Pat-Smythe-Flanagan-OS-1956-1 Pat Smyhe och Flanagan i aktion över ett vattenhinder.   När man blir lite äldre, alltså över 25, blir man också mer nostalgisk. När man slimmar till sin moderna bokhylla från det som man aldrig mer kommer att läsa, dyker det också upp gamla vänner, där mitt i bokdammet. Brittiska hoppryttaren Pat Smythe är en sån. För alla som inte har en aning om vem detta är kommer här en kortare uppdatering: Patricia Rosemary Smythe, född 1928, var en av de allra första kvinnorna som lyckades i en sport som länge ansetts som männens värld. Så sent som 1956 vid ryttar-OS i Stockholm var Pat Smythe och Brigitte Schockaert från Belgien de enda kvinnliga hoppryttarna. I slutet av 1940-talet och under 1950- och 1960-talet red hon ifrån sina konkurrenter, både hemma i Storbritannien och internationellt. Hennes hästar Finality, Tosca, Prince Hal, Flanagan  med flera, var välkända överallt. Hon vann titlar som British National Ladies Champion åtta gånger, hon var europeisk champion fyra gånger och valdes tre gånger till Årets sportskvinna. Totalt vann hon fler Grand Prix-hoppningar än någon annan brittisk hoppryttare har gjort i modern tid. Alla ville vara som Pat Smythe. I England naturligtvis men även här hemma i Sverige. Pat Smyyyyythe med långt y – ja, det var idolen i hoppvärlden. Men helt enkelt var det inte att vara kvinna och hoppryttare på toppnivå. Redan 1949 när hon vann Grand Prix-hoppningen i Bryssel var det flera kolleger, bland dem bröderna d’Inzeo från Italien och Paco Goyaga från Spanien som försökte få henne diskad från tävlingen. Hon var ju kvinna! När hon vann Grand Prix Militaire i Lucerne 1956 fick hon lämna ifrån sig priset till en manlig konkurrent som var officer! När hon inte tävlade eller skötte gården Miserden hemma i England eller senare när hon flyttat till Schweiz, skrev hon böcker. Böcker om sitt liv som internationell hoppstjärna, om alla hästarna, om livet på gården och den tuffa uppgiften att få allt att gå runt ekonomiskt. Hon skrev också ungdomsböcker, välkända inte bara i hemlandet. Böckerna om The Three Jays (Jacky, Jane och Jimmy på svenska) hade framgång, inte minst för att Pat själv var med i dem. Hennes verkliga verksamhet blandades med de tre ungdomarnas påhittade verklighet på ett nytt och tilltalande sätt. Böckerna, hon skrev 11 böcker på fyra år,  gjorde att hon kunde bo kvar på sin gård och få bättre snurr på tävlandet. 1963 gifte hon sig med den schweiziske förre fälttävlansryttaren Sam Koechlin. Hennes häst Flanagan var med på bröllopet klädd i hög hatt. Pat Smythe gick bort 1996. Hon och hennes man ligger begravda på kyrkogården i Miserden. Om man skulle passera där under en Englandsresa är det nog läge att gå in och ge henne en blomma. Hon var en bidragande orsak till att hoppsporten så småningom blev väldigt jämlik.

Inte bara hoppryttare och föregångskvinna - hon var författare också.

Inte bara hoppryttare och föregångskvinna – hon var författare också.

  // Eva Österlund