Månad: mars 2013 (sida 1 av 3)

Phillip Carey rider La Luna

Det fantastiska lilla stoet La Luna (f -99, e Lordanos-Philister), som tävlades som häst av Patrik Andersson, och sedan mättes om och blev en ponny kommer att ridas av Phillip Carey framöver. – Ja, det stämmer, hon har varit där i några dagar. Phillip hoppade henne för första gången i dag och det såg väldigt bra ut, säger La Lunas ägare Per Boström till Equestrianwords. La Luna är fortfarande till salu och hur länge hon ska ridas av Phillip Carey är inte bestämt.
– Vi ger det ett par veckor, de verkar passa väldigt bra tillsammans, säger Per Boström.

Tävlat internationellt
Phillip Carey är en framgångsrik ryttare, 15 år, som förra året tävlade internationellt på både häst och ponny. Bland tävlingsmeriterna finns seger i ponny Grand Prix i Falsterbo förra året, silver vid inomhus-SM kat D 2011 och han ingick i ponnylandslaget vid EM 2011 och 2012. Familjen Boström köpte ursprungligen La Luna till dottern Manda som tävlade stoet i två säsonger upp till 1,40. När Manda slutade tävla lät Per Boström Patrik Andersson tävla hästen. Ekipaget har placeringar i svår klass. När La Luna köptes från Tyskland sa säljaren att stoet var 155 centimeter men när hon mättes hemma på gården var hon inte så hög. Man bestämde därför för att göra en officiell mätning, då mättes hon till 148 centimeter och blev därmed en ponny.

Falsterbo 2011-07-07. Philip Carey med ponnyn Flamingo Fly i Pony Grand Prix FOTO:LOTTAPICTURES

Falsterbo 2011-07-07. Philip Carey med ponnyn Flamingo Fly i Pony Grand Prix
FOTO:LOTTAPICTURES

Monika är proffstränare Frankrike

Travkusk2 Travtränaren Monika Hellqvist är den första svenska kvinna att få proffslicens i Frankrike. Av Frankrikes närmare 900 proffstränare finns det bara 27 kvinnor och Monika är en av dem. Monika jobbade tidigare som hästskötare hos Veijo Heiskanen i Göteborg. 2005 åkte hon till Frankrike med två hästar som skulle tävla under vintermeetinget i Paris och blev kvar. De första åren jobbade hon hos franska tränare och tillbringade sin tid på Grosbois utanför Paris. Men i januari 2012 gick flyttlasset söderut och nu finns hon i Provence i södra Frankrike. Hon hade ingen licens sedan tidigare.
– Jag är den enda svensk som gått proffslicenskursen utan att innan haft en licens. De andra svenskarna här nere med fransk licens, tror att de är fyra, har alla haft en svensk licens som de bytt till fransk, berättar hon via mail. Mer info och bilder från Monikas anläggning finns på hennes hemsida, www.ecuriehellqvist.n.nu.

Text: Annika Grundberg, foto: privat

10 år men en van tävlingsryttare

Kim GudmundssonFOTO:LOTTAPICTURES
När vi träffar Kim Gudmundsson för första gången är hon utklädd till en knallgul kycklig. Det är påsk och maskeradhoppning på Klagshamns Ryttarförening och Kim ska starta med sin b-ponny Flower.  Kim är tio år gammal men redan en van tävlingsryttare.
– Jag började rida när jag var två år, säger hon själv.
Med en mamma som jobbar som ridinstruktör var Kim med från början och det tog inte så lång tid förrän hon bytte barnvagnen mot shetlandsponnyn Waldemar. Hon tyckte det var kul redan från början. Idag rider och tävlar hon tre ponnyer, förutom Flower även b-ponnyn Zorro och shetlandsstoet Doris. Det var hoppning som var roligast från början men för några år sedan provade Kim att rida ponnygalopp med Doris. Varje måndag under sommarhalvåret kan man träna sin ponny på Jägersrobanan i Malmö. Så småningom blev det också dags att rida löp och Doris och Kim är idag ett välkänt galoppekipage, inte bara på hemmaplan.
– Vi var på Täby förra året och då kom jag tvåa!

Dressyr då – inte aktuellt??
– Kanske senare, med Zorro då, säger Kim, men hon låter inte riktigt övertygande.

Equestrianwords kommer att följa Kim och hennes ponnyer på tävlingsbanorna under årets tävlingssäsong. Häng med!

Tre snabba till Kim
Vad gör du när du inte rider:
– Spelar trummor och kickboxas.
– Favoritmat: Tacos
– Idol: Rolf-Göran Bengtsson
Kim GudmundssonFOTO:LOTTAPICTURES

Serpentiner med volter

Ulrika_Larsson Det här träningstipset kommer från Ulrika Larsson, C-tränare i hoppning. Ulrika tävlar i både hoppning o dressyr och har fem hästar från 4 till 20 år plus ett avelssto. Hon tränar hoppning för Peter Eriksson och dressyr för Elisabet Lundholm och Inga-May Bylund. Hon har sin verksamhet på Norgården utanför Kungälv på västkusten och förutom hästverksamheten så driver hon Z-täcket och har agenturen i Sverige för tre tyska märken, Schwenkel, Haas och Kat.

Rid övningen så här
Rid övningen i trav en gång för att känna på vägen. Rid sedan i galopp. Er utbildningsnivå avgör hur ni genomför övningen, gör övningen i båda varven:

  • 1, Rid höger galopp, direkt efter första volten bryt av till trav, trava den streckade delen, fatta ny galopp, volt osv.
  • 2, Rid som i nr 1 men gör ett enkelt byte vid x och x.
  • 3, Rid som ovan men bibehåll galoppen och rid förvänd galopp den streckade delen.
  • 4, Rid som ovan men byt galopp vid x och x.

ridovningwp

Ännu en hästorganisation

fOTO:LOTTAPICTURES
HNS, SvRF, ASVH, SH, Hästföretagarna, LRF, SPAF, SG, STC, SIF, HYN, Hästnäringens Representationsråd, European Horse Network och så vidare och så vidare. Hur många av organisationerna som rabblades upp ovan vet du något om? Vad gör de? Behövs de? Samarbetar de eller är de en samling stuprör som rinner ut i varsitt dike? Uppfinns hjulet gång på gång?

Hur det än är med den saken så är ytterligare en hästorganisation på väg att se dagens ljus. Det är LRF som i samarbete med bland annat Svenska Ridsportförbundet vill starta ett LRF Hästföretagarna enligt samma koncept som LRF Mjölk. Härom veckan hade Landsbygdsdepartementets hästgrupp möte. Där gav Andreas Heimbrandt från LRF en lägesrapport om organisationens arbete med LRF Hästföretagarna.

Så här rapporteras det från mötet: ”Hästnäringen är en framtidsbransch som utgör en viktig del i LRF:s arbete för livskraftiga företag i de gröna näringarna. Omkring en tredjedel av landets hästar finns i lantbruksföretag. LRF arbetar bland annat med att förbättra villkoren genom att påverka politiker och beslutsfattare på alla nivåer. Det handlar exempelvis om ökad förståelse för hästens betydelse i kommunen, skattefrågor, regelförenkling, djur- och smittskydd, miljö, markfrågor och framtida jordbrukspolitik. LRF vill höja ambitionsnivån ytterligare och profilera sig ännu tydligare som en intresse- och företagarorganisation för hästföretagare. Diskussioner pågår om att utveckla en branschorganisation, LRF Hästföretagarna, som på ett effektivt sätt kan samla hela näringen och gemensamt driva dess frågor. Enkelt kan det sägas handla om att skapa en jämförbar struktur med LRF Skogsägarna, LRF Trädgård och LRF Mjölk. Inledande diskussioner med SvRF, ATG, HNS och Hästföretagarna har varit positiva. Även Hästnäringens representationsråd är positiva och LRF undersöker för närvarande hur ett sådant branschben skulle kunna organiseras och finansieras. ”

Pinkar revir
Jag har följt hästnäringen på nära håll under flera år nu. Mycket bra har gjorts och det nätverkande som pågår mellan hästföretagare runt om i landet har betytt mycket för arbetet att göra hela branschen mer seriös. Det blir alltmer vanligt med hästverksamheter som drivs helt vitt. Svarta pengar och fiffel förekommer fortfarande i allt för stor utsträckning men de som driver seriösa och lagliga verksamheter blir fler och de syns och tar plats – det är bra. Men jag har också sett hur medel går till snarlika projekt runtom i landet. Man uppfinner hjulet flera gånger. Organisationer pinkar revir och samarbetar inte utan man gör samma sak på flera ställen utan samverkan. Det har till exempel genomförts flera projekt om regional samverkan. Men de regionala nätverk som, enligt mig, är mest framgångsrika är de som sprungit ur engagemang från företagarna själva och inte ur ekonomiskt bistånd från EU. Så kommer ytterligare en hästorganisation att göra skillnad? Behövs den? Ja, jag tror att den både kan göra skillnad och få betydelse. Men då måste alla organisationer få vara med på tåget och samarbeta. Bort med revirpinkandet och bjud in alla att vara med. För vår hästnärings bästa.

Text: Annika Grundberg 
Illustration/foto: Lotta Gyllensten

The Legacy of Hickstead

Hickstead.sv

Hickstead med Eric Lamaze. FOTO:LOTTAPICTURES

Vi chockades alla när Eric Lamazes fantastiska häst föll död ner på tävlingsbanan i Verona 2011. Mitt under pågående tv-sändning. Hickstead var en av världens bästa hästar. Nu har Spruce Meadows TV gjort en film. (Spruce Meadows är den kanadensiska tävlingsanläggningen utanför Calgary) The Legacy of Hickstead

Tantgymkhanan som blev en snackis

Maria Kjellberg startade upp en gymkhanagrupp för kvinnor i sitt ridhus – mest på skoj. Någon karl har smugit sig in så att kalla det tantgymkhana är inte helt korrekt. Man har nu hållit på ett tag, synts i reportage i tidningen Ridsport och därmed nått långt utanför Kungälvs kommun där man håller till. Förfrågningar finns om att visa upp sig på såväl EuroHorse som Flyinge. Så håll utkik, gymkhanagruppen från Tjuvkil Mellangård kan dyka upp precis var som helst. För fler bilder från en av gruppens träningar, klicka HÄR. Kristin har full koncentration på att sätta mugg på pinne!
Kristin sätter mugg på pinne, något som kräver koncentration och precision. Foto: Lotta Karlsson

Att vara målinriktad – körtips från Birgitta Nilsson

gittankorwp
Att välja 3 av flera hundra viktiga saker:

Att vara målinriktad – strukturerad och noggrann i sin träning
Det är ingen slump att man presterar bra resultat och får framgångar. Målsättningarna måste vara realistiska och det ska man få hjälp med av sin tränare. Det handlar om att ha den rätta inställningen till sporten.

A och O: Grundkonceptet måste funka dvs, tänder, hovar, muskulatur och mekanik hos hästen innan allt kan fungera i träning. Psyket ej att förglömma – glad häst = arbetsvillig häst och lycklig kusk.

Stärk ekipagets svaga sidor under vinterhalvåret, om det så är enhandsfattningen, taktproblem i gångarter, att stärka bakbenen, underhålla utrustning så som selar och vagnar. Takten, schwungen, konditionen, styrkan måste finnas färdigpaketrad till det är dags att träna teknik och precision.

Precisionsträning – ej att förglömma. Precisionsträning skall vara lika vardaglig som att jogga längs byvägen, det är bara fantasin som sätter stopp för övningarna, om det så är konpar på garageuppfarten eller i hagen så måste man träna tempo och teknik. Det är ingen ursäkt att få 15-20 straff på tävling då har man tränat för dåligt. Att veta var man har sina hjul ska sitta i ryggraden. 

Gittan  (Birgitta Nilsson) Jobbar som marknadskoordinator på Swecon Anläggningsmaskiner (Återförsäljare till VolvoCE) Har jobbat ett antal år hos 4-spannkuskar som Michael Freund, Christer och Nicke Pålsson, många bra erfarenheter från mängder av tävlingar i alla klasser och mästerskap. Däremellan åkt med mor och far på körtävlingar sedan 1979. Tävlat körning i par sedan 1995, 3 VM ett antal SM medaljer i olika valörer. Har de senaste åren uppdaterat och reviderat stallet med olika kombinationer av hästar.

Text & foto: Eva Österlund

Hönor spekulerar – repris från fredagen

861525_547097471978338_1273972708_n
I dag är det dags för fredagsmys
På fredagar så går det fort i stallet för hästmänniskorna. Då ska de liksom alla andra hem till tv-soffan. Det har fått mig att fundera lite på det där med tv-program. Det måste ju göras fler program riktade till hästfolk. Idag finns ju Ponnyakuten, som är  så populär så den ska jag titta närmare på. Men här har jag några bra programidéer som Svt eller den nya hästkanalen kunde vara intresserade av.

Sveriges Hästkock – här gäller det att laga maträtter av hästkött men som smakar allt annat än hästkött. En isländsk variant är att laga köttbaserad mat så att den smakar vegetariskt. Jury i det programmet är en samling militanta veganer. Vinner gör den kock som fortfarande kan stå på benen i sista programmet.

Häst-Faktor – Det här programmet ska fokusera på auditiondelen, det är ”bäst” tv. Audition i Globen, publiken utrustas med vuvuzelor för maximal effekt hos hästarna. De som kan sitta kvar på sina hästar går vidare. Därefter är det mer diffust. Bra ryttare gör ju inte bra tv. Kanske om hoppryttaren måste rida dressyr och vice versa. Viktigt att de ramlar ofta och spektakulärt.

Stallet – Deltagarna väljs ut genom att ägare till inackorderingsstall runtom i landet får nominera sina värsta hyresgäster genom tiderna. Veckofinaler såsom gödselstadswrestling, ”spänna bälte” (medeltida tvekampsform) där deltagarna är insmorda i ekol-olja, bajs eller godis (deltagarna får smaka på olika saker och gissa om det är foder eller avföring från djur) med mera.

Fuskbyggarna – Länsstyrelseinspektör kontrollerar stall runtom i landet. Markne och Sandgaard är med och ger ”Ernst-faktor” åt programmet genom att ge söta och praktiska inredningstips.

Tävlingsskåpet – Malin Baryard Johnsson stänger in sig i tävlingsskåpet med olika ryttarkändisar som avslöjar sina hemligheter.

Let’s ride (vet att det gått i England) – Gardell, Leif GW Persson, Mia Skäringer, Gina Dirawi, Petra Mede, Per Andersson och så vidare och så vidare. Kändisar ska lära sig hoppa en bana, samma upplägg som let’s dance. Viktigast är att deltagarna ALDRIG ridit. Gemensamt för alla mina programförslag är att det ska vara farligt, förnedrande och ytterst pinsamt för deltagarna! Men då myser vi ju mer i soffan

//

Hoppgroupiesarna tillbaka på Scandinavium

 

Tävlingarna på Scandinavium i full gång och på läktaren som vanligt Chris och Torbjörn Råberg.

Tävlingarna på Scandinavium i full gång och på läktaren som vanligt Chris och Torbjörn Råberg.

Chris och Torbjörn Råberg var bland dem som viftade mest med den svenska flaggan i Madrid för några år sedan. EM-guld till Rolf-Göran Bengtsson och Sverige – kan det bli bättre när man är riktigt stora fans till ”världens bästa Bengtsson”. Familjen Råbergs stora intresse för att se andra rida på toppnivå började med att de själva hamnade i hästsvängen.
– Mina arbetskamrater vill börja rida och hade anmält mig också. Jag hängde med till Malmö Ridklubb och provade, berättar Chris. Året var 1981 och Chris då sexåriga dotter Eva satt på läktaren och tyckte att det såg jätteskoj ut. Hela familjen fortsatte i Klagshamns Ryttarförening och skaffade så småningom en egen häst. Som pappa ”flängde runt på” enligt Eva. Tävlingsintresset började en baddag i Falsterbo. Horse Showen var igång och Chris och Torbjörn gick dit för att kolla lite. Det räckte. Här väcktes intresset för internationella topprestationer.
– Michael Rüping och Silbersee vann hoppderbyt den gången, säger Chris bestämt.

Debut 1986
Scandinaviumdebuten kom 1986, de hängde med en grupp från sin ridklubb och sedan var de fast där också. Den första internationella stortävlingen utomlands var VM i Haag 1994. Individuellt tyskt guld genom Franke Sloothaak.
– Jag visste inte hur jag skulle fixa biljetterna, minns Torbjörn. Men jag ringde till Ridsportförbundet och Tessie Sjöstedt och så löste det sig. Då hade Chris i flera år varit en flitig läsare av svenska hästtidningar och hon lärde sig ryttarna, deras hästar och hästarnas härstamningar.
– Det är roligt att hänga med lite extra och det var också så vi började åka till Celle i Tyskland och hingstvisningarna där.  Det blev EM i Mannheim, världscupshoppningen i Berlinbland mycket annat.
– I Berlin delade vi frukostbord med Lars Parmler och Jan Svanlund, säger Torbjörn. Detta gav extra krydda åt den tävlingen.

Men störst av allt är Aachen!
– Världens bästa tävling! Nu har vi varit där fem gånger, senast vid VM 2006 och det är lika roligt varje gång.
Det var också i Aachen som hoppningen fick maka på sig en aning när det gäller intresset från familjen Råberg.
– Vi tittade faktiskt på körningen också.
Om man fyller jämna år, vad är bättre än att få en hästresa i födelsedagspresent? Torbjörn och Chris åkte till EM i hoppning i Madrid,  dels för att det var ett speciellt mästerskap och dels för att Rolf-Göran Bengtsson alltid tillhört favoriterna.
– Vi har ju följt honom sedan hingstprov och tävlingar i Sverige när han hade massor av hästar med, vi såg honom i Haag med Paradiso, fortsätter Chris. Och vi har ännu inte förlåtit Jan Tops för att han tog Pialotta ifrån Roffe.. I Madrid satt de tillsammans med andra svenska fans, det var full fart på flaggorna och när det sedan blev guld, ja då var känslor och stolthet i topp. – Sedan var det mingel med champagne och mamma Elsa var med, och vi fick hålla i medaljen, det var helt fantastiskt.
– Det är ett sånt lugn och sådan stillhet över honom, inga stora åthävor, säger Chris när hon beskriver varför just denne Bengtsson för henne är världens bästa.

”Vi har gett upp”
I år väntar nya stortävlingar. Falsterbo förstås även om Chris och Torbjörn numera mest ägnar sin tid åt unghästarna. Och så nationshoppningen på fredagen.
– Trafiken dit och hem på lördag och söndag är för mycket, menar Torbjörn. Vi har gett upp där.

Biljetterna till årets EM i hoppning i Herning är fixade sedan länge. Men först, naturligtvis, är det dags för finalklasser i Scandinavium. Med Rolf Göran Bengtsson i startfältet även om det hängde på ett hår där i s’hertogenbosch, så kom han ju med till finalen.
– Och så ska ju Ninja la Silla avtackas, säger Chris Råberg. Det vill man ju absolut inte missa. Jag har laddat med näsdukar!

Text: Eva Österlund

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Ridsport

Chris och Torbjörn Råberg är hängivna fans av hoppsport på hög nivå, framför allt har de stenkoll på Rolf-Göran Bengtssons framgångar.

Chris och Torbjörn Råberg är hängivna fans av hoppsport på hög nivå, framför allt har de stenkoll på Rolf-Göran Bengtssons framgångar.

Intresset för hästar och ridning har funnits länge i familjen Råberg. Här visar Chris upp egna hästen Nevermind, e. Everest - Utrillo. Foto: Sixten Österlund

Intresset för hästar och ridning har funnits länge i familjen Råberg. Här visar Chris upp egna hästen Nevermind, e. Everest – Utrillo. Foto: Sixten Österlund

Den svenska fanklubben samlade runt EM-guldet och Rolf-Göran Bengtsson. Chris Råberg står bakom Rolf-Göran och Torbjörn till vänster i den vita kepsen. Foto; Svenska Ridsportförbundet

Den svenska fanklubben samlade runt EM-guldet och Rolf-Göran Bengtsson. Chris Råberg står bakom Rolf-Göran och Torbjörn till vänster i den vita kepsen. Foto; Svenska Ridsportförbundet

 

Äldre inlägg

© 2018 Equestrianwords

Tema av Anders NorenUpp ↑