I tre dagar besökte hästföretagare från Västra Götaland och Halland andra hästföretagare i en studieresa som bjöd på intressanta besök, inspiration, god mat och många skratt. Det var Länsstyrelsen i Västra Götaland som arrangerade resan och cirka 35 hästföretagare hade nappat på erbjudandet. Vi besökte Stig H Johansson, Skästa Gård och Louise Haaga, Rekasta/JumpClub, Stenholmen, Lövsta stuteri, Kalvefall och avslutade med shopping hos Sharpman utanför Mjölby. Hästföretag är ofta fåmansföretag, ofta så få som bara en person. Och det saknas tid till att träffa andra och utbyta erfarenheter och idéer. För oss som följde med blev det en smått unik upplevelse. Det utbyttes idéer, erfarenheter, tips och annat. Vi fick höra om ”svampen” det optimala hjälpmedlet när det barn ska lära sig tvåpunktssits – snart i en ridsportbutik nära dig – eller kanske inte 😉 En annan önskan, som kan vara svår att materialisera, är att många av oss var överens om att vi borde ha en Ivan hemma, som kan fixa bra och fantastisk god mat och dessutom vara underhållande och rolig medan måltiden intas. De flesta av oss äter något onyttigt vid köksbänken i flygande fläng mellan lektioner, mockningar och annat. Den stora behållningen på resan för de flesta av oss var nog besöket på Lövsta Stuteri. Visst har jag sett påkostade stall förut men på Lövsta har inte fokus varit på att det ska se exklusivt ut. Fokus har varit att det ska vara praktiskt, lättarbetat och bra för hästarna. Att alla dessa smarta och finurliga lösningar dessutom kan göras i en vacker design gör ju ingenting. Lövsta Stuteri var förresten Sveriges första miljöcertifierade stall. Jag tror att Lövsta är det vackraste ställe jag någonsin besökt. En undran var om de två svanarna i sjön också var avlönade, de var liksom pricken över i och gjorde synintrycket fulländat 😉 Jag var ju lite annorlunda från merparten av mina medresenärer då jag aldrig haft ett eget stall. Jag har alltid stått inackorderad. Det är intressant att tjuvlyssna på dem med inackorderingsstall när de diskuterar sådana som mig. Vi inackorderingskunder står inte alltid högt i kurs. Jo, jag vet hur ett elstaket fungerar, men om jag virar elbandet runt stolpen så är det inte för att jag inte förstår hur strömmen leds. Det är antagligen för att jag är så trött på inackorderingsstallets usla hagar 😉 Här kommer en bildkavalkad från vår resa:

Louise Haaga bor på Skästa gård där det finns omkring 100 hästar. Hon har själv ett 10-tal egna hästar och övriga stallplatser hyrs ut. Dels till ryttare som hyr som egna stallar till sin verksamhet men också inackorderingsplatser till personer med en eller kanske två egna hästar. Till gården är flera tränare knutna.

Louise Haaga bor på Skästa gård där det finns omkring 100 hästar. Hon har själv ett 10-tal egna tävlingshästar och övriga stallplatser hyrs ut. Dels till ryttare som hyr som egna stallar till sin verksamhet men också inackorderingsplatser till personer med en eller kanske två egna hästar. Till gården är flera tränare knutna.

När vi besöker Rekasta, där JumpClub håller till, är inte förbundskapten Sylve Söderstrand hemma. Istället visas vi runt av Helena Lundström och vi serveras en härlig middag av Ivan Zulueta. Mätta och glada beger vi oss till hotellet för att ladda om för ännu en intensiv dag.

När vi besöker Rekasta, där JumpClub håller till, är inte förbundskapten Sylve Söderstrand hemma. Istället visas vi runt av Helena Lundström och vi serveras en härlig middag av Ivan Zulueta. Mätta och glada beger vi oss till hotellet för att ladda om för ännu en intensiv dag.

Rundvisning på Rekasta.

Rundvisning på Rekasta.

Vi anländer till Stig H Johanssons anläggning när morgondimman ligger tät. Stig H tar sig tid för oss och berättar om sin långa karriär.

Vi anländer till Stig H Johanssons anläggning när morgondimman ligger tät. Stig H tar sig tid för oss och berättar om sin långa karriär.

Men hästarna går först, när det är dags att göra snabbjobb på rakbanan lämnar Stig H oss.

Men hästarna går först, när det är dags att göra snabbjobb på rakbanan lämnar Stig H oss.

Travhästar som dök upp i dimman, det var nästan en magisk känsla hos Stig H och det klickades med kameror och telefoner.

Travhästar som dök upp i dimman, det var nästan en magisk känsla hos Stig H och det klickades med kameror och telefoner.

Och vi fick klappa kändisar, här var det Victory Tilly, Sveriges vinstrikaste travhäst, som fick oss att bli "starstruck".

Och vi fick klappa kändisar, här var det Victory Tilly, Sveriges vinstrikaste travhäst, som fick oss att bli ”starstruck”.

Och från en världsstjärna till en annan. På vackra Lövsta Stuteri fick vi hälsa på världens femte bästa dressyrhäst, Don Auriello, "Anton" till vardags, som tillsammans med sin ryttare Tinne Vilhelmson-Silfvén kom femma på VM i Frankrike.

Och från en världsstjärna till en annan. På vackra Lövsta Stuteri fick vi hälsa på världens femte bästa dressyrhäst, Don Auriello, ”Anton” till vardags, som tillsammans med sin ryttare Tinne Vilhelmson-Silfvén kom femma på VM i Frankrike.

På Stenholmen Islandshästcenter fick vi bland annat träffa hingsten Alfur.

På Stenholmen Islandshästcenter fick vi bland annat träffa hingsten Alfur.

Marcus Ljungqvist visade upp tölt. Han driver Stenholmen Islandshästcenter tillsammans med sin familj. Man har flera ben att stå på. Bland annat ridskola, inackorderingsstall och avel.

Marcus Ljungqvist red sin tävlingshäst medans vi åt en ljuvligt god fisksoppa på läktaren. Marcus driver Stenholmen Islandshästcenter tillsammans med sin familj. Man har flera ben att stå på. Bland annat ridskola, inackorderingsstall och avel.

På Kalvefall tar man emot ridturister från hela världen. De kommer för att få rida nordsvensk men det finns även islandshästar på gården.

På Kalvefall tar man emot ridturister från hela världen. De kommer för att få rida nordsvensk men det finns även islandshästar på gården.

Det var trolskt och vackert vid Kalvefall. Det är lätt att förstå att miljön attraherar utländska turister.

Det var trolskt och vackert vid Kalvefall. Det är lätt att förstå att miljön attraherar utländska turister.

Text Annika Grundberg, foto Lotta Karlsson