Månad: maj 2013 (sida 1 av 4)

Pod-radio om distansritt

Pamela Young, redaktör på Horse International, gästar Chris Stafford för att diskutera debatten kring distansritt och hästarnas välfärd. Bland annat har Schweiz ridsportförbund skickat brev till FEI där man riktar stark kritik mot distanssporten. För att lyssna på pod-radioinslaget, klicka på länken ovan. Chris Stafford är en erfaren journalist som bevakat ridsporten under många år, för att komma till hennes pod-radiokanal, klicka HÄR.

Filmtips 2

Filmen om tre män och hästen Seabiscuit kom 2003. Men den håller än.

Filmtips

Jag tänkte att det kanske är fler som är som jag. Glömsk….jag glömmer bort vilka filmer jag ville se. Jag hinner inte se när det är premiär och sedan så ..glömmer jag bort. Det gäller alla möjliga bra filmer som kommit under åren som jag bara tänkt att den här måste jag ju se. Om det är någon som känner igen sig så får du gärna komma med tipsen på filmerna du sett eller vill se. Idag tänkte jag börja med Steven Spielbergs film War Horse. Den kom 2011 och utspelar sig i England  och Frankrike under första världskriget och handlar om vänskapen mellan hästen Joey och pojken Albert. Boken om War Horse är skriven av Michael Morpurgo som inspirerades  till War Horse fick han när han besökte en pub på den engelska landsbygden. En äldre man berättade sin historia om hur han som 17-åring deltog i första världskriget. Han berättade om fasorna, skräcken och om hur han behöll förståndet genom att prata om sin ångest och rädsla med hästarna. En miljon hästar deltog i kriget på den brittiska sidan. Bara 65 000 överlevde, men såldes efter kriget till fransmännen som slaktdjur  

Galant, Galliano, Ebbe och Atlas drar kungaparet

Turkiska statsbeöket 11 mars 2013. Bilden får endast med skriftligt medgivande från Kungliga Hovstaterna.

Turkiska statsbeöket 11 mars 2013.
Bilden får endast med skriftligt medgivande från Kungliga Hovstaterna.

På torsdag är det nationaldagen och då får Hovstallets 2- och 4-benta jobba. 17,55 avgår den öppna vagnen från kungliga slottet i Gamla Stan mot nationaldagsfirandet på Skansen. I vagnen sitter kungen och drottningen och framför vagnen går hästarna Galant (f -07, e Goldmine xx-Tolstoy), Galliano (f -97 e Ganesco-Excall), Atlas (f -96 e Archipel-Dressman) och Ebbe (f -95 e Egerländer-Ganesco). De kontrolleras av två kuskar; stallchef Sara Thavenius som rider på Galant, som är vänster förlöpare, och har Galliano som handhäst. Bakom henne sitter Claudia Doria på Atlas med Ebbe som handhäst. I vagnen sitter en jägare och en spannkusk, deras uppgift är att öppna dörren för kungaparet och att sköta bromsen. Anledningen att ekipaget förs fram med ridna hästar, vilket heter à la d’aumont, är för att kungaparet inte skall skymmas. Om nu solen inte skulle stråla utan istället regnet forsa på torsdag kommer kungaparet istället att åka i en täckt vagn alternativt bil, troligtvis en Cadillac. King_and_Queen_of+Sweden_TheRoyalCourtSweden_Photo_Bruno_Ehrs Foto: Kungahuset.se

Riktiga dårar och ryktesspridning

Hästar i hage FOTO:LOTTAPICTURES Lika säkert som att myggen kommer med sommaren så kommer även attacker mot hästar och djur ute på bete. Förra veckan tog Efterlyst upp fall i Skåne förra veckan, sedan dess har ytterligare en häst attackerats, läs artikel på tidningen Ridsports webb. Tyvärr drar även ryktesspridningen igång. Visst är det konstigt att alla skurkar färdas i vita bilar. Här där jag bor går regelbundet ryktet om en skum typ som cirkulerar vid skolorna och försöker få in barnen i en vit bil. Det konstiga är att jag aldrig träffat någon som faktiskt sett den vita bilen, man bara känner någon som känner någon som har sett. I Gävle drabbade ”vita-bil-syndromet” några gästarbetare som på ledig tid och åkte runt och såg sig omkring. Läs om det på Kajsa Ekedahls blogg. Förra sommaren skrev jag en artikel i ämnet för Tidningen Ridsport, den kan ni läsa här nedan: Så fort det skrivs på nätet blir det sanning Två fall där man misstänkte att hästar blivit attackerade i hagen. Båda hästarna är döda, den ena fick avlivas den andra, ett par dagar gammalt föl, var redan död då den hittades. I båda fallen visade det sig att skadorna inte var orsakade av en människa. Men då det konstaterades var misstanken om en mänsklig attack redan en sanning i allmänhetens ögon. – När det gäller fölet i Brastad så var både en polispatrull och  veterinär på plats i hagen och samtliga trodde att fölets skador var orsakade av en människa, säger Björ Blixter, presstalesman hos polisen i Västra Götaland. När polisen efter obduktionen av fölet går ut med informationen om att den dött av en medfödd missbildning har ändå skräcken för galningen som går lös blivit en realitet för länets hästägare. – Problemet i dag är att det går så fort med nyhetsspridningen, det är ingen som väntar på en tryckt tidning. Det gäller generellt alla händelser att det är svårt med dementi när väl bollen är i rullning. Björ Blixter menar att det är en svår avvägning med hur mycket information polisen ska ge. Om det är så att en galning varit framme så vill man ju varna hästägare i området. Samtidigt triggar sådana här nyheter igång andra som gillar att skada hästar. – Jag kallar det pyromani, börjar det brinna på ett ställe brinner det snart på ett par till. Det svåra med att ta fast gärningsmannen vid attacker mot hästar är att det i övervägande del av fallen inte finns något motiv. – Det finns inga vittnen, det finns ingen konflikt med hästägaren och det finns inget motiv. De går in till okända hästar i hagar och det är ett plågsamt och vettlöst brott. Hästattacker är sällsynta, Blixters erfarenhet är att det går i cykler. Han anser inte att hästägare behöver vara överdrivet oroliga och gå brandvakt vid sommarhagarna. Men man ska vara observant. Ser man främmande bilar eller personer så ring polisen. – Det är bättre att ringa polisen en gång för mycket än en för lite. Text Annika Grundberg, foto Lotta Gyllensten

Varför just Krabat – boken som tål att läsas än idag

Krabat copy När jag var en mycket ung hästkvinna läste jag alla Jill-böckerna av  den engelska författarinnan Ruby Ferguson. Om och om igen. Jag var Jill, hade också två ponnyer (i fantasin) och vann alla de där rosetterna, precis som Jill. Fast jag på den tiden inte hade en aning vad ”gymkhana” egentligen var och hur man gjorde.Men tänk att få leva i en liten engelsk by, ha två ponnyer, hemma i eget stall och leva ett riktigt Jill-liv. Det var drömmen. I verkligheten handlade det om veckor av intensivt tjat och diskuterande innan min pappa sa ja till att låta mig få prova ”överklassporten” ridning. Han gillade det aldrig men sa ja ändå. Äntligen! Med 4 kronor och 50 öre på fickan (så mycket kostade en ridlektion i slutet av 1950-talet) plus fyra spårvagnskuponger gav jag mig iväg varje tisdag. Först spårvagn fyra till Brunnsparken och sedan femman till Göteborgs Fältrittklubb, hållplats Bögatan. Öppna stalldörren eller gå runt via dörren på baksidan vid läktaren och sedan rakt i in paradiset. Den alldeles speciella doften som jag aldrig har känt på exakt samma sätt trots besök och vistelser i hundratals stall genom åren. På Bö luktade det alldeles, alldeles speciellt. Och där stod de i sina spiltor – Fuxan, Ragata, Baronessan, Scheijk, Apollo. Lite längre ner – Sussi, Niagara, Nypon, Kasper, Husar. Ponnyerna allra längst ner – Muralto, Pretty, med flera. Ljuden – prasslet från halmen, hästar som kom och gick på stallgångarna, kommandoorden från de två ridhusen där majorer och fanjunkare höll lektioner för hästar som gick nos vid svans utan att det hände ett enda dugg. (Det gjorde det säkert men sådana minnen förträngs snabbt.) Lyckan när man från tredjeskötare plötsligt avancerade upp till andreskötare eller den första uteritten i Delsjöskogen. Livrädd för plötsligt gick det lite fortare än inomhus i ridhuset men ändå så lycklig när man kom hem utan att ha ramlat av. Vilken tid, den sortens hästliv ville jag också läsa om, avgrunder från den engelska byn och alla ponnyer. Utbudet av böcker för hästtokiga tjejer var på den tiden så litet att det knappt går att föreställa sig idag men det fanns en som motsvarade alla mina krav på en bra hästbok: ”Varför just Krabat” av Karin Anckarsvärd. Utgiven i serien Önskeböckerna på Bonniers,  första utgåvan1958. Här fanns alltihop. Stallet, doften, spiltorna, hästarna, lektionerna. Kryddat med dramatik och humor. Berättelsen kretsar kring Jenny som plötsligt får en egen häst. Krabat heter den förstås. Och det var verkligen något ganska så unikt då. Egna hästar  och ponnyer var det ytterst få som hade. Men Jenny får och den här historien är verkligen läsvärd. Hittade den i bokhyllan vid en flyttning i höstas och trots att flyttkartongerna stod och väntade satte jag mig i läsfåtöljen och sträckläste boken ännu en gång. Allt kom tillbaka och plötsligt var man andreskötare i sitt barndoms stall igen. Med Baronessan som favvis. Karin Anckarsvärd skrev flera böcker för ungdomar, tyvärr lär Varför just Krabat vara hennes enda hästbok. Den är ganska lätt att hitta i antikvariat, ibland även på Tradera. Ta chansen, köp den, eller rota fram den ur gömmorna. Boken håller än idag trots att den kom ut för mer än 50 år sedan.   Eva Österlund  

Emma – kusktalang med siktet inställt på NM

Emma och Windy Boy Rocket tävlar i Åsbo. Bilden är tagen 2009.

Emma och Windy Boy Rocket tävlar i Åsbo. Bilden är tagen 2009.

En debutant och en veteran tog en överlägsen seger vid körtävlingarna på vackra Kullahalvön i slutet av maj. Emma Gustavsson är en av de talangfulla ungdomar som är aktuella för en plats i laget vid Nordiska Mästerskapen i körning senare i sommar. Hennes c-ponny, Windy Boy Rocket, är en korsningsponny som tidigare körts av Emmas mamma, Susanne Ankermark med mycket stora framgångar både på hemmaplan och internationellt. Ponnyn som till vardags går under namnet ”Wimse” är numera medelålders, något som knappast märks när han sätter full fart i maratonhindren. Och det där med debutant – Emma är definitivt ingen debutant i körsammanhang men vid tävlingen på Kusk var det första gången för henne och Wimse i medelsvår, nationell klass. Inga problem alls. 42 straff och seger i dressyr, andraplats i maraton och bara tre straff i precisionskörningen gav ekipaget en mycket övertygande seger med drygt 26 poäng till godo på tvåan, Emma Starck. Emma och Wimse, som tävlar för Skånska Körsällskapet laddar nu om för nästa medelsvåra tävling, den här gången på Tjolöholm utanför Kungsbacka. Sedan väntar de riktigt stora uppgifterna för ännu en talangfull ung kusk. Nog finns det återväxt – även i den här sporten.

Emma Gustavsson och Windy Boy Rocket i dressyrkörning. Debut i medelsvår.

Emma Gustavsson och Windy Boy Rocket i dressyrkörning. Debut i medelsvår.

<

Johanna Nilsson – ung kusk med mycket talang

Johanna 1 Körningen är en liten sport med en ganska hög medelålder bland de aktiva. Många har bekymrat sig över den dåliga återväxten, hur ska det gå med körningen om inga unga vill ta över? Nu finns det flera ljus i den här tunneln, ett av dem heter Johanna Nilsson som tävlar för Skånska Körsällskapet. Johanna är ingen nykomling när det gäller körning. Hon har groomat i flera säsonger bakom mamma Marie Nilssons ponnypar, hon har tävlat själv i körning vid flera tillfällen redan förra tävlingssäsongen, hon har gedigna kunskaper i ridning och hästhantering, bland annat utbildad på Flyinge. Men nu ska det bli riktigt allvar av på körfronten. Med ponnyn Hot Lips, ett new forest-sto som tidigare gått i par, är det nu full fart och även om inte årets säsong är så långt gången så har Johanna Nilsson blivit ett namn att räkna med inom sporten. Perfekt timing för snart handlar det om Nordiskt Mästerskap som i år går i Danmark. Hit kan Sverige nu skicka ett riktigt vasst ungdomslag, Johanna är en av dem. Hon har också hunnit med att ta emot ett stipendium vid årets Göteborg Horse Show, en utmärkelse som ges till riktigt talangfulla ungdomar i de olika ridsportgrenarna. Är man talangfull hamnar man också i Talang Skåne – en ungdomssatsning som Skånes Ridsportförbund dragit igång och där Johanna har sällskap av fem andra unga kuskar; Emma Gustavsson, Oskar Mortensen, Mira Grifo, Sara Hammargren och Linda Wigren. Hemma hos familjen Nilsson finns flera talangfulla new forestponnyer. När det inte handlar om Hot Lips (e.Vernons Peeping Tom) för Johanna kör hon bland annat Triton (e. Fredriksbergs Dizney). Det är hästar på jobbet också just nu för Johanna. Arbetsgivaren heter Michael Andersson och här får hon chansen att köra par även med stora hästar. Johanna 2[1] I vår serie om Körtips från kända kuskar är det nu Johanna Nilssons tur att dela med sig: 1. Träningen ska vara positiv för både dig och din häst. 2. Försök att överföra dina/andras kunskaper från ridning till körning. 3. Varierad träning. Du kan lika gärna träna bitar från dressyrprogrammet i skogen som på en bana. 4. Det ska vara kul att köra. Text och foto: Eva Österlund

Shy – superponny i mångas hjärtan

I vår serie om ”Kärleken till en häst” handlar det idag om en b-ponny som har varit och fortfarande är PONNYN nr 1 för flera duktiga ridtjejer. Det hela började på en ridskola i Malmö, en nyinköpt ponny visade sig vara dräktig och det i början så skygga bonusfölet döptes till Shy. Ungdomarna på ridskolan hjälpte så småningom till att rida in ponnyn och man upptäckte en talangfull hoppare. När tiden kom var det dags att börja tävla och det blev konkurrens om Shy. Emelie Widerström var en av dem som fick chansen. – Hon var så himla tuff, det var det bästa. Ibland kunde det bli lite tjafs vid lastningen men då hade vi en shetlandsponny med oss som sällskap och det fungerade bra. Emelie red bland annat ponnyallsvenskan och Pollux Cup innan hon lämnade över Shy till Ellinor Österlund. – Hon var alltid glad även om öronen för det mesta låg lite bakåt. Alltid fokuserad på det hon skulle göra, menar Ellinor. – Bästa minnet är nog vid julahoppningarna hos Åsbo ponnyklubb. Vi kom till stallet supertidigt, det var kolmörkt förstås och just den här morgonen vägrade Shy att gå in i transporten, trots att vi försökte allt. Det var nog för tidigt för henne! – Alla var nervösa och vi bråkade men så vips gick Shy in och vi kom iväg i sista stund. – Framme på tävlingsplatsen handlade det om minuter. Mamma sprang till sekretariatet för att startanmäla som man gjorde då, pappa sprang med ponnyn till veterinären. På med grejorna och sedan hann jag hoppa två språng på framhoppningen innan det var vår tur. Shy gick som en klocka och vann klassen, en Lätt B. Det var helt otroligt! Ellinor hade ponnyn i drygt tre år innan Sofia Landin tog över. Framgångarna för den här talangfulla ponnyn fortsatte med Sofia i sadeln. Bästa minnet är från en tävling i Kågeröd där Sofia och Shy vann både lätt B och Lätt A. – Hon ställde alltid upp för en, helt fantastiskt, menar Sofia. Ponnyn såldes sedan till Madison Rose och hennes familj, den här ponnyn ville de verkligen ha och hon gjorde dem inte besviken. – Fast hon testade Maddy ordentligt i början, berättar mamma Maureen. När de väl blev överens kom också framgångarna. – Shy har samma mentalitet som en katt, fortsätter Maureen. Hon vill gärna umgås men på sina egna villkor, det är ingen pysslarponny precis. Hon gillar när det händer saker, hela tiden. När Shy och Maddy hade plockat en hel bunt med fina rosetter var det meningen att lillasyster Ciara skulle ta över. Ciara red henne och älskade sin ponny men det där med tävling var inte så hett för henne som det varit för Shys tidigare ryttare. Med en ponny i topptrim kom man överens om att låna ut henne ett tag. Budet gick till Ebba Dahlander i Vellinge som också snabbt kom att tillhöra Shys stora fanclub och Ebba fortsatte också att tävla henne med fina framgångar. Idag är denna superponny 19 år gammal, det är fortfarande massor med energi och full fart framåt. Hon har en ny liten ryttare som älskar henne samtidigt som de ”gamla” ryttarna fortfarande får ett alldeles speciellt tonfall när de pratar om sin b-ponnytid och om Shy – bonusponnyn. Shy 1 Fyra tjejer som alla har startat sina ridkarriärer på en b-ponny vid namn Shy. Bilden är tagen för flera år sedan och alla i det här gänget har ridit stor häst ett bra tag. Vid ponnyns huvud Madison Rose, bakom henne från vänster Emelie Widerström, Ellinor Österlund och Sofia Landin. Shy 2 Superponnyn Shy som stannar kvar i hjärtat på alla sina ryttare. Från vänster Emelie, Ellinor, Sofia och Madison. Shy 3 Shy idag, tjusig i sitt rosa täcke. Madison Rose äger fortfarande ponnyn och hälsar på henne ibland. Av Eva Österlund

Mountain Horse Cup

I dag arrangerar Stenungsunds Hoppryttarförening regional ponnytävling i hoppning med kval i Mountain Horse Cup. Tyvärr fungerar inte resultatrapporteringen så några resultat från kvalet finns inte. Men bilder 🙂 DSC02191 Sanna Tegenfeldt och Puddle på prisutdelning i kategori C, lätt B, där de kom trea. DSC02189 De kom trea i finalen av GP-ponnyn i Scandinavium, Agnes Johansson och Hembys Daphne, resultatet i lätt B blev en femteplats. DSC02193 Ärevarv, snyggt matchat av segrande Linnéa Antonsson på Hembys Laertes, Uddevalla RF, att ha en luva som perfekt passar ihop med en segerrosett. DSC02199 2 Så här snyggt täcke har man om man varit med i GP-ponnyfinalen. DSC02198 Jonna Wahlborg tillsammans med mamma Lotta som också är tävlingens banbyggare. I morgon går tävlandet vidare, då är det hästarnas tur och undertecknad ska dit och starta 90 centimeter. Sedan får Matilda Mauritz ta vid och lotsa Joe över en meter. Text och foto: Annika Grundberg  

Äldre inlägg

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑