Wilma tittar misstroget ner på pistolen. Ser en pistol ut så där i verkligheten? Hon har ju faktiskt aldrig sett någon på riktigt utan bara på tv och film.  Men vad ska hon göra? Tankarna virvlar runt medan hon hör rösterna  från stallet. Hon kan ju inte lämna den här och hon tänker inte gå ut och visa den medan viktigpetter Rosemarie eller Angelika är här. Det är inte att tänka på. Samtidigt så har hon ju sett tillräckligt med polis tv-serier för att veta att hon inte ska ta i den. Det är ju bevismaterial!  När hon sticker ner handen i fickan känner hon lösningen. En hundbajspåse. Dessa vidriga påsar har hon i de flesta av sina kläder. Ibland har de dykt upp i pinsamma situationer som när hon ska på bio med kompisarna och halar fram en bajspåse istället för pengar i kön. Men nu är det ju lösningen. En tacksam tanke till familjens lilla jackrussel.  Snabbt böjer hon sig ner och plockar flinkt upp pistolen inuti påsen. Ner i fickan. Det syns knappt i den bylsiga stalljackan. – Vart tog du vägen Wilma? Max ropar till henne från stallet. -Kommer, muttrar hon tillbaka och går ut till gänget som fortfarande står och hänger runt Aramis box. – Angelika och Rosemarie har med fikabröd och mamma har redan gått upp till mig för att sätta på kaffe. Visst hänger du med på en fika nu? Max tittar uppfodrande på henne. Aldrig i livet att hon tänker sätta sig ner och fika med Rosemarie och Angelika. Aldrig någonsin och speciellt inte när hon har en pistol i fickan. Vems är pistolen?  Vem kan hon lita på? Så hon säger istället snabbt att hon måste ner till sitt stall. Caroline ska komma och titta när Wilma ska rida Casimir. Alldeles sant, fast hon skulle lätt hinna fika om hon ville. Max och Jonathan tittar båda lite förvånat efter henne när hon sätter full fart ut ur stallet.  Wilma halvspringer nerför backen och lugnar sig inte förrän hon kommit halvvägs mellan stallarna. Hon är alldeles andfådd. Som tur är ser hon att Carolines bil redan står på parkeringen framför stallet.  Så hon skyndar på stegen och känner samtidigt hur det dunkar mot låret där pistolen ligger i fickan.   Caroline står inne i Casimirs box och myser med den stora hästen. Tänk vad skönt att vara tillbaka i stallet. Det känns som en evighet sedan hon var här sist. Det är alldeles för tidigt att rida eller att ens göra något fysiskt tungt arbete. Stränga order från sjukhuset. Men bara att stå här och se Casimirs lugna trygga ögon och höra hur han maler hösilaget mellan tänderna. Det är skönt. – Är du ok ? Jag kör och handlar lite, tillbaka om någon timma. Caroline hör sin brors oroliga röst från dörren och tittar ut. Vilken tur att han är hemma några dagar. Hennes bror är helt ointresserad av hästar men han kom hem för att fira jul med familjen vilket var helt underbart med tanken på olyckan. -Åk du bara,  säger hon lugnande och tittar ut från boxen . Wilma ska komma om en stund och hjälpa mig, Åk du! säger hon och gör en schasande handrörelse.   När Wilma kommer in i stallet möter hon en kille på väg ut. Vem är det hinner hon tänka. Han såg rätt cool ut. Hon sneglar bakåt på den snygga skinnjackan som passerade. Någon hästkille var det ju inte . De har inte såna kläder. Sedan ser hon att Caroline står vid Casimirs box och skrattar åt henne. – Va skönt att du är här! utbrister Wilma och rusar fram till Caroline. Hon skulle vilja slänga sig om hennes hals men ser att Caroline fortfarande har stödkragen på. – Det är ju jag som ska säga tack för allt du och din mamma fixat och hjälp mig med den här veckan, säger Caroline med ett stort leende.  Hur har det gått? Nu måste du berätta om Casimir och hur det är att rida Max hästar. Det är så skönt att gå i stallet med Caroline. De gör i ordning Casimir tillsammans och Wilma berättar om Jonathan och hästarna och att Max precis kommit tillbaka också. Och så tystnar hon. – Hur kunde jag glömma.. Wilma blir plötsligt tyst mitt i sitt babbel och bleknar lite. Hur ska hon förklara för Caroline att hon har en pistol i stalljackan som hon hängt utanpå dörren. -Caroline, hur väl känner du Max egentligen? Kan vi lita på honom? Jag hittade en sak i sadelkammaren och jag ville inte fråga om det var hans när Liljegren och alla var där. Wilma tittar på Caroline med en önskan att Caroline ska lösa allt. -Vad menar du för sak? säger Caroline medan hon sjunker ner och sätter sig på en halmbal i stallgången. Är det något som du tror har att göra med häststölden? Wilma tar sin jacka och plockar upp hundbajspåsen med sitt innehåll. Hon går över till Caroline medan hon tittar så att ingen annan har kommit in i stallet. Men det är lugnt. Det är bara hon och Carro som är här. -Det är en pistol, viskar hon och öppnar påsen så lite att Caroline kan kika ner i den. Caroline studsar till men tittar sedan lite närmare. Den här veckan har gjort henne tuff  som en agaspis. – Men du, säger hon och tittar upp mot Wilma. Det där är en väldigt gammal pistol. Den ser ut som något hämtat från ett museum. Och den hittade du inne i sadelkammaren hos Max? säger hon lite frågande. Sedan sitter hon tyst och tänker. Wilma säger ingenting utan spänner sadelgjorden på Casimir. Hon väntar på Caroline. – Vet du vad, säger så Caroline efter en stund. Vi gör så här. Det är ju nyårsdagen och den där pistolen har ju legat i sadelkammaren ett tag. Vi gör färdigt här. Du rider Casimir och sedan går vi upp till Max och Jonathan och frågar dem direkt.  Sedan får vi ringa polisen. Jag ringer brorsan och säger att han kan komma lite senare. Wilma pustar ut. Det är skönt med Caroline, nästan som att ha fått en storasyster som man kan fråga. Hon klappar Casimir på halsen innan hon tar tyglarna och leder ut honom.  Han är en stor häst för henne att rida men det är roligt.  Nu ska här ridas och inte lösas några detektivgåtor.