverbjälke i samma division som Morris. Raka besked, inget tjafs, inget inlindat. Ska du hålla på med hästar och ridning, vill du bli bra, är din dröm att rida på de stora arenorna en dag – ja, då måste du träna, även om det svider både här och där. Här kommer några utvalda citat från Equestrianwords favoriter, George Morris och Joseph N Silverbjälke: Vi börjar med Morris och serverar citaten på originalspråket: ”The best exercise for your riding put down your fork” ”I refuse to even look in your direction until something is done with that pony-tail” When you do something too much too long, it’s called drilling. That’s not a good word with horses If it’s not perfect, it’s ok. We have tomorrow, we have next week. Don’t be excessive with the horse” ”Don’t copy the people you ride against. You have to do better” ”Are you yawning? You dont ride well enough testogel köpa to yawn” ”Is that clapping? I hope you’re clapping for the horse because the rider doesn’t deserve it” ”Go forward people. He who hesitates is lost” ”Maybe lightning will strike and you’ll suddenly will be able to ride” ”If riding were only blue ribbons and bright lights, I would have quit a long time ago” ”You are your first most important teacher. Your horse is your second most important teacher. The instructor standing on the ground is your third most important teacher” Och så, Joseph N Silverbjälke: ”Det finns två sätt att se saker, mitt sätt eller fel” ”Ju längre ifrån mitt tänk du är desto mer fel har du” ”Byt team, inte häst. Det är ju knappast bilens fel när man kör vilse…” ”Har ni gissat att jag tycker hästfolk är ett jävla märkligt släkte så har ni gissat rätt” ”Om jag fick tiotals miljoner om året att satsa på utvecklingen av svensk ridsport skulle jag antagligen satsa mer på svensk ridsport än på egna events och kompisar” ”Tänkte du eller försökte du bara?” ”Att folk blir arga på mig för att de inte vet bättre själva är ingen nyhet” ”Var sak man fattar beslut om får indirekta följder, Man bör se över dessa eller ge fan i att fatta beslut om man inte förstår det” ”Är något av läder är det tvång, är samma sak av ett gammal rep är det frihet” ”Mindre tänk, mer galopp och hjälp hästen vid hinder. 3 grunder = skitsimpelt” Av Eva Österlund

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑