Månad: juni 2013 (sida 1 av 5)

Nordisk-Baltiska Mästerskapen på Flyinge- en reflektion

De deltagande ländernas flaggor vajar i vinden.FOTO LOTTAPICTURES

De deltagande ländernas flaggor vajar i vinden.FOTO LOTTAPICTURES

Det är inte lätt att vara tävlingsarrangör en regnig sommardag. I helgen har de Nordisk-Baltiska mästerkapen för ponnyer, juniorer och unga ryttare avgjorts på Flyinge utanför Lund. Det har tävlats flitigt i fyra dagar. Duktiga barn och ungdomar som borde få en stund i strålkastarljuset. De är Ridsportens framtid. Trots fina arrangemang så känns det som om ungdomarna har fått tävla i skymundan. Eller så är det bara jag som är en liten del av mediavärlden som haft svårt att förstå dessa mästerskap. Det tävlades i flera dagar och för en gång skull nöjde jag mig med att förstå tävlingarna från publikplats. Och tyvärr var det inte så lätt. Tidschemat var fullt av klasser men när var det dags för finaler..egentligen? Jodå, jag kan tillräckligt med ridsport för att veta att individuella dressyr finalen är en ”freestyle”. Men det slog mig medan jag försökte förstå. Hur hade en vanlig hästintresserad Lunda-familj gjort? Kunde de följa vilka klasser som var vilka? När finalerna reds?
Foto:lottapictures

Det var bara ”närmast sörjande” som tagit sig till Flyinge idag för att se juniorer och unga ryttare hoppa om titlarna. FOTO:LOTTAPICTURES

Det var fina tävlingar som Flyinge arrangerade. Gräset var grönt, banorna höll trots regnet och det fanns kaffe och en fin liten  mässa vid hopptävlingarna. Uppe vid dressyrbanan som ligger så vackert mellan stallarna var det som en helt annan värld. Visste de om att det pågick tävlingar på fältet några hundra meter längre bort?  Och mitt emellan befann sig ”Upplev Häst” som bjöd barn och vuxna möjlighet att träffa hästar  ( se tidigare inlägg) Varför känns det som olika världar på en och samma tävlingsplats? Och då har jag ändå inte skrivit om skillnaderna mellan ponny och stor häst. Det är olika världar i sig.   Här följer några intryck från dagens tävlande när vinden blåste kallt och mässbutikerna hukade i regnet så avgjordes de högsta klasserna för juniorer och unga ryttare. Johan Sebastian Gulliksen från Norge vann juniorklassen.
Johan Sebastian Gulliksen från Norge vann junior FOTO:LOTTAPICTURES

Johan Sebastian Gulliksen från Norge vann junior
FOTO:LOTTAPICTURES

Vid dressyrbanan hukade hästarna i regnet och publiken stod inne i ridhuset och tittade på ryttarna som red utanför.
Foto:lottapictures

Dressyrhästar på väg till tävlingsbanan i regnet. FOTO:LOTTAPICTURES

Mästerskap och tävling kräver bra folk på plats. FEI veterinär och dopingansvarig Peter Kallings kunde inte säga om det dykt upp något dopingfall ännu under tävlingarna. Han roade sig med att leta efter en present att ta hem till familjen i stället Peter Kallings foto:lottapictures Men det finns ju alltid något positivt med lite publik. Köerna till toaletterna var korta Foto:lottapictures   Framridningen var fint skyltad. Foto:lottapictures   Inte lätt att anordna ett mässområde i regnväder och utan publik Foto:lottapictures   Och slutligen en sista fundering. Varför är arrangörslandets flagga störst?? text och foto: Lotta Gyllensten

Tomas Eriksson satsar mot VM 2014

Hinderkörning med Tomas Eriksson FOTO: LOTTAPICTURES Tack vare en ännu okänd sponsor så satsar Tomas Eriksson nu vidare mot VM 2014. Mer information kommer att komma men än så länge är Tomas mycket hemlighetsfull och säger att familjen vill vara anonym. Men det är en tysk familj som följt honom under många år och i samband med årets tävlingar i Aachen togs ytterligare kontakter för att ge Tomas en möjlighet att fortsätta sitt tävlande. I annatfall hade årets Aachentävlingar varit Tomas sista. Men nu startar han om. Dags för fler hästar och full satsning.

Att få pröva på

Foto:lottapictures I samband med NM som avgörs på Flyinge så bjöds det idag även på möjlighet  att  få komma ponnyer och hästar riktigt nära. Att själv få rida en sväng, köra en sulky eller kanske bara som lille Ossian 2 år pröva att borsta ett hästben. Så bra att barn äntligen fick komma nära, se och pröva. – Vårt mål är att 5000 barn och ungdomar ska få en hästnära upplevelse, säger Iia Abenius projektledare för Upplev Häst *. Foto:lottapictures     Foto:lottapictures Foto:lottapictures     *Upplev Häst som är en del av HUS  dvs Häst + Unga och lokala arrangörer . Projektet finansieras via Hästnäringens Nationella Stiftelse genom travet och totalisatoravtalet.

Ponnycup i ösregn

I dag var det Ale-Jennylunds tur att arrangera Ridsport Ponny Cup. Blött, så kan man sammanfatta dagen så länge som Equestrianwords var på plats, vilket var till halva kategori C hade ridit. Men vädret stoppar inte ponnyryttare i jakten på det åtråvärda röda täcket. Och arrangörerna var glada och fika och mat fanns det i massor – och paraplyer. Här kommer lite bilder från dagen. tacke1 Det är det här täcket som alla ryttare vill ha. JuliaHjuliah1 Dagens första ryttare att vinna ett rött täcke var Julia Hallberg. resultat Resultaten kunde följas i ett tält där man samtidigt… hooks … kunde gissa antalet hästgodisar i en plastkub och vinna presentkort hos Hööks. hund1 Inga hästtävlingar utan hundar så klart 😉 hund matta Vattenmattan på väg mot banan. ulrika Ulrika Fåhraeus är Ridsport Ponny Cup-general och den som regerar över pokaler och rosetter. mat Ingen hästtävling utan mat. Här fanns pannbiff, potatis och sås – mums. regntacke Regnkläder var ett vanligt plagg denna gråa dag – för både två- och fyrbenta. jenny Jenny Jansson och Frosty Rebel tar skydd under ett träd i väntan på att få gå in på framhoppningen. jenny1 En fjärdeplats i kat C blev det för Jenny Jansson/Frosty Rebel från Stenungsunds Hoppryttarförening. b paraply Många paraplyer blev det. transport Väntar på att få tävla. prisutdelning lera Blött!  

Marie bygger upp tävlingsformen i hemmaskogarna.

Nr 3, vatten Det faller ett intensivt regn över Snogeholmsrådet i södra Skåne. Det nästan ångar i skogen och sjön är grådisig, det ser kallt ut.Då plötsligt blir det full fart i skogskanten. Två bruna new forestponnyer, Calle och Cliff, drar en blågul maratonvagn i full fart. Vid tömmarna Marie Nilsson, en av Sveriges elitkuskar som just nu laddar för Nordiska Mästerskapen i körning. Den här är hemmiljö för Marie, familjegården ligger i närheten och det är här i terrängen hon bygger upp harmoni och styrka på sitt parekipage så att de ska tåla tuffa tävlingsbanor. Efter henne kommer Christina Karlsson som kör ponnyn Hot Lips i enbet.”Hottan” är egentligen dottern Johannas tävlingsponny men idag har Christina fått förtroendet att köra. Nr 6, ut i skogen Marie har hållit på länge i körsporten. Hon inspirerades bland annat av fyrspannskusken Christer Pålsson som hon ett tag bodde nästan granne med. Det började med en lånad shetlandsponny, fina framgångar med den och sedan var hon fast i sporten. – Det blev några mellanår när barnen kom, berättar Marie, då groomade jag till andra. Sedan många år tillbaka är det mest new forest-ponnyer som gäller för Marie och Johanna. Maken Sven och sonen Andreas är med men kanske inte fullt lika engagerade som mor och dotter. Hemma har familjen sex new forestar, tre i topptävlingskondition, tre som får avvakta lite, deras tid kommer. Med åren och med mer rutin har Marie insett att med hästar är det lika bra att skynda långsamt. – Varför ska jag tävla med hästar som inte är färdiga för det, menar hon. Det är inte bra varken för mitt eller deras självförtroende. Dessutom är Calle bara 7 år, Cliff är 11 år. Vi har tiden för oss. Nr 4, Skog   – Jag har också ändrat mitt eget ”tänk” numera. Tidigare var jag nog för ”nöjd” även om våra insatser på tävlingarna inte var i topp. Nu är mitt mål att köra ett riktigt bra ponny-VM.  Johanna och jag har också bestämt oss för att vi båda ska med till ponny-VM i holländska Breda 2015. Med minst tre ponnyer som håller internationell toppklass.   Årets NM, som den här gången går i Danmark blir en liten förövning för Maries och Johannas framtidsplaner. Båda ska ska köra där, Marie i det svenska laget och Johanna startar individuellt. Marie har tränat för flera duktiga kuskar och tränare genom åren. När hon fick chansen att köra för världens bästa fyrspannskusk, Australiens Boyd Exell, blev det ett extra lyft.   – En känsla och ett nytänkande som passade både mig och mina hästar. Bra råd om betsling som ju är en stor och mycket viktig del av körningen. Plus att han hela tiden påpekar att det är jag som kusk som ska se till att mina ponnyer är nöjda och trivs med uppgiften.   Att Maries ponnyer verkligen trivs med livet får hon dagligen bevis för. Speciellt det sista året när hon slutade ha ponnyerna på stall och byggde en lösdrift istället. Här har de skydd, mat, de umgås utan att bråka och olater som att banka i väggar för att få frukosten extra snabbt är helt borta. Nu är det lugn och harmoni i hela ponnygänget. Att Maries ponnyer är mycket goda företrädare för new forest-rasen har hon redan flera bevis på. Det lär blir fler. Och att trivseln i Team Nilsson är på topp är också ganska uppenbart. Det betyder mycket när nu kraven på goda prestationer blir allt tuffare. Nr 1, Asta    

Förlängd etapp för Ridborgarmärket

Hela året pågår tävlingen som går ut på att ta så många ridborgarmärken som möjligt. De föreningar som, i förhållande till antalet medlemmar, tar flest märken vinner etappsegrar och vid Stockholm International Horse Show delas finalpriset ut till den förening som samlat flest poäng under hela året. Just nu pågår etapp två och där väljer Svenska Ridsportförbundet att förlänga etapptiden till 10 juli. Varför? – Det är för att flera föreningar har hört av sig nu och köpt märken sent. För att de ska ha en chans att hinna skicka in, i semestertider och allt, så förlänger vi till 10 juli, säger Matilda Hjertstrand, på Svenska Ridsportförbundet. Det som står på spel i etapp två är en utbildningscheck på 5 000 kronor som kan användas till kurs, clinic eller utbildning.

Hönan på ridläger

Nu har hönan varit på ridläger. Ja jisses, det har hon varit. Nu skulle kanske inte hönan beskriva sig som gammal och stel men några kacklande år har man ju trots allt tagit sig igenom. Och nog är det så att ett ridläger i dagarna tre sätter sina spår. En har det allt lite svårt att hålla sig på pinnen idag kan man säga. Nu sitter kycklingarna mina här bredvid och påpekar lite näbbigt att ”dagarna tre” egentligen var ”kvällarna tre”. Men herregud; detaljer säger jag och hävdar ändå att tre kvällars intensiv ridning med en ytterst intensiv instruktörstupp galandes på en, kan KÄNNAS som tre hela dagar. Åtminstone i min ömma kropp, så här dagen efter. Det är ju lätt att tro att det är rumpan som gör mest ont men inte den här gången. Stjärtfjädrarna har klarat sig bra. Det är värre med fläskfiléerna. Och övre delen av ryggen. Och bröstmusklerna. Och ljumskarna. Och ovansidan låren. Och delar av överarmarna. Vi var sju hönor och en tupp som deltog i kvällsridlägret. Några hade egna hästar med sig och några lånade på ridklubben. Själv är jag ”mellan hästar” just nu men fick låna med mig grannens svarta skönhet – ett friesersto med glimten i ögat och ett hjärta av guld. Hönan kände sig trygg. När hönan var kyckling var ridläger lika med busiga ritter i skogen, bada med ponnyer, grilla korv vid öppen eld, massor med fniss och en och annan spökhistoria vid midnatt på höloftet. Men jag blev snabbt varse att ridläger som vuxen höna är något helt annat… Inga busiga ritter, inget bad, ingen korv – mer än på mackan till fikat efteråt – och det enda spöket jag kunde märka av var den där som mötte mig i varje hörn i ridhuset. Jag kom senare på att det visst var jag själv. Det finns ju speglar i ridhuset…  Nä, ridläger för vuxna handlar om hårt arbete, svett och – lyckorus. Kväll ett koncentrerades på sidvärtsrörelser. Jag och min lånade svarta skönhet kom snabbt på att skänkelvikningar åt höger är himla onödiga. När behövs egentligen dessa? Man ser ju faktiskt bara mest kissnödig ut där man går med benen i kors. Möjligen kan vi tänka oss att utföra rörelsen åt vänster. Funkar mycket bättre. Ridlärartuppen Mr J menade att sidvärtsproblematiken åt höger berodde på min – MOI! – klena vänsterbensmuskulatur och urusla tajming i skänkelarbetet. Bah! Inga vidare kommentarer på det. Vid fikat efter ridpasset talades det mycket om utbildningsskalan. Tyckte först att Mr J mumlade något om galan och tänkte: ”Ja inte vore det så konstigt. Med två tuppar på plats kändes ju just gala som helt naturligt men var det verkligen något vi skulle behöva utbilda dem i? Tycker att de där tupparna brukar gala på ganska bra. Men jag hörde visst fel. Det var takt och lösgjordhet och schvung och sånt kacklande det handlade om. Jag fattar fortfarande inte riktigt det där. Jag menar, ska det vara en bra sak att man är taktlös så länge man är det med schvung? Nåväl, jag packade in min vackra svarta skönhet i transporten och åkte hem för att fundera på tingens varanden och förberedde mig på kväll två. Inför kvällsridlägerkväll nummer två ägnades extra tid åt den svarta skönhetens man. Att vara höna och rida på lånad häst är ingen ursäkt för att ha dålig koll på frisyren. På hästen alltså. Hönans frisyr är liksom körd i samma ögonblick som hjälmen åker på. Eller snarare när den åker av. Då är man långt från räddning… Inbakad fläta har jag aldrig i hela mitt liv gjort tidigare, vare sig på mig själv eller på någon kyckling och då rakt inte på någon häst. Men inför detta läger har hönan minsann fått träna. Tur att den svarta skönheten är av den tåligare sorten. Och mutbar. Det blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv. Kväll nummer två gick vi i cirklar. Väldigt små cirklar. En blev riktigt yr i fjädrarna ska jag säga. Men det var roligt! Åter igen klagades det dock på hönans klena vänsterben. Hade visst något att göra med att vi flöt ut i högervolterna. Tjöta. Här är det inget som flyter ut åt något håll vill jag mena! Oförskämda karlslok till tupp! Visst har man ätit en och annan mask i sina dagar och kanske är man inte riktigt lika smärt om äggläggningsmaskineriet längre som förr, men ”flyta ut”!? Tycker nog att det är trevligare med en viss rondör. Tänk om det blir krig och nödår?! Vad ska man då leva av?! De där klena störarna har ju inte mycket att ta av när den dagen kommer. Hönan står kvar som vinnare. Häpp! Ät mask och var glad. Så lyder mitt motto. Kväll tre skulle kväll ett och kväll tre liksom läggas ihop. Det var raka spår och cirklar och sidvärts om vartannat. Utmaningen låg i att komma ihåg övningen. Innanför konen, utanför konen, inte rida över Mr J, rakt fram, sidvärts, ställ om, böj, räta ut, volta… ”Rid på vad ni känner!” Herregud. En hade ju fullt sjå med att komma ihåg hur man skulle rida, inte fasen fanns det tid att känna efter också. Men det där är något han har snöat in på, Mr J. Ett annat uttryck som tycktes förfölja en stackars höna är ”Följ med din häst!” Men alltså, jag är HELT SÄKER på att den svarta skönheten och jag var på samma ställe HELA TIDEN. Jag kollade flera gånger och vi både travade och galopperade åt samma håll, båda två. Men något hände trots allt denna lägrets sista afton. Den svarta skönheten dansade till slut fram – ja ja, jag kanske överdriver en aaaaning – och till och med skänkelvikningarna åt vänster gick igenom.  Kan det möjligen vara så att träning ger resultat och att den där Mr J har rätt i alla sina råd..? Att faktiskt FÖRSÖKA ge hundra procent om än bara för några få steg. Att rida på den där känslan och att rida med kvalitet. Tål att tänkas på. Kaffet smakade iallafall extra bra efteråt och med en liten – OBS! väldigt liten – tanke åt det där med att flyta ut, unnade jag mig en hembakt bulle till javan. Man kan ju hoppas att bullen la sig i rätt ben… Idag är det alltså dagen efter kväll tre och hönan är hemma på sin pinne och putsar sina ömma fjädrar. Den svarta skönheten står i hagen nedanför backen och njuter av en välförtjänt vila. Om ett par timmar ska vi ta en lugn och kravlös tur i skritt. Hönan tackar grannhönan för lånet av häst och funderar på om det kanske faktiskt är så att det är en svart skönhet från Holland som ska bli hennes nästa häst? Jag tror baske mig det. Hur som helst; hönan konstaterar att man blir aldrig för stor för att älska hästar och ridläger funkar i alla åldrar. Även om det sätter sina spår. I ryggen. I bröstmusklerna. I ljumskarna. I ovansidan av låren… Kackel på er!

Invigning av NM

I dag startar NM i dressyr och hoppning för ponny, juniorer och young rider på Flyinge men redan igår tjuvstartade man med invigning och veterinärbesiktningar.

Sotenäs FRK bygger ridled och växthus

Sotenäs FRK har fått drygt 1,5 miljoner kronor i bidrag från bland annat Leader, Sotenäs kommun och Allmänna Arvsfonden för ett stort projekt. Drivande i arbetet av projektansökan har Karin Ward, tidigare ordförande i föreningen varit, så vi ringde upp henne: Hej, vad är det ni ska göra? – Vi ska bredda och hårdgöra en befintlig ridled som vi har. Den kommer att bli anpassad för att användas året runt och av funktionshindrade. Bland annat gör vi rondeller så att man ska kunna vända. Det här är startskottet för arbetet med att anlägga en längre led. Vi har genomfört en förstudie där vi bland annat har besökt Göteborgs Handikappridklubb och tittat på deras ridslinga. Vi kommer också att bygga ett växthus som ska kunna användas som samlingslokal. Vi vill börja med grön rehab och det är viktigt för många funktionshindrade att få komma ut och det måste inte handla om ridning. Det kommer att finnas lite odlingar att påta i. Vi tror att det här kan bli ett lyft för föreningen. Man måste ta nya grepp och hitta nya målgrupper.

Radiodokumentär om Ulrika Bidegård

P3 Dokumentär om kidnappningen av ryttaren Ulrika Bidegård 1993.

Äldre inlägg

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑