Månad: januari 2016

Hästföretagare efterlyser friskolereform

I ett öppet brev efterlyser tre hästföretagare i Göteborgsregionen en friskolereform inom svensk ridsport. De menar att dagens system är otidsenligt och försvårar för de privata näringsidkarna i branschen – som ofta är kvinnor – att överleva. Man vill se ett samarbete med Svenska Ridsportförbundet, bland annat när det gäller arrangemang av tävling. ”Vi undrar fortfarande vad som hände med näringen när LRF valde Ridsportförbundet som huvudsamarbetspartner?”

”Hästnäringen är en växande bransch i den tätortsnära landsbygden, här finns ca 74 % av alla Sveriges ca 365 000 hästar. Branschen består i huvudsak av kvinnor som företagare på landsbygden. En prioriterad grupp i många sammanhang som idag ändå inte har samma förutsättningar som ideella föreningar. Det är hög tid att hästnäringens aktörer får samma och rättvisa förutsättningar. Dagens situation är otidsenlig. I ett flertal kommuner finns nu fler privata ridskolor än föreningsdrivna. I dag är det inte möjligt för hästföretagare att driva ridskola, ordna tävlingar eller ens ordna kompetensutveckling i samverkan med Ridsportförbundet. Ridsportförbundets system är endast öppet för ideella föreningar. De av Ridsportförbundet utsedda banbyggare och domare vågar oftast inte samarbeta med företag, för att de är rädda att det kan bli problem? På vilket sätt gynnar det näringen? På vilket sätt leder det till fler arbetstillfällen inom hästnäringen?
I Sverige 2016 är inte längre driftsformen avgörande för vem som kan vara huvudman för skolor och sjukhus. Det är få människor som reflekterar över vem som är juridisk huvudman när man går in i ett Apotek för att hämta ut sin medicin, när man går in i en skola eller ett sjukhus. Om hästnäringen ska kunna fortsätta utvecklas som en näring borde Ridsportförbundet genomföra en friskolereform och öppna för fler driftsformer för ridskolor och tävlingar än ideella föreningar. Det är dags att se fler aktörer inom ridsporten som incitament för bättre kvalitet, utveckling och förnyelse. Det är beklagligt att det fortfarande 2016 inte råder samma förutsättningar för företag som föreningar. Inom ramen för LRFs satsning på att utveckla näringen ”LRF Häst” har näringsfrågan runt ridskolor och tävlingar fallit bort. För oss företagare inom hästnäringen undrar vi fortfarande vad som hände med näringen när LRF valde Ridsportförbundet som huvudsamarbetspartner? Under 2015 åkte Ridsportförbundet runt i Sverige tillsammans med LRF och talade med politiker om hästnäringens utvecklingsmöjligheter, dock inte när det gäller ridskolor och tävlingar. I Västra Götaland var inte ens branschföreningen inbjuden.
Det är dags att hästnäringen (oavsett huvudmannaskap) för stall, ridskolor och tävlingar utvecklar en gemensam branschstandard med etiska- och djurhållningsregler, lagkrav, kvalitetskrav, utbildningar, fortbildningar mm som rör branschens alla grenar. I likhet med friskolereformen som genomfördes i Sverige 1992, borde exempelvis öppna jämförelser kunna vara ett utmärkt verktyg för konsumenter inom ridsporten. Det ligger i allas intresse att t.ex etiska regler, kvalitetskrav och lagkrav ska vara styrande för såväl aktiviteter som anläggningar inom hästnäringen.”
Maria Kjellberg, Tjuvkil Mellangård
Maggan Hammarberg, Hammarbergs Gård
Jessica Nordin, Vena Dressyrcenter

Apnea – den osannolika dressyrhästen

”Apnea är beviset på att travare inte behöver bli korv bara för att de inte springer snabbt”, så sa Linnea Rosenberg när jag intervjuade henne. Linnea tävlar medelsvår dressyr med travhästen Apnea. Läs intervjun på Hippson.se.

DUS dagen

Kadrilj från Flyinge under DUS dagenFOTO:LOTTAPICTURES Hoppclinic med Hannes Melin, sitsträning, distansritt, kür med mera. Gänget i DUS, Skånedistriktets ungdomar, hade fått till ett riktigt trevligt program när man ännu en gång bjöd in till Ungdomsdag i Flyinges stora ridhall.   Mycket folk, nästan lika många som när Rolf-Göran Bengtsson var här för några veckor sedan. Ute på parkeringen var det en lång rad bussar. Långväga gäster ville också vara med på Flyinge en sådan här dag. Ridsportens framtid satt på läktarna, mest tjejer förstås och så en hel del mammor och någon enstaka pappa. Och så vi andra som smugit oss med på detta arrangemang som fortfarande är gratis för alla, helt fantastiskt. Hannes Melin inledde med att guida runt i hoppträningens mysterier. Dels red han själv två hästar och så visade han även på ett tredje ekipage hur det ska gå till. Hur man hoppar, svänger, rider emot, tänker och lyckas. Bra? Självklart! Kanske till och med för bra, för fokuseringen bland publiken föll snabbt. Det var liksom roligare att kolla på mobilen, ta selfies, snacka med kompisarna och kolla hur lång kön till fikat var. Synd att inte till hundra procent ta chansen att lyssna när proffsen talar! Men när Flyinges Christina Eghall talade om att sitta rätt, ha balans, påverka – då växte intresset igen. Det här kunde man kanske ta till sig lite bättre än att räkna galoppsprången mot kombinationer. Distansritt kan man ha många åsikter om, helt klart är att de som håller på med detta i Sverige verkligen brinner för sin sport. Några av dem gjorde också en mycket trevlig uppvisning i Flyinge, där man framför allt visade vad som verkligen händer i start och målområde, hur hästarna kollas och sköts om och springer upp inför en skarpögd veterinär.

Foto: Eva Österlund

Flyingepubliken fick se exakt hur det går till när distanshästarna går in och blir kontrollerade i målfållan.Foto: Eva Österlund

Mest är det ju arabiska fullblod som används men islandshästen som kämpade med gänget i arenan var inte dålig han heller. Och en kunnig speaker menade att man kan ha vilken sorts häst som helst om man vill pröva på den här grenen. Så över till Flyinges kadrilj.

  • Har man sett det förut?
  • Ja och det är alltid bra och roligt att se många hästar röra sig i samma program till bra musik.

När man nu hade kryddat upp kadriljen med några körekipage och lite hoppning också blev det en riktig höjdare

Clara Egholmn Hebsgaard med Extrem FOTO:LOTTAPICTURES

Clara Egholmn Hebsgaard med Extrem
FOTO:LOTTAPICTURES

Kür stod det i programbladet och tanken var från början att Minna Telde skulle rida tillsammans med Clara Egholm och Eva Lundqvist. Nu blev det bara Eva och det räckte gott. Evas eller ”Tulles” historia känner de flesta till. Hur en talangfull och storsatsande hoppryttare råkar ut för en svår olycka, kommer igen mot alla odds och nu storsatsar i para-dressyr med hästen Donnergraf eller ”Pelle” som han kallas inom familjen. Eva red sitt kürprogram, Pelle var pigg och glad, nästan för pigg men ville väl visa upp sitt snygga jag inför så många beundrare. I år satsar de vidare mot de stora mästerskapen och ännu bättre procentsiffor i resultatlistorna. Dagens varmaste applåd gick till Tulle och Pelle! Ellen Rönn visade också dressyr. Tillsammans med sin godkända haflingerhingst liz. Sternbild. Supersnyggt ekipage, Ellen i gammaldags lång rid kjol, lånad av husarerna i Landskrona och Sternbild med extra fluffig man och svans. De båda var med i den svenska truppen vid haflingerrasens eget Europamästerskap som gick i Italien i september förra året.

Johanna Due Boje FOTO:LOTTAPICTURES

Johanna Due Boje
FOTO:LOTTAPICTURES

Ellen hoppas på fortsatt samarbete med den fina hingsten. Nu gäller det att få hästens italienske ägare att tycka detsamma! Stipendieutdelning hör till, så även i år. Årets ungdomsledare är Erika Hasselberg från Lomma Ridklubb och i Klagshamns Ryttarförening finns Årets ungdomssektion. Efter ett intensivt program som även innehöll uppvisning med talangfulla Johanna Due Boije och rolig hästagility avrundades dagen med körning. Duellmaraton där yngsta kusken, Victoria Persson var tio år gammal. Och körde stor häst under pappa Fredriks vakande fyrspannsögon. Mycket trevlig dag och oerhört ambitiöst och proffsigt ordnat av det hårt arbetande DUS-gänget. Det blir väl en fortsättning nästa år? För dem som missade alltihop finns chansen att se det hela på Equisport som var där och filmade hela dagen!

Text: Eva Österlund  

Eva Lundqvist

Marathonkörning under DUS dagen FOTO:LOTTAPICTURES

Marathonkörning under DUS dagen
FOTO:LOTTAPICTURES

Marathonkörning under DUS dagen FOTO:LOTTAPICTURES

Marathonkörning under DUS dagen
FOTO:LOTTAPICTURES

”Bli inte arg – gör om!”

Paulinda Friberg trotsade kylan och höll clinic på Grevagården i Skövde förra helgen. Equestrianwords utsända fanns på plats för Hippsons räkning. Här kan du läsa Paulindas bästa tips om hur du får hästen att gå bättre på tävling.

Ridsportinspirerad kollektion från Gina Tricot

Snart är det dags för Gina Tricot Grand Prix i Borås och Gina Tricot släpper inför tävlingarna en ridsportinspirerad kollektion. Här kommer ett smakprov från kollektionen som släpps den 11 februari. ginatricot1collage ginatricotcollage Image-bild_1 Image-bild_2 Image-bild_6

Alternativ metod för uppsittning?

Något att satsa på inför säsongen 2016. 🙂 Att använda uppsittningspall är ju bara så B liksom… Amerikanen Surge McGurges visar hur det ska gå till. Lycka till och var rädd om huvudet. Hjälm är alltid att föredra vid all uppsittning.

Text: Anna Carlsson-Käck

Tårtan går bort när skola och idrott möts

När Skolinspektionen gav ett ridsportgymnasium föreläggande om att sluta med traditionen om att bjuda på tårta när man trillat av blev det en livlig debatt i sociala medier. Men vad menade Skolinspektionen egentligen? Vad säger de på skolan? Och blir det verkligen ett totalt tårtförbud? I en artikel på Hippson.se får frågorna svar, läs artikeln HÄR.

Tankar från läktaren i samband med RGB:s clinic

 Vi, två definivt medelålders kvinnor, sitter i ett hav av hästintresserade, unga tjejer, lite äldre tjejer, killar, gubbar, tanter. Läktarna i Flyinges stora ridhall är inte helt fyllda men så går det också in en hel del publik här. Det är clinic med svensk ridsports största affischnamn, hoppryttaren Rolf Göran Bengtsson (vi som har varit med ett tag säger ju ”Roffe” så där självklart. Andra kör med ”RGB” – lite mer modernt kanske). Lite av en tradition har det blivit, att fira trettonhelg med just ”Roffe”, här på hans gamla hemmaplan. Det handlar om att utbilda hästar i hoppning från allra första grunden upp till Grand Prix-nivå.

 Rolf-Göran Bengtsson med Brenda Lee avslutade clinicen FOTO:LOTTAPICTURES


Rolf-Göran Bengtsson med Brenda Lee avslutade clinicen
FOTO:LOTTAPICTURES

Man undrar stillsamt – vad gör jag här? Vad gör 80 procent av den övriga publiken här? Det blir aldrig Grand Prix för de allra flesta, det blir kanske inte ens grunden. Men ändå är vi här allihop, förväntansfulla och glada. Och så kommer han då, inridande på Fecybelle, ett sexårigt sto e. Carambole. Ägd av hans hoppkollega Maria Gretzer, dagens konferencier och ”förklarare” när det blir alltför knepigt. Redan där, i den inledande uppvärmningen av denna eleganta häst inser man varför man har pyntat en ganska rejäl summa för att få vara med här och nu. Det är alltid fantastiskt att se någon som verkligen vet vad han sysslar och som kan förmedla och förklara detta till dem som inte kan lika mycket. Rolf-Göran förklarar, visar, byter galopp, rider över cavaletti, hoppar hinder. Pratar hela tiden, om det viktiga markarbetet, om att träna och rida den unga hästen på rätt sätt. Han är noga, närmast petig, något som Maria Gretzer gillande påpekade flera gånger. – Både när han rider och när han instruerar sina elever. – Vi ryttare behöver jobba mer med oss själva, kontrar Roffe. Att orka, att vara på plats i rätt tid och och inte hindra hästen utan följa med. – Om du inte har balansen i din egen kropp – då är det svårt att få hästen i balans, påpekar Maria. Hon är mycket nöjd med hur han behandlar hennes fina sexåring som är lite spänd inför den stora publiken. – Att Fecybelle är spänd är ett bevis för att hon är vaken, det är positivt, menar Roffe. På läktarna är det full aktivitet, lite i smyg. Folk antecknar, tar mobilbilder och diskuterar det mästaren just sagt, fast tyst, tyst. Man vill ju inte störa det som händer i arenan. – Det är inte varje dag man får sin häst tillriden av en OS-medaljör, menar Maria Gretzer, innan det är dags för nästa punkt.  Tre yngre ryttare kommer in, två tjejer, Alexandra Jönsson och Tilda Eldh och en kille, Dennis Johansson. De rider absolut inte dåligt, en av dem är för övrigt med i gruppen som går elitidrottsprogram på Flyinge. Ändå ser man snart skillnad, det blir ännu bättre. Hästarna ska  gå ordentligt framåt, stilla hand som ändå är stadig, hästen runt innerskänkeln och koll på yttertygeln på böjda spår. Grundkurs? Ja, kanske, men att rida inför alla de granskande ögonen runt arenan kunde nog skrämma upp den bäste och göra vilken duktig ryttare som helst spänd. Vi i den medelålders sektionen tyckte att de unga klarade sig superbra och det var säkert den gruppen som den yngre publiken lättast kunde identifiera sig med. – Kan dom så kan jag med, var nog en tanke som de flesta hade med sig när gruppen var klar. En paus i ett Flyingevenemang handlar mycket om mingel. ”Alla” var ju där och podiet bjöd inte bara på kaffe och macka utan många återfann varandra efter alla helgdagar. Och även om Skånepubliken har sett Rolf-Göran Bengtsson på banorna och på träningarna i massor med år, så vill man nog ändå vara på plats när det är clinic. – Han är ju en av oss. Samtidigt är man så stolt över att ”en av oss” har lyckats så totalt inom sin sport, man säger hej när han passerar, man är med på ett litet hörn, det är härligt! En mix av hoppryttare, Henrik Anckarcrona, Erika Lickhammer och fälttävlansryttare, dvs Niklas Lindbäck var nästa trio på tur. Niklas på hästen Cendrillion e. Milan – Ragtime Band xx, (uppfödd av Cecilia Nibér) och där tog Maria Gretzer chansen att berätta om ekipagets insatser under årets tävlingssäsong , inte minst tävlingen i Blair i Skottland.

 Rolf-Göran Bengtsson undervisar Henrik Ankarcrona med Sabreur hoppar hinder på volt FOTO:LOTTAPICTURES


Rolf-Göran Bengtsson undervisar
Henrik Ankarcrona med Sabreur hoppar hinder på volt
FOTO:LOTTAPICTURES

Vi som satt bakom ägar- och uppfödargänget till Cendrillion riktigt kände hur stolta de var över sin fina häst. Supersiffror får den här hästen i dressyren, trivs i terrängen men banhoppningen måste bli ännu bättre. –  Halvhalter, mer aktiv och så kommer det; ”Rid in under dig själv”. Jaha, hur många förstod det där egentligen? Ärligt? – Då kan den lyfta upp dig i luften kvickare och rundare, fortsätter Rolf-Göran. Jaha? – Öka frekvensen i galoppen, blir det för långa språng tappar du i höjd. Jamen, det där förstod vi nog i alla fall. Och hästen hoppar superfint! Undrar hur han kan hålla sig i form, Roffe alltså. Han är ju inte direkt ungdom han heller längre och att ha ridit så otroligt många hästar genom åren måste ju slita. Men det syns inte, han kan till och med prata obehindrat medan han hoppar hinder. Bara det. Vad letar han själv efter i den förhoppningsvis perfekta hopphästen. – Det ska vara lite blod i dem! Jaha! Det är väl klart. Oförstående pojkvän till entusiastisk hästtjej ser mycket skeptisk ut. Varför har han hängt med till denna julafton för hästfolk? Vi andra fattar och när Rolf-Göran jämför med stjärnor han ridit i de riktigt stora sammanhangen som Ninja och Pialotta, ja då hänger vi verkligen med igen. – De ska vara positiva att jobba med, de ska vilja, de ska vara korrekta exteriört. Den positiva inställningen till ”jobbet” kommer med tiden. Han pratar om om millimeterkommunikation med hästens mun, om sittkomfort och att undvika ”handridning” och att ta och ge. Pennorna går varma på läktarna, det här, det här är bara så BRA. clinic_LG-8 Nästa  gäng in, Peder Fredricson, Stephanie Holmén och Sandra Carlsson! Här blir det nästan lite för bra. Clinicen övergår på något sätt till en hoppträning med landslaget. Bra? javisst men det kunde varit bättre, enklare kanske lite piggare. En kommunikation där publiken även kunde höra ryttarnas frågor och lösningar på eventuella problem hade i mina ögon och öron gett mer även om Rolf-Göran förklarar varför han lägger en bom framför eller en bom bakom hindren. Fast egentligen gör det inte så mycket. Se tre så fina och talangfulla hästar är fullt tillräckligt för många i publiken och när skimmelstoet Vera Wang och Sandra Carlsson visar sin fulla kraft – ja då kunde man nästan önska sig en ”qatarisk” plånbok. ”I’m gonna give you an offer you can’t refuse”, säger man. Direkt till vackra Vera. Vilken häst! Alltihop avslutas med att Master Bengtsson rider Brenda Lee född 2008 e. Camargue, skimmelstoet som redan har massor med meriter och tog titeln Morgondagens stjärna vid senaste Ryttargalan. Nya trix, ny proffsig ridning, nya tips och förklaringar. Då har det gått många timmar sedan starten och man undrar hur han orkar. Att hålla ångan uppe och få en svensk publik att sitta kvar i bänkarna tills allra sista minuten. NU fattar vi det här med hoppning!! Noterat:

  • Att Maria Gretzer är lysande som kommentator. Lagom lättsam, otroligt kunnig och vilken känsla för när det är exakt rätt att komma in med en bra kommentar som knyter ihop en programpunkt med nästa. Vi vill ha mera Gretzer med mikrofon i hand på de stora ridsportsarrangemangen!
  • Att alla var där; hoppryttare, dressyrfolk, kuskar, fälttävlansryttarna. Det var bara att gå upp på podiet på kortsidan och hänga lite med ridsport-Sverige. Det kändes bra!
  • Att årets mössa i alla svenska ridstallar är grovstickad merd stor bullig tofs. Alltså den som har hängt med ett bra tag nu men som alltså inte tappar i popularitet. De som tänker lite extra kör garntofs eller fuskpälstofs.
  • Att väldigt många hade egna fikakorgar med. Tradition på Flyingeevenemang, javisst men kanske inte så kul för restaurangen som bullat upp rejält mitt på podiet. Det var bara att stödfika flera gånger.
  • Att svenska ryttarprofiler fortsätter att säkra nästa generation tävlingsryttare. Säkra källor meddelade att Erika Lickhammer är gravid och att det är bebisdax i sommar.
  • Att de som red under den här clinicen var Dennis Johansson/Irco Cowboy, Alexandra Jönsson/Daylights Diana, Tina Eldh/Delia VDL, Niklas Lindbäck/Cendrillion, Erika Lickhammer/Djibouti, Henrik Anckarkrona/Sabreur, Peder Fredricson/H&M Joli Coeur, Sandra Carlsson/Vera Wang, Stephanie Holmén/Uncle Blue, Rolf-Göran Bengtsson/Fecybelle och Brenda Lee.

Text: Eva Österlund
 Foto: Lotta Gyllensten/LottaPictures          

Inackorderingsstallet är hästägandets baksida

Åttio procent av hästägare av idag har sina hästar och ponnyer i inackorderingsstall. Privata stall, på ridskolan eller någon annan lösning. Det egna stallet på den egna gården är långt borta. Man har inte råd, man har inte lust att sköta allting själv, man vill ha kompisar i stallet och gärna en allmän kommunikation inom någorlunda räckhåll. 

För hästens box och för hästens rätt att få en del av en hage och för ryttarens rätt att få rida på en eventuell ridbana får man betala. Med pengar, med också ibland med blod, svett och tårar, med ett självförtroende som snabbt kan krossas och med en allmän negativ känsla så fort man är på väg till stallet. För det är inte lätt att vara inackorderad i andras stall! Sedan får stallägarna känna sig hur missförstådda som helst. Det är ju lite trendigt, just nu, att klaga på de som valt att lita till andras välvilja för att få en givande fritid med den man gillar nästan allra bäst, dvs hästen. Som inackorderad hästägare får man vara med om mycket. Det ställs plötsligt krav på saker som man borde ha gjort men aldrig informerats om att man skulle göra. Hästen som man är så himla rädd om betraktas plötsligt som en skurk, han har ju, ve och fasa, ätit lite på träet till sin box. Sedan har han fräckheten att titta ut så fort överdelen på boxdörren öppnas, om det nu finns en sådan.
– In med näsan din jävel!
Naturligtvis får man reda på sånt där, vad stallägaren gör med de inackorderade hästarna när ägarna är på jobbet och drar ihop stålar till stallhyran.

Några andra exempel: Fungerar täckesbytet?
– Ja, det står ju i kontraktet och det kostar lite extra i månaden att få det gjort, om det blir gjort. Vågar man då fråga varför just min häst går med samma täcke hela tiden riskerar man att få en lång utläggning till svar som ofta kan bestå av till exempel hästägarens orimliga krav, stallägarens tid som aldrig räcker till eller att man inte hjälpte till med höet i somras.

Och så var det ordningsfrågorna:
– Hur många sätt finns det att sopa en stallgång?  Är det inte viktigare att den överhuvudtaget blir sopad än att man gör det på ”rätt sätt”? Och vad är rätt sätt? Ordningen i inackorderingsstallen är en superkänslig fråga och jag har full förståelse för att stallägaren oftast vill ha det fint. Ordning och reda, var sak på sin plats. MEN om det inte finns någon plats? Om jag inte har någonstans att torka mitt täcke?  Ja, då får det ju hänga på boxdörren och då faller det snabbt ner på golvet. Och ”ordningspatrullen” i just mitt stall, inte fan tar de upp mitt täcke! Nej det ska ligga kvar på golvet så att stallägaren säkert ser vilket slarvigt offer jag är. Om, mot förmodan, inte täcket vållar problem så finns det alltid annat att ta till. Vi ska inte prata om gödselhögen. De moderna strömaterialen som mer och mer ersätter halmen i våra staller har också gjort livet lättare för inackorderingarna. Diskussionen om att man alltid, alltid tar med för mycket frisk halm i gödselkärran har dämpats något och gödselhögarnas toppar och dalar har liksom planat ut. För vem har inte fått det i nacken, varenda gång man rullar ut sin skottkärra; ”Släng inte den rena halmen!” ”Vad gör du?” (Precis som om inte det är glasklart) Är man då osmart nog att svara; ”jag mockar ut, syns inte det”. Då kan man att raskt hamna i debatten om de höga kostnaderna för halmen och att man saboterar gödselhögen så att bonden si och så inte vill hämta innehållet och då återstår endast containrar och då måste stallhyran höjas med minst 50 procent.
– Bla, bla, bla,  är ett bra svar på detta. Fast man gör det gärna utom hörhåll för man har liksom inte lust att flytta igen. Inte just nu.

Sedan har vi slitaget. Många stallägare glömmer slitaget i sin inackorderingskalkyl.
Fem hästar sliter mer på stall och hagar än två hästar och med tio hästar ökar trycket ytterligare och med fler så kan det ta riktigt hårt på både byggnader och hagmaterial. Uppenbarligen kommer detta som en chock för många stallägare. Boxarna slits, det blir bajs på väggen, hinkar går sönder, krubbor lossnar, boxdörrar blir tröga, hål kan uppstå i stallgolvet, fönster kan gå sönder, haggrinden hänger på sned och, naturligtvis, funkar inte elen i tråden.

Får man som inackordering fråga när ska saker och ting fixas?
Nja, det är inte populärt. Bättre att hålla käften eller laga själv annars kan svaret bli: ”Be my guest, här är verkstygslådan!”

När hästen far illa
Som inackordering kan man och måste man stå ut med det mesta. Men när den egna hästen far illa då är gränsen nådd och när den dagliga idiotförklaringen till slut blir för mycket, ja då är det dags att dra. Till nästa ställe. Kanske är det bättre där (alla ställen är ju så himla bra när man kommer på besök och kollar) kanske kan man landa och ägna sig på heltid åt hästen och ridningen, istället för att fixa åt andra utan att ens få ett tack för det. Och att till slut ge upp världens bästa hobby på grund av en stallägare som är girig, inte bara på pengarna utan också ska spara in på allt, inklusive sitt eget oschyssta uppträdande, det är det många som gjort. Ett pessimistiskt resonemang, ja men tyvärr så ser verkligheten ut så på alltför många ställen. Visst finns det superfina ställen också, med hyresvärdar som från början fattat vad det handlar om. Då betalar man gärna lite mer och trivs med sitt hästliv. För det kan vara riktigt bra också, det gäller bara att leta, fråga, kolla upp, ta referenser och ha ett glasklart kontrakt med både rättigheter och skyldigheter.

Fem hemska exempel:

  • Radion i stallet är på dygnet runt. Mix Megapol eller något liknande. ”Bra för hästarna”. Frågan diskuteras inte ens.
  • Fiffla med foder. Får verkligen min häst vad den ska ha och det som jag betalar för? En titt i foderkammaren blir man inte lugnare av.
  • Mycket synpunkter titt som tätt på hur man rider och hanterar sin häst. Om min häst mår bra, är vid gott hull och får sin motion varje dag räcker väl det. Jag är inte intresserad av tips om hur jag rider öppna och sluta och vilka höjder jag eventuellt vill hoppa på.
  • Det regnar och gårdens barn plus kompisar vill spela fotboll. Då gör de det i stallet. Uppriven hästägare säger ifrån och bli i sin tur utskälld av stallägaren. Vad har jag för rätt att klaga på gårdens barn.
  • Underlaget i ridhuset eller på ridbanan består mest av en gröt av lera. Året om. En stillsam fråga om detta ska åtgärdas någon gång i modern tid kan lätt utlösa en längre klagovisa om stallägarens dåliga ekonomi på grund av alla inackorderingar. Följs gärna av en uppmaning att om det inte passar så är det bara att dra.

Men drömmen finns ju där:

  • Stall som fungerar med inredning som inte skadar hästarna.
  • Hästarna får den mat man gjort upp om och på de tider som man informerats om.
  • Bra dialog om rättigheter och skyldigheter.
  • Att man hjälps åt och kommer överens om detta innan något ska göras.
  • Att man småpratar med sina stallkolleger, fikar ibland och turas om att städa i sadelkammare och på toa.

Text: Eva Österlund

© 2019 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑